Finnar - varför kan ni inte prata engelska utan att bryta?

Självklart finns det alltid en liten grupp finnar som det inte stämmer in på. Men majoriteten av er låter likadant när ni pratar engelska. Du tänker kanske inte på det eftersom du är från finland, på samma sätt som att jag inte tycker att vi svenskar har ett speciellt uttal.

Fast jag har tänkt lite på detta och kommit fram till att alla som inte har engelska som modersmål har en egen "dialekt" som präglas av hemspråket. Jag var bara väldigt trött på Finland när jag gjorde tråden

Ok, den här tråden är förstås riktigt fånig men jag svarar ändå. Nästan ingen kan tala ett främmande språk utan att bryta. Undantag finns, men är mycket sällsynta. För att hålla oss till engelska så bryter nästan alla vi svenskar rätt ordentligt då vi talar engelska - vi använder svenska vokalljud, svenska konsonantljud och felaktig intonation. Däremot "hör" vi inte vår egen brytning och inte heller andra svenskars brytning lika tydligt som vi hör t.ex. en tysk, fransk eller finsk brytning. De bryter på ett annat sätt än vi, och därför hör vi enklare deras brytning, men det betyder inte attt vi inte bryter lika mycket som de gör.

Vad gäller finlandssvenska är det naturligtvis inte en brytning utan en annan form av svenska. En amerikan låter annorlunda än en britt på engelska, men det betyder inte att någon av dem pratar mer rätt än den andre, samma sak med en svensk och en finlandssvensk.

Finska språket saknar många av de ljud som vi har i svenskan och som man har i engelskan. Finnar har t.ex. väldigt svårt med "th", de säger tink, tree och tird (läs: turd) när de menar "think", "three" och "third". Sedan är finskan mycket olik andra språk överlag så finnar har det svårare än t.ex. svenskar när de ska lära sig främmande indo-europeiska språk. I Finland dubbar man lika sällan som i Sverige, däremot så översätter man väl i princip alla engelska titlar till finska, Bring it on heter på finska Anna palaa (ordagrant: låt brinna). Fast i Sverige brukar man ju idiotiskt stundom ge engelska titlar andra engelska namn...

th-ljudet finns inte i svenskan heller. Det brukar realiseras som d och t även av svenskar. Thanks blir tanks, the blir döh! och third blir turd även i en svensk mun. Sen är det min (personliga) uppfattning att finnar klarar av tonande s bättre och har insett att det finns affrikator i ord som t.ex. chair (svenskt uttal: kär), även om ch-ljuden brukar bli ts-ljud.

Jag har av en tysklärarinna fått höra att finnar överlag brukar vara bättre på att lära sig tyska än svenskar. Det betyder inte att det är sanning, och det att finska inte är ett indoeuropeiskt språk betyder inte heller att det är sanning att finnar har svårt för att lära sig indoeuropeiska språk. I slutändan kan man ju säkert väva ihop någon teori om hur det egentligen är omöjligt för talare av ett visst språk att lära sig ett annat.

Några andra exempel på ljud som svenska men inte finska delar med engelska? Tror du på allvar att översättning av filmtitlar har någon betydande inverkan på språkinlärningen?

Har du verkligen hört detta irl?
Enligt min erfarenhet uttalar svenskar snarare ”third” som ”föörd”.

Sant.

Det intressanta är dock att detta faktiskt är felaktigt. Till skillnad från t ex tyskar, fransmän, italienare och finnar brukar också svenskar med ganska medelmåttigt engelskt uttal oftast klara av fonemen /dh/, /th/ och /w/, fast dessa inte finns i svenskan. Däremot är svenskar totalt hjälplösa på tonande s, och har, som du påtalar, svårt med affrikator - dock mycket svårare med den i jam än med den i chair. Vidare klarar de sällan av att placera det engelska sh-ljudet på rätt ställe - antingen hamnar det för långt bak, och blir samma ljud som det inledande ljudet i Kina, eller för långt fram, så att det blir som det avslutande ljudet i fors.


Det har isåfall uteslutande att göra med ambition och studiedisciplin och möjligen tidigare skolexponering för just svenska. Att ha svenska som modermål ger ett högst betydande försprång när man lär sig tyska framför folk som talar med tyska helt obesläktade språk, som t ex finska.

