Franco

Som ni ser har jag en bild på Franco som avatar, men det är mest för provokation. Jag tycker mig inte vara nog påläst (även om jag läst en del, men det är så svårt att få en uppfattning när man hela tiden måste filtrera sig genom all vänsterpropaganda) om hans regim för att slutgiltigt kunna säga bu eller bä, även om jag, utifrån mina begränsade kunskaper faktiskt ser positivt på Francos regim

Franco var ju inte, såsom myten vill göra gällande, fascist. Även om han samarbetade med fascister under inbördeskriget för att bekämpa kommunisterna var han en katolsk, traditionalistisk rojalist och inget annat. Spanien var förstås ingen demokrati i den mening vi talar om demokrati idag, dock gjorde han Spanien till en katolsk monarki, något som jag som konservativ ändå måste säga mig anse vara det ultimata statsskicket. Ni lutheraner kan ju tänka er en luthersk monarki istället och utgå från det.

Vad säger ni, var Franco bra eller dålig? Var hans regim ett idealsamhälle i modern tid för en konservativ? Eller var hans ideologi utopisk och extrem?

Enligt min mening var det förstås bra att han bekämpade kommunismen. Det var också bra att han återinförde monarkin och gav Kyrkan en stark ställning i samhället. Det negativa är den personkult han byggde runt sig själv men även om det stämmer att så många oliktänkande blev förföljda etc.

Har svårt att uttala mig om det nog för att jag har försökt prata med lokalbefolkning om hur dom hade det under Francos regim så är det ingen som vill prata om hur det var.

Det jag har fått reda på är att han använde sig utav konsentrationsläger där han satte folk som sa emot. Hans personliga vaktstyrka är dock fortfarande aktiv i Spanien och dom är lite lagom korrupta.

Med tanke på att han dödades och hans familj vart fråntagen alla ägodelar och bannlysta så kan man nog säga att han inte var så bra.

Med tanke på att det är allmänt känt att Franco var och fortfarande är uppskattad av många spanjorer efterlyser jag mer seriösa svar.

Franco var en hjälte som räddade Spanien från kommunistiskt helvete (vilket somliga förstås inte gillar). Det enda som talar emot honom är det faktum att han var katolik och inte en sann, bibeltrogen kristen.

Var har du fått den uppgiften ifrån om man får fråga? Det är ju helt åt helvete fel.. precis som Moltisanti säger är Franco, om än så klart en polariserande figur, rentav fortfarande vördad av Spaniens konservativa.

Du gör uppenbarligen stor nytta för alla oss anti-konservatister, tack för det! Franco-Spanien var verkligen en konservativ regering. Detta i Europa i relativt modern tid. Det är mycket bra att konservatister som du uppmärksammar hur konservatismens tryne faktiskt ser ut.

Jag har läst lite om andra världskriget och vill minnas att Hitler, i bunkern när slutet var nära, utbröt att han ångrade djupt att han stött den klerikale Franco och att han hade fått mycket mer stöd från Spanien (under senare svårare tider) om han istället tagit revolutionärernas sida. Detta samt att Hitler var extremt nöjd med den franco-spanska frivilligdivisionens insatser på östfronten, kanske är poänger som du kan ta med dig när du fortsätter att förespråka konservatism istället för frihet och tänkande och såna saker, med referens till Spanien som demokrati "i vår mening"...

"Generalissimo" Francisco Franco var en patetisk, kälkborgerlig, "katolsk" fegis. Han var inte "nationalist" över huvudtaget. Däremot var han konservativ i den mening att han ville ge "svartrockarna" (citat Hitler) och "prästjävlarna" (citat Hitler) sin forna makt, som arbetarklassen hade försökt ta ifrån dem. Han tog mycket gärna emot hjälp från Hitler under det spanska inbördeskriget (och exempelvis Sovietunionen hjälpte "arbetarklassen"), men sedan när andra världskriget startade, vägrade det fega ludret bestämt att hjälpa sina europeiska folkfränder i Tyskland mot världsjudendomens och kommunismens makter ... om han inte fick en pervers betalning i form av vapen, mat och mark (bl a i nordafrika som Franco visste att Hitler till slut var tvungen att ingripa i eftersom klantskallen Mussolini var som han var gällande krigföring*). Jag har för mig att Hitler blev rosenrasande på Franco och efteråt sa till sekreterare/general/vilka nu som var närvarande att "Jag drar hellre ut några tänder än att prata med den där pajasen igen!"

