Ökade klyftor, bra per definition?

Jag har aldrig lagt nåt tanke kring "ökade ekonomiska klyftor" då jag alltid tyckt att man ska se till vad man själv har, istället för att stirra sig blind på att någon annans tårtbit är något större.
Men i valrörelsen som har varit, så har ju vänsterpacket babblat om detta så pass att öronen börjat blöda, vilket gjorde att jag faktiskt började fundera. Vad jag kom fram till iaf, var att ekonomiska klyftor faktiskt måste vara bra för tillväxten.
Resonemang: Ju större spectrum det finns mellan de rikaste och de fattigaste i ett land, desto större möjligheter för investeringar inom det egna landet måste ju finnas. Om alla ligger på samma ekonomiska nivå så är det ju i stort sett omöjligt att anställa någon, då jag aldrig kommer ha råd med att avlöna honom om mitt företag inte går med omedelbar vinst. Jag antar att ni som kan nationalekonomi redan hört resonemanget, då jag sällan läser något i ämnet utan utgår alltid från mina egna filosofier.
Så, tänker jag fel?
Nu sabbar ju såklart lagar kring minimilöner och sånt många av anställningsmöjligheterna här, men man får väl bortse från dom i resonemanget.

Vänstern använder argumentet skillnaden (x-y) mellan människors inkomst. Men de ser inte att inkomsterna ökar hos låginkomsttagare om de får mer i plånboken, jämfört om de kronorna skulle taxeras.

Det finns inga lagstadgade minimilöner här. Om du dock ansluter ditt företag till facket så kommer de inte gå med på att du betalar hur låga löner som helst. Är du inte ansluten till facket med ditt företag så kan du erbjuda vilken lön du vill. Sedan är det upp till person du tänker anställa om denne accepterar lönen eller inte.

Ökade klyftor>segregation>rasism

Tyvärr kan inte folk som du uttryckte det, vara nöjda med sin tårtbit.

En uttömmande och helt korrekt analys!

Lösningen bör självkart vara att staten kontinuerligt beslagtar alla tillgångar och inkomster för att sedan dela ut den i lika stora tårtbitar till alla.

Det är den uppenbara lösningen.

Svårt att se om du var oseriös, men det är då definitivt inte lösningen

Alla skall så klart välfärdsmaximeras. Incitamentstruktur en sak för sig; inte kopplat till klyftorna.

Har alla lika mycket kan man fortfarande skapa företag där alla äger aktier, och detta företag kan i sin tur anställa folk.



Men frågan om ökade klyftor bör alltid tänkas på. Vi kan sätta upp en liten modell:

Tänk er två grupper. A och B. Grupp A tjänar 10, B tjänar 20.

Nu ska vi fördela om resurserna i ekonomin. Vad är rättvist?

Tror ingen säger emot att det vore orättvist att omfördela så att A får 5 och B 25. Men åt andra hållet? Båda får 15? (ökade och minskade klyftor)

Ekonomi är dock inte så enkel, det är inte ett nollsummespel!

Om ekonomin går bra och A får 15 och B får 30. Då har A och B fått det bättre, ändå har klyftorna ökat! (B tjänar ju 15 mer än A, jämfört med innan då B bara tjänat 10 mer)

Hur mycket får omfördelning kosta? Om A får 13 och B får 13 är det lika, men omfördelningen har kostat (10+20)-2*13=4 Är det värt det?

Det här är bara en modell för att få folk att tänka på relativa ökningar jämfört med absoluta ökningar och omfördelningskostnader. Ta det med en nypa salt.

Men det förutsätter ju ett samarbete mellan flera individer vilket gör att det är svårare att starta företaget. Om jag som individ har en affärside som jag vill starta upp så är det ju mycket lättare att starta den om jag har råd med alla investeringar själv, istället för att jag ska övertyga x antal personer om att det är en bra affärside innan jag kan få ihop tillräckligt mycket pengar för att ha råd med gällande investering.

Vad som händer är att någon skulle att starta ett företag som för en liten avgift tar emot och förvaltar andras pengar och när de sedan har en stor summa pengar letar de upp bra investeringsmöjligheter (öven kallat bank).

För all del kan man göra så. Men det är fortfarande svårare eftersom det krävs säkerhet från banken.
Det är ju ingen slump att många bra ideer och uppfinningar säljs till stora företag redan i utvecklingsskedet. Det beror ju helt enkelt på att det stora företaget har mycket bättre investeringsmöjligheter i produkten.

Problemet med marknadsekonomin är att den tillåter kapitalackumulation, vilket är ett direkt läckage.