Spong - En ny kristendom?

Få biskopar har upprört kristna så mycket som John S. Spong. Å andra sidan har tusentals kristna äntligen fått andas ut, när han har satt ord på det som många känt/funderat på.
Spong är vad man skulle kunna kalla en kristen icke-teist, dvs att han vänder sig mot en interventionistisk (fysiskt ingripande) gud, himmel/helvete och Bibeln som en lagbok. Han har bland annat föreläst i Sverige, med anledning av hans böcker (har själv bara läst "En ny kristendom för en ny tid") och han tycks ständigt dela upp åhörarna i två läger.

Givetvis är han avskydd av bokstavstrogna, men anledningen till att han förtjänar en tråd på FB, är att han är lika avskydd bland radikala ateister. Spong tycks ständigt använda ateisternas argument till 'egen fördel'.

Exempel på frågeställningar att diskutera kring:
Tror ni att hans föreställningar om gud och religion kommer att vara början på en ny reformation?
Sparkar han in öppna dörrar, då han tycks vända sig till människor som redan är kritiska?
På vilka sätt kan man ifrågasätta hans teologi?


http://www.youtube.com/watch?v=SF6I5VSZVqc&feature=related

Ja att hävda att det finns en passiv gud är ju lättare än att hävda att det finns en aktiv. Men själva grundproblemet att det inte finns några bevis varken för eller emot en gudaexistens ändras ju inte i och med detta.

Intressant länk! Håller med honom i stort angående helvetet som en uppfinning av kyrkan, men även av populärkulturen: Främst genom film, musik och böcker har det moderna helvetet skapats, mest nämnvärt på den skönlitterära fronten av böcker som Paradise Lost av Milton och Dante´s Inferno av Alighieri, vilket självklart har gynnat kyrkan och förstärkt dem som en maktfaktor där de kan kontrollera stora grupper av människor genom att hota med evig eld och lidande.

Även det han säger senare är intressant. Alltså att alla olika kyrkor alltid hävdar att de följer den "sanna vägen." Jag tror inte han kommer stå bakom en ny reformation. Däremot är han säkert en del av den allt mer individbaserade tron, där man vänder sig mot organiserad religion, där ingen bok eller person kan säga sig veta hela sanningen, eller ens göra anspråk på den, vilket är mycket mer i linje med vad jag själv tror.

Han verkar ju ganska vettig, varför är han så hatad av radikala ateister? Är de rädda att han ska hindra osäkra kristna till att bli ateister eller vad?

Han hävdar inte att gud är passiv, utan ytterst aktiv. Dock inte som en 'being' som detaljstyr världen, utan som ett varats grund. Om vi väljer att summera begrepp som 'livsgnista', 'andlighet', 'helighet', 'varat' etc i en term, i det här fallet Gud, så existerar Gud. "Gud" i sig är bara ett ord, men det innehåll som vi fyller ordet med är verkligt. Därmed krävs inga 'bevis' för gud.

Som jag förstått det, så menar Spong att ett problem är att olika religioner lägger olika attribut i begreppet Gud. Men att den ny tidens kristendom måste 'strippa' gudsbilden på all kosmetika.

kairos:
Ja det låter väl som någonting både ateister, agnostiker och kristna skulle kunna skriva under på? Gud existerar för dom som tror att han existerar och för dom som lägger innehåll i begreppet

I stort sett alla debatter spårar till slut ut i en religion vs. vetenskapsargumentation (det är bara att välja valfri tråd här på flashback). Radikala ateister tar då till argument som 'Bibeln är full av sagor', 'Det finns inget bevis att Jesus verkligen sa detta', 'Skapelseberättelsen är orimlig', 'Teodicéproblematiken omöjliggör gud', 'Religioner har ställt till med elände' osv.

På argument som dessa svarar då Spong - Ja, det har ni rätt i.
Hans gudsbild motsvarar inte den gud som många ateister vänder sig emot, vilket gör att de inte kan 'koppla grepp' på Spong.

Själv är jag agnostiker och Spongs teori får inte mig att tro att det finns en Gud utanför människan. Däremot är det ju uppenbart att det finns en massa människor som tror det.

Spongs teori får mig inte heller att ställa kristendomen högre upp än andra sagor. Jag tycker tvärtom att det finns sagor som är betydligt bättre, men folk får väl intressera sig för vad dom vill

Ja, det är något som både jag (som är kristen) och mina ateistiska vänner är överens om. Men det uppstår samtidigt några "problem" (om man nu vill se dem som det):
* Om en buddhist hävdar att Världssjälen (atman) är en realitet, så innebär den att den är en konkret verklighet för alla. Om en ateist då säger "Nej, det finns ingen världssjäl", så anser buddhisten att ateisten har fel, eller bara är omedveten om det verkliga förhållandet.
* För många kristna upplevs detta som att kristendomen blir utvattnad och relativ. Allt för mycket ansvar läggs på människan.
* Vem bestämmer vilket innehåll som får läggas in i begreppet Gud?
* Religion är till sin natur kollektiv. Som VampireLestat skrev tidigare, så blir det här förhållningssättet mer individuellt och kanske på sikt försvagar religionen (på gott och ont).

Ja som icke-kristen ser jag den här diskursen som en diskussion om makt. Religion är i sin natur kollektiv - detta stämmer ju för väldigt många religiösa även om jag inte håller med om att det är någon allmän sanning. Anledningen till att kristna förargas över Spongs teologi eller över ateister som säger att religionen inte existerar utanför deras huvuden är ju att dom känner att dom är del av en rörelse som sitter på sanningen, dvs dom känner sig hotade när någon kommer och säger att så inte är fallet.
Det är just detta beteende jag stör mig på hos kristna, inte det att dom tror men att dom inte respekterar andra människors tro (icke-tro är också tro). Världen är full av folk som intresserar sig för olika andliga saker, för olika böcker av olika slag, men kristna tycker ofta att deras bok är bättre än andra böcker och att deras andlighet är en starkare än den som någon som läser en skönlitterär bok upplever. Naturligtvis existerar detta bland agnostiker och ateister också men i min erfarenhet är det oftare förekommande bland kristna.
Dessutom finns det ju flera nivåer av det där och när det börjar komma till politik och lagstadgande etc så är det ju naturligtvis direkt otrevligt att några ska få bestämma för att dom påstår sig tycka extra mycket om just sin saga - något som fortfarande är en realitet på många ställen i världen. Det är pga det och pga religionshistoria som jag tycker det är obehagligt med kristna som hävdar sin religion på något annat sätt än så som du beskrivit att Spong hävdar den. Hoppas hans teologi får genomslag.

"The idea that the truth of god can be bound in any human system, in any human creed, in any human book is almost beyond imagination for me. God is not a christian, god is not a jew or a muslim or a hindu or buddhist. All of those are human systems, which human beings have created to try to help us walk into the mystery of god. I hounor my tradition, I walk through my tradition, but I don't think my tradition defines God. It only points me to God".

Ytterligare en anledning till att Spong kritiserats av andra kristna är att han ofta lyfter fram sin egen religions hemska historia. Vissa menar att han i och med detta går sina opponenters ärenden.
För er som har lite tid att slå ihjäl, så kan jag rekommendera föreläsningen The Terrible Texts of the Bible. Han är ganska rolig, så det är ganska lättlyssnat trots att den är relativt lång.

http://www.youtube.com/watch?v=yZM3FXlLMug&feature=related

JAg läste fånen Spong när jag hängde med humanisterna; hans argument går i cirklar och är dessutom vederlagda sedan Tertullianus dagar. Spong är en clown.