Tja, /b/, /d/ och /g/... Allt handlar heller inte bara om enstaka ljud. De tillåtna konsonantkombinationerna är mycket mer lika mellan svenska och engelska än mellan finska och något av de andra två språken.

Då var det väl skräckexemplen som ekade i mitt huvud när jag påstod det, jag har hört samtliga varianter i verkligheten. Så helt fel vet jag att jag inte har, men jag håller med om att svenskar generellt klarar av det bättre än jag först påstod.

Att finnar, även de som är kassa på engelska, inte skulle klara av th-ljudet håller jag inte riktigt med om. Lyssna på Anneli Jäätteenmäki - kass engelska de luxe, men nog sätter hon både /w/ och /th/ allt:
http://www.youtube.com/watch?v=gxsQzbhAlfw&NR=1


Jag påstod inte att det faktiskt var så (läs meningen efter). Givetvis har den med svenska som modersmål ett stort försprång, förutom möjligen när det kommer till kasus- och verbböjning, vilket i verkligheten nog inte är någon nämnvärd fördel. Hela stycket var mest en rörig reaktion på det lite väl förenklade resonemanget Tjennstroum förde (det om indoeuropeiska språk).


/b/, /d/ och /g/ finns i finskan men är inte riktigt samma /b/, /d/ och /g/ som i engelska och svenska. De ligger dock inte så långt ifrån som många menar. Men jag vet vad du menar.

Lyssnar man igen på det tidigare länkade klippet så hör i alla fall jag ett /d/ som det ska uttalas (alltså inte som ett oaspirerat t) när hon säger decide (00:40). Fast /g/ i t.ex. together är tveksamt (i samma veva blir dessutom th till ett d). Och slutljudsskärpning blir det en del av, samt en hel jävla del mer som är så mycket att man inte ens orkar anmärka på det. Det blir väl kaos på grund av de tillåtna och icke-tillåtna konsonantkombinationerna som du nämnde.

Hur som helst, jag håller med om att svenska ligger närmare engelska avseende uttal o.s.v, men förklaringarna som gavs till varför finska ligger långt ifrån uttalsmässigt med mera var jag inte helt nöjd med när jag först svarade.

Huruvida man är bättre eller sämre beror mycket på hur man är som person och hur man studerar. Det är ju inte samma sak som att man har det svårare att mata in ett x antal prepositioner som är helt främmande, jämför med när man har nästan samma i sitt modersmål.
Bokstavskombinationer var ju t.ex. Hamilton inne på. Sveaborg blev på finska Viapori (avsaknad av sv), stol blev tuoli (avsaknad av st) osv. Det där med filmtitlar och dubbning var mer ett svar på användares undringar längre upp.

En överväldigande majoritet av samtliga svenskar, kan heller inte tala engelska utan att bryta på sitt modersmål.

Så sant! Vill citera ett arabisk ordsspråk: "Dromedarer hånar inte varandras pucklar."
F.ö har jag konstaterat att svenskarna har väldigt dåliga kunskaper i grammatik. Det är inte alla som vet vad subjekt eller predikat är. Adverb trodde en svensk lät som en krukväxt.

de som inte har engelska som modersmål har en brytning. dock kanske den låter mer tydlig från vissa andra språk då de inte är besläktade med engelska språket. tex så är ju inte finska och engelska besläktat. engelska är ett germanskt språk samtidigt som finska är ett finno-ugriskt språk (typ nått sånt iaf...den närmaste släktingen till finska är estniska och ungerska om jag minns rätt...står på wikipedia ju!)
och detta gör att de kan höras tydligare språkbrytning mellan finska/engelska än tex engelska och holländska.
detta är iaf min tes och de är väl inte så svårt att lista ut detta om man googlar lite och tänker till lite själv?

När det pratas engelska av icke-modersmålstalande tycker jag man hör direkt om det är just svenska det bryts på. Möjligen att det ibland kan vara svårt att höra skillnad på en svensk och en norsk, men nog tycker jag att vi annars har en egen och speciell brytning när vi talar engelska. Det är ofta t ex en forskare börjar prata så tänker man "åh, en svensk" så kommer namnrutan upp: "Blabla University, Sweden". Fengelska går ju heller inte att ta miste på.