Uttal av ordet accent

Jag och en vän hade en diskussion angående korrekta uttal av ordet 'accent'. Jag menade att det utöver 'aksent' även är korrekt att uttala det 'axang', men min vän höll inte med. Detta framförallt i sammanhanget "jag hörde på hennes [axang] att hon var från england". Vad säger ni?

Säg dialekt i stället och nöj dig med det.

Det har kommit in i svenskan fran franskan, och i franskan uttalas det med nasalt ljud i slutet, sa det kan mycket val vara sa att det ar en godkand form att saga "aksang"...

SAOB sager att din variant ar ovanligare an din vans: aksän⁴t, mera sällan (o. i sht i bet. 5 b) aksaŋ⁴

Svensk ordbok ger för accent uttalsanvisningen [aksen´t] (bara). Därmed kan man tillämpa samma uttalsmodell för accent, accentuera, acceptera, accis, accessoarer, cement, dement, element, logement, succession, successiv.

Tack ska du ha jumpcut! Kollade SAOL, men glömde bort att det också går att söka i SAOB. Att uttalet aksaŋ öht. finns med innebär rimligtvis att det är språkligt accepterat?

Accepterat och accepterat, det ar val mest bara att det finns belagg for det och att du atminstone inte ar ensam om det

Jag uppfattar det som att du riskerar att framsta som skitnodig om du sager aksang. Lite som de dar som fnissar at nagon som bestaller en sheesburgare och inte en tjeesburger

Tillräckligt accepterat för att jag ska få min öl som stod på spel. Att det kan uppfattas som skitnödigt är inget stort problem, man får bara välja sina tillfällen

För mig har de två uttalen olika betydelser. Det lilla diakritiska tecknet ovanför e:et i ordet idé uttalas [axang], medan betydelsen "ordbetoning, brytning" uttalas [axent].

Den fonologiska mångfalden är i sig trevlig, medan den fonologiska enfalden kan bli tröttsam. Men med tanke på att världens alfabeten har samordnats i engelskspråkiga standarder så uttalar jag den diakritiska markeringen i é som {aksént} även på svenska. Engelskan har förvisso betoningen på första stavelsen för substantivet "accent" {àksent}, medan verbet gärna kan uttalas ganska precis som en svensk accent {aksént}. Engelska verbet "accent" = accentuera, betona.

Klipp från engelska ordboken: accent ... /n. ˈæksɛnt; v. ˈæksɛnt, ækˈsɛnt/

Samma uttalsanvisning ges i SAOL. Det finns flera franska ord där SAOL rekommenderar läsuttal, t.ex. konferens ([kånferen´s], även [kånferang´s], men inte [kånferan´s] som åtminstone i mina kretsar förmodligen är det vanligaste uttalet). Jag har iofs. inte så jättemycket emot läsuttal för dessa ord, men jag tycker att det är väldigt märkligt att det har en så låg ställning i de normativa verken med tanke på att det representerar det traditionellt klart dominerande uttalet.

För konferens har Svensk ordbok behållit NEO:s anvisning [-en´s el. -aŋ´s]. För ordet preferens är ordningen den omvända, [-aŋ´s el. -en´s], även om det inte skall betyda något i eller-logik.

Nu förstår jag inte vad du menar med »Jag har iofs. inte så jättemycket emot läsuttal för dessa ord ...«. Alla uttal som står i de normativa verken är väl läsuttal, om än några mera bokstavstrogna och rurala.

En personlig tolkning: Eftersom vi numera tvingas att ställa om uttalsapparaten mellan kärnsvensk och engelsk fonetik flera gånger i en och samma mening, så känns det allt mer främmande att dessutom lägga in franskklingande fonem, där man vet att engelskan ligger närmre svenskan. Att växla mellan tre fonetiska system kan onekligen låta lite tillgjort, även om man till äventyrs skulle klara det. Jag uttalar hellre preferenser som {preferenser} än som {preferaŋser} i samma mening som "world wide web". Gustav III må ha gjort tvärsom.

Det är två helt olika saker.