Kompis vägrade uppge namn för kontrollant, anmäls för bedrägligt beteende.Vad händer?

Jo, vi såg det. Men du låg uppenbarligen och sov.

Det som filmades i Insider var en biljettkontroll som gjorde innanför spärrarna men inte på ett tåg. Då är det givetvis inte fråga om att göra något envarsgripande eftersom det bara är fråga om ett bötesbrott.

http://www.youtube.com/watch?v=hhXUecbK-4U

Hejdå!

Precis! Dock viktigt att poängtera att det är ett brott som ENDAST kan rendera i böter (penningböter t.o.m. om man ska vara extra petig) och därav blir envars gripande inte applicerbart.

Så länge man inte använder tjänsten ja. Så fort man satt sig på tåget/spårvagnen och börjat använda tjänsten är det möjligt att envarsgripa.

Fast samtidigt måste du ju då veta att personen gjort sig skyldig till ett brott. Ifall någon bara inte vill visa upp sitt månadskort är inte detta något brott, och en kontrollant som försöker gripa denna person gör sig skyldig till olaga frihetsberövande.

Nej, i och med att personen inte visar upp giltligt färdbevis eller accepterar tilläggsavgiften kan man gripa för bedrägligt beteende.

Nej, det är inte bar gärning. Du har en misstanke om att någon inte har biljett. Du kan inte veta med säkerhet att någon inte har biljett och kan därför inte envarsgripa.

Om jag bara får resonera utifrån logik;

du ser en person slå sönder en bil på en gata. du griper honom. i efterhand visar det sig att han äger bilen och har slagit sönder den i vredesmod. har du gjort ett felaktigt envarsgripande?

en man går fram till en kvinna på tunnelbanan och ger henne en örfil. du envarsgriper. det visar sig att de två har en relation och att kvinnan lämnat sitt samtycke till att örfilas. är ditt envarsgripande felaktigt?

det har helt enkelt uppstått en putativ situation. jag känner inte till något rättsfall som avser putativt envarsgripande, men det finns ju en hel del fall där putativt nödvärn nyttjats och där inte resulterat i någon fällande dom av den anledningen att personen hade skäl att tro att han befann sig i en faktisk nödvärnssituation.

Det är inte gradskillnad på att vara tyst eller säga jag skall gå av här utan att visa biljett och att slå sönder en bilruta, det är en artsskillnad varför jag anser att dina liknelser blir meningslösa. Du får hitta bättre liknelser om du vill övertyga med bara dem. Alternativt att du hittar rättsfall där någon envasgripit någon med biljett som vägrar visat upp den och sedan gått fri från påföljd.

För att kontra: anser du att du tar någon på bar gärning om personen säger att han har biljett och rör sig mot utgången? Det är per definition misstanke och motsatsen till bar gärning.

Ska man dra det enkelt och krasst är det ju som såhär.

I och med att du åker med spårvagnen har du gått med på att följa villkoren. För att få åka med krävs bl.a. att du ska erlägga avgift och bevisa att du gjort så vid kontroll. Om du vägrar visa eller inte har något färdbevis att visa ska du istället betala en särskild avgift. Vägrar du betala också den (du undanhåller dina personuppgifter eller liknande) är det ju samma sak som att du inte betalat din resa och personalen kan envarsgripa dig.

Om du sedan har 10 giltliga biljetter i fickan spelar det ingen roll i det läget, eftersom du inte visat upp biljetterna och inte heller accepterat straffavgiften. Däremot kanske det inte blir fällande dom om du senare kan bevisa att du hade betalat, men du får ju en massa strul i onödan och straffavgiften lär du ju få betala ändå.

I samma stund du vägrar visa upp giltlig biljett är det ju straffavgiften som avgör om du begår brott eller ej. Om du vägrar skriva på och acceptera straffavgiften kan du alltså gripas.

Kan du visa något rättsfall där någon personal blivit dömd för olaga frihetsberövande i en sådan här situation? De har arbetat så i många år och mig veterligen är det helt korrekt och ingen har blivit dömd. Du har antagligen läst massa felaktigheter på exempelvis "planka.nu" men sådana sidor stämmer sällan med verkligheten.

Jag förstår ditt argument men det är helt enkelt planka.nu-juridik som saknar liten förankring i verkligheten. Nej, det står inte uttryckligen i BrB att resenären skall visa upp biljett, men det är en sån självklarhet att det inte behöver nämnas. Lagen är skriven i syftet att kunna utföra dylika biljettkontroller och det vet både du, jag och domstolen.

Angående rättsfall kan NJA 1998 s 246 och NJA 1995 s 661 nämnas eftersom de tar upp putativa situationer (även prop 1993/94:130 s 46). Med detta avses att även om de objektiva rekvisiten för ansvarsbefrielse inte föreligger kan man slippa ansvar om situationen är sådan att den enskilde med fog tror sig ha handlat i nöd/nödvärn (som det var fråga om i ovan nämnda rättsfall, men som ju på samma sätt som envarsgripandet är en form av laga våld). I en situation som du beskriver ovan skulle alltså ett envarsgripande inte straffas som olaga frihetsberövande både pga av detta och på grund av att uppsåt saknas.

Såhär här det. Jag är inte tillräckligt juridiskt bevandrad för att starkt kunna argumentera för min sak. Däremot finner jag inte bevisen på motsatsen speciellt övertygande. Bar gärning betyder just bar gärning i alla andra brott. Det betyder inte på sannolika skäl misstänkt eller skäligen misstänkt eller vad det nu finns för misstankegrader. Varför skulle man göra undantag just i detta fallet när man inte gör det när det gäller snatteri?

Vad lagens syfte är är ointressant eftersom det finns exempel på lagar som inte kunnat användas på något meningsfullt sätt eftersom andra lagar sätter stopp. T.ex. att man inte kunde tvinga folk till pissprov/kroppsbesiktning eftersom straffskalan var satt för låg för ringa narkotikabrott eller hur det nu var.

Hur man tolkat i felaktigt användande av nöd/nödvärn är inte heller intressant eftersom det vi bråkar om är vad som är bar gärning (eller vad som inte är det). Bar gärning har inget med nödvärn att göra.

Ja, och om jag går in i en affär som kräver rätten att visitera dig vid utgång kan de inte envarsgripa mig när jag vägrar. De kan avvisa mig eftersom jag vägrar följa deras regler men inte gripa mig eftersom de inte sett mig begå något brott på bar gärning.

Om du råkar vara polis är det inte ens någon idé att diskutera med dig. Poliser verkar ha något sämre juridiskt kunnande än den mest vridna rättshaverist. Du tror säkert också att själva nekandet till en visitation i sig är grund till misstanke som berättigar visitation.