Men så är jag en nationalistisk, rasistisk, radikalkonservativ, gemenskapsälskande individ, snarare än en "konservativt nationalistisk" kälkborgare.

Hitler var en realpolitiker, och valde självklart att hjälpa monarkisterna och fascisterna för att det främjade Tyskland; både på kort sikt i form av träning och erfarenhet för tysk personal och att man fick testa sin utrustning i fält, samt på lång sikt med tanke på att de diplomatiska förbindelserna med Spanien förbättrades. Att tro någonting annat är naivt, särskilt med tanke på att Hitler var villig att offra baltstaterna och Finland åt kommunisterna i tyska intressen.

I vilket fall kan man med goda argument hävda att Spanien snarare hade varit en belastning än en tillgång för axelmakterna, f.f.a. p.g.a. att landets neutralitet tillät tyskarna att handla med spanjorerna under kriget, men även p.g.a. att Tyskland hade fått en längre kust att försvara mot de västallierades oundvikliga landstigning om Spanien hade blivit inblandat i kriget.

Du är väl medveten om att han ångrade sig om att han hjälpte monarkisterna och inte arbetarklassen? Varför tror du att det är så?
Du tror väl ändå inte på allvar att ett land med fyrtio miljoner människor skulle stjälpa mer än hjälpa, om de försökte hjälpa Tyskland i WWII? Om du tror det, så föreslår jag att du drar ner på doserna LSD innan du sätter dig framför Flashback.

Franco var varken utopisk eller extremistisk, till skillnad från de fascistiska elementen i hans regering som eventuellt ersattes, utan han var snarare en pragmatiskt lagd traditionalist. När det blev uppenbart att Spanien behövde marknadsliberala reformer för att öka sitt välstånd så tillät han det exempelvis.

Min syn på Franco och resten av de spanska militärerna som var ledande i kontrarevolutionen är på det stora hela positiv, med tanke på att de motverkade de kulturförstörande marxistiska krafterna som var starka i landet under den tiden.

Jag har läst om det, ja. Dock tror jag knappast att marxisterna hade ställt sig på Tysklands sida om de hade vunnit inbördeskriget, utan de hade nog t.o.m. utgjort ett flankhot mot Tyskland under 1941-1945 när man var i krig mot Sovjetunionen, men det är alternativ historia så det kan man inte yttra sig om med någon 100-procentig säkerhet.


Führern var -som dagens historiker och hobbyhistoriker- knappast immun mot efterklokhet själv, och inte heller irrationell sådan. Det var även i krigets slutskede han yttrade detta om jag inte missminner mig.


Ja. Det du verkar förbise är att det finns fler faktorer att ta i åtanke:

• Den geografiska. Om Spanien hade gått med i kriget på Tysklands sida, så hade en stor andel av deras styrkor behövt stanna för att försvara landet mot eventuella landstigningar, f.f.a. senare i kriget.
• Industri och ekonomi. Den spanska industrin och ekonomin var svag, och man kan inte anta att de hade kunnat utrusta och underhålla några fantastiska mängder styrkor som hade varit avgörande för kriget.
• Inbördes problem. De marxistiska elementen fanns fortfarande i landet.
• Logistik. Tyskarna hade redan problem med att underhålla sina egna soldater vid östfronten som det var.

Jag är öppen för att en erövring av Gibraltar hade varit en möjlighet, men det hade knappast varit avgörande för kriget med tanke på att britterna fortfarande hade haft Suez kanalen och Kriegsmarine hade endast haft en ytterest begränsad nytta av detta, med tanke på att man inte kunde mäta sig med Royal Navy, som var världens överlägset starkaste flotta vid tidpunkten.

Spaniens befolkning låg f.ö. på ~25.5 miljoner 1939.

Även om Franco räddade sitt land från de röda horderna så kan jag inte gilla honom pga av hans massavrättningar och bombningar av sitt egna folk.

Min uppfattning är att en stat som inte klarar av ett demokratiskt styrelseskick inte är värd att bevara. Jag tror att Spanien höll ihop trots, och inte tack vare, Franco. Men att Juan Carlos har lyckats både hålla ihop Spanien och bevara demokratin, visar att det finns potential i landet. Denna hade sannolikt kunnat utvecklas tidigare om inte Franco hade hindrat det.
Franco var måhända både katolik och på slutet rojalist, men i grunden var han fascist, och han samarbetade med andra fascister och även med nazister, vilket omöjligen går att bortse ifrån. Det visar också att katolska länder är litet mindre pålitliga demokratiskt.