Franco

Franco var knappast en fascist. Han förespråkade f.f.a. inte korporativism och till skillnad från åtminstone fascisterna i Italien var han inte särskilt intresserad av expansionism, utan ville mer eller mindre bevara det spanska samhället som det var. Men du kanske felaktigt använder begreppet för att beskriva sådant som är auktoritärt rent allmänt?


Det gjorde även Sverige. Det kallas realpolitik.

Ska vi tala om horder så var det främst horder av tyskar och italienare som röda frivilliga försökte värja sin republik ifrån.

Men men.

Den nationella armen omsatte totalt ca 450 000 man och 12 000 var tyskar samt ca 50 000 Italienare. Det är knappast en hord i jämfört med den röda horden av republikaner, kommunister och anarkister på 600 000 man. Som tur är så är dessa 3 grupper ungefär lika bra på att kriga som de är på att skapa framgångsrika samhällen så Franco vann förstås.

Francos samhälle hamnade i kris och var tvunget att nyliberalisera vilket ledde till en kortsiktig uppgång som i Irland medan vi ser effekterna idag i Spanien som är ett av de svagaste ekonomierna i Europa precis som Grekland efter högerdiktaturen och Irland/Estland efter andra nyliberala försök och Ryssland efter sitt.


De spanska frivilliga och de internationella brigaderna stred ofta med underlägsna vapen och minimalt stöd från Sovjet. De var bojkottade av hela världen och kunde inte handla. Franco's sida var bojkottad av hela världen - Tyskland, Italien, Portugal, Argentina m.fl. Kunde handla, fick tillgång till topmoderna bombplan och mycket mer. Ändå lyckades det spanska folket beskydda sin republik i tre år genom hård kamp och viljestyrka.

Franco skulle inte överlevt utan sin handel och sitt militära stöd. Republikanerna å andra sidan effektiviserade jordbruket under kollektiviseringen och lyckades utan hjälpsändningar att föda hela sin armé.

Så pfft.

Det är fullt möjligt att Franco fick söka stöd där han kunde finna den, dvs hos Italien och Tyskland, på samma sätt som det är möjligt att Castro fick bli kommunist för att få stöd från Sovjet. Men Castro blev och är kommunist, och Franco blev fascist. Att han inte förfäktade korporativism hade säkert realistiska orsaker och vad gäller expansionism, så fanns det helt enkelt inget utrymme för någon sådan, om vi bortser från de ständiga önskemålen från Spanien att få tillbaka Gibraltar. Spanska Sahara försökte ha i det längsta behålla, så visst fanns där ändå ett externt chauvinistiskt drag.


Tänk, jag måtte ha missat när Sverige drog i krig tillsammans med nazityska och italofascistiska militära styrkor. Condorlegionen?

Franco var inte fascist. Han utmanövrerade den nationalsyndikalistiska rörelsen som satt honom i maktposition och även diverse fascistiska element och styrde som en diktator. En typiskt religiös auktoritär person med smått fanatiska drag som synns i hans enorma projekt, bland annat mausoléet där han själv ligger begravd som byggdes av slavarbetskraft.


Som förklarat fanns där inte mycket av korporativism. Expansionism och imperialism fanns men det är inte nödvändigtvis ett fascistiskt drag utan har väl utnyttjats av främst monarkier och kejsardömmen.
Men hans svaga skitland kunde inte facilitera någon riktig imperialism alls.

Jag syftade förstås på att den svenska samlingsregeringen tillät tyska styrkor att använda svenska järnvägar. Sedan är Finland och Kina bra exempel. Tycker du också att det är omöjligt att bortse ifrån att de likt de reaktionära i Spanien var villiga att ta emot tysk ekonomisk och militär hjälp i en tid då de var i en beroendeställning?

De icke-fascistiska reaktionärerna stod förvisso närmare fascismen än kommunismen, men de hade lika gärna kunnat ta emot ekonomisk och militär hjälp om det var Sovjetunionen som erbjöd den (något som Republiken Kina gjorde, om jag inte missminner mig). Så att man tar emot utländsk hjälp säger inte särskilt mycket på egen hand.

Det hade de ju inte kunnat gjort.
Republiken Kina var av radikal socialdemokratisk typ. Eller man kanske skulle kunna säga väldigt väldigt social-konservativa. Att man tog hjälp från Sovjet Unionen var för att de faktiskt stod en relativt ideologiskt och realpolitiskt nära. Man visste säkert inte om alla de grymheter som begicks men gillade idén om en frigjord bondeklass, det med social trygghet och det med att nationalisera industrier. Främst de industrier som britterna hade tagit över från dem efter att ha drogat ner deras befolkning med opium. Många kommunister blev "nationalister" och många nationalister blev kommunister fram och tillbaka tills Mao fick allt för mycket inflytande.

Att förklara deras system är inte enkelt och jag är väl inte den mest kunniga heller men det riktiga Kuomintag skiljer sig otroligt mycket från den billiga kopia som regerar i Taiwan.

Franco var i Europa kanske den största religiösa dåren då. Sovjet skulle omöjlgtvis kunnat ha stött honom. Det var inte i Sovjets intresse alls och han skulle inte kunna associera sig med Sovjet och kommunism då hans till sist största anhängare var kyrkan och rojalisterna.

Han var den gamla typens klassiska diktator dragen till sin spets. Han var inte rasistisk. Han förraktade nog Hitler. Hitler förraktade honom.

Anledningen till att Franco samarbetade med fascisterna var p.g.a. att de redan var en stark kraft i landet. Det berodde varken på Tyskland eller Italien till den utsträckning som du försöker utmåla, även om man rimligen kan anta att tyskarna och italienarna inte hade varit lika entusiastiska att ingripa i det spanska inbördeskriget till att börja med om inte falangisterna hade varit en stark faktion bland de reaktionära.


Han var en imperialist, ja, men att begära ett område —utan att använda sig av våld eller hot— vittnar knappast om någon expansionism. Sedan är det förstås möjligt att han hade utövat en mer aggressiv utrikespolitik om Spanien hade haft goda förutsättningar för det, men det är alternativ historia, så där kan man endast spekulera.

Det har du faktiskt rätt i.

Kina är inte mitt område, men för att vara tydlig så syftade jag på den sovjetiska hjälpen Republiken Kina erhöll från Sovjetunionen under det andra sino-japanska kriget. D.v.s., vid tidpunkten då "nationalister" och kommunister sedan långt tillbaka krigade mot varandra, och t.o.m. fortsatte att göra det, trots hotet från Japan.


Självklart. Min poäng var att han antagligen hade varit lika villig att ta emot Sovjetisk hjälp, om den hade erbjudits, som kineserna var i en tid då de redan låg i konflikt med kommunister.

Det är inte riktigt samma sak. Jag tror inte att Franco hade accepterat sovjetisk hjälp även om den erbjudits honom. Han accepterade italiensk och tysk hjälp eftersom han stod dem närmare. Han var de facto en del av det tredje blocket.

Den franksa republikanismen och den sovjetiska kommunismen eller ens brittiskt protestantisk demokrati stod längre ifrån hans ideologi och hans intressen. Han hade inga vänner att hitta i den västeuropeiska eller östeuropeiska sfären.

Men visst står du på branten till fördärv och sovjet erbjuder dig 1000 tanks och 10 000 man att köra dem så tar du nog den hjälpen. Det hade väl vem som helst gjort? Dock tror jag inte han hade gjort det i början av kriget utan hellre väntat och sedan kanske även bönat om hjälp främst från Italien.