partiklar och prepositioner

Jag tycker inte att det finns någon verklig skillnad mellan verbpartikel och preposition. Mitt intryck av exemplen på verbpartiklar i den här tråden är att allihop är prepositioner åt ett objekt som nämns mellan raderna. Det enda undantaget är "på" i rikssvenska "hitta på", som av naturliga skäl saknar objekt. "Hitta på" i betydelsen "finna" antyder dock att man funnit föremålet på marken, hyllan etc.

Han lovade att höras av = Han lovade att han skulle höras av X. Vilket väl också är en passiv-agent-konstruktion?
"Av" i "Kana av landningsbanan" är väl lika mycket preposition som "tvärsöver" i "kana tvärsöver riksväg"? Pröva med att byta plats på dem.

Men är det inte bra att man terminologiskt kan skilja mellan sätta 'på tv:n och 'sätta på tv:n (en lampa t.ex.)? Och visst kan man väl hitta på någonting?

Nu är du nog på djupt vatten. Allmänt sett föredrar jag att analysera de ord som förekommer i satsen, inte de som skulle kunna förekomma i en annan sats. Finns det någon partikel i följande, eller är det också en passiv-agent-konstruktion?

– Jag kommer att höra av mig!

Det är snarast en reflexiv konstruktion med partikelverbet »höra av«.

Man kan tuppa av av trötthet. Varför skulle man ha två upplagor av prepositionen »av« om det inte vore något speciellt med den betonade upplagan?

– Hon somnade av i sitt åttiosjunde levnadsår. Visserligen passivt men utan agent.

Hitta på i betydelsen finna är väl snarast en kontamination mellan hitta och träffa på. Ordbokens »hitta på« (partikelverb) har bara med mental kreativitet att göra.

En i mitt tycke större nackdel med att betrakta verbpartiklarna som prepositioner är att prepositioner i så fall inte behöver bilda en accentuell enhet med sin rektion (om den inte är underförstådd eller placerad på annat håll än direkt efteråt i satsen), vilket i sin tur ger en ganska märklig bild av fraser och deras accentuering. I han <'sköt <på 'bilen>> (med gevär) sammanfaller frasgränserna med gränserna för accentenheterna. Skulle man göra samma frasindelning av han sköt 'på 'bilen (eftersom den inte startade) skulle man få två lika starka accenter inom den inkapslade prepositionsfrasen (och ingen i resten av verbfrasen), vilket åtminstone jag tycker vore anmärkningsvärt.

Hade jag inte hållit med dig skulle jag kanske ha kontrat med att man ibland har två prepositioner i rad. Det bruket är från i fjol, men idén har funnits sedan före kriget och kommer att leva kvar till på onsdag. Kanske skulle jag också ha försökt säga något fiffigt med anledning av likheten mellan ta in på hotell och komma någon inpå livet. Men nu slipper jag lyckligtvis bägge delarna.


Historiskt kanske, men jag vet en del människor (i norra Dalarna) som nog i första hand skulle säga hitta 'på i ett vardagsspråkligt sammanhang där andra skulle nöja sig med hitta.

Ja, och därför kan man säga att det förstnämnda "på" är ett vanligt adverb:
"Huset är grönt"
"Huset målades grönt"
"Tv:n är på"
"Tv:n sattes på"

Tack för stödet, men jag skrev ganska tydligt (#39) att jag talade om två upplagor av en och samma preposition – i det fallet »av«. Då är typiskt den första en partikel. Som när man håller på på det viset, eller häller i i mixern. (Jag envisas med att bålda betoning.)

Dialektala hybrider som hitta på för att hitta, det är förstås trevliga inslag i vår avlånga och delvis fjällhöga språkflora.

Ett sätt att identifiera partikelverb är att kolla i en lite större ordbok. Många partikelverb har egen artikel, även om ordet »partikelverb« saknar egen artikel. Som sagt »hitta på« är i Svensk ordbok bara kopplad till påhittighet, inte direkt till skickliga spanare och duktiga tullare. De senare brukar avstå från hittepå, om inte omständigheterna rättfärdigar plantering av lämpliga bevis att hitta.

De två första är klockrena adjektiv som är kongruensböjda i t-genus, inte adverb. Stugan målades grön. Utgående från syntax och semantik kvalar även »på« som adjektiv (status för TV:n), trots att ordboken saknar adjektivet »på«. Det är ju inte frågan om hur/när/varför TV:n sattes, utan satsen anger vilken status den bibringades. Analogt med när stugan blev grön.

Tack för ditt men, men det var jag fullt medveten om. Min icke-kommentar var en länk i en tänkt kedja som jag inte tänker tänka vidare på den här gången heller.

Nu har det hänt igen. Nyhetsläsaren i SR Lunchekot missade att betona partikeln »på« i följande mening:

Efter fyra års fiendskap skrev Fatah och Hamas i början av maj på ett avtal om att bilda en gemensam regering och bereda vägen för val inom ett år.

Jovisst, med preteritum och sammanhanget som ledning, förstår man att det gällde ett redan genomfört undertecknande, inte ett avbrutet redaktionsarbete med ett utkast. Läsaren har det lite lättare, medan lyssnaren direkt vilseleds av utebliven betoning av partikel.

Det är alltså viktigt att svenska språket kompletteras med notation som skiljer på partikel »på« och preposition »på«. Undrar om niondeklassaren i gemen kan skilja på de två situationerna. Här är nyheten med betonad partikel.

Efter fyra års fiendskap skrev Fatah och Hamas i början av maj på ett avtal om att bilda en gemensam regering och bereda vägen för val inom ett år.

Att överväga »underteckna« för »skriva på« hinns väl inte med i nyhetsfloden.

Kan det inte vara så att betoningen försvagas när partikeln, som i det här fallet, är skild från verbet?

För uppläsaren är det onekligen lättare att missa betoningen i det läget, men för lyssnaren är det desto viktigare att partikeln behåller sin status som sådan. Den efterfrågade notationen är särskilt behjärtansvärd vid avlägset detacherad partikel.

Första sekunden såg jag i andanom någon som satt och skrev på ett gällande avtal och därmed äventyrade dess juridiska status. Andra sekunden lyssnade jag in den här betydelsen.

Efter fyra års fiendskap skissade Fatah och Hamas i början av maj på ett avtal om att bilda en gemensam regering och bereda vägen för val inom ett år.

Först efter ett djupare varv in i semantikslingan stod ordens betydelse klar för mig. Då hade reportern hunnit före.

Är det uteslutet att nyhetsuppläsaren talade någon varietet där det normalt är verbet som bär huvudtonen? (Exempelvis förekommer ju både gå på och gå på i betydelsen ’kosta’.)