Stora tråden om Zigenare (eller Romer för den politiskt korrekte)

Kultur och språk

Den romska kulturen skiljer sig på ett iögonfallande sätt från den gängse europeiska vad gäller sociala umgängesregler och attityder, könsroller, hedersbegrepp, renhetsregler etc. Hela kulturen har bevarat de typiska komponenterna i det indiska kastsystemet. Man föds in i kasten, gifter sig inom kasten, har inget nära umgänge med någon utanför kasten, avslöjar inte kastens seder och traditioner för utomstående. Tilllämpningen av de kulturella mönstren skiljer sig dock ganska mycket åt i olika romska folkgrupper. Trots att de saknar gamla myter, inte har någon egen helig skrift, inga monument eller hjältar i det förgångna som legitimerar traditionerna, binds de samman av gemensamma föreställningar, främst om vad som är rent och orent. Deras renhetsbegrepp omfattar mycket mer än hygien, mat och hälsa. Det handlar allmänt om vad som är rätt och fel, tillåtet och förbjudet, om den sociala ordningen mellan romerna själva och mellan romer och icke-romer. Till följd av renhetsreglerna har de upprätthållit en social distans till andra grupper. Umgänget med gadje, ”främlingar”, är strikt reglerat. Mat som köpts från en gadje tvättas noga innan den tillagas. Man kan inte dela sin måltid med dem och det är förbjudet att gifta sig med en gadje. En partner från en annan zigensk klan eller släkt kan däremot tolereras. Gadje kan man lura och utnyttja för sina egna syften, men man ska inte lita på dem eller anförtro sig åt dem. De betraktas som farliga därför att de utgör ett ständigt hot mot den egna rituella renheten.

Klanen är alltså omgärdad av de hundratals oskrivna lagar, levnadsregler och ofta vidskepliga föreställningar som individerna måste leva med och rätta sig efter. Så länge de följs skyddas och försvaras individen med obrottslig lojalitet av klanen. Den som däremot bryter mot reglerna stöts ut. Ingen kan tala till eller med den utstötte utan att själv drabbas av orenheten. Ska den utstötte tas till nåder igen krävs att han genomgår noga föreskrivna rituella reningar. Det gäller även om brottet mot regelsystemet varit oavsiktligt. De strikta reglerna gör klädtvätten till en omständlig och tidskrävande procedur för kvinnorna. Manliga och kvinnliga plagg får inte blandas, inte heller plagg från överkroppen och nedre delen av kroppen. Fruktan för rituell orenhet gör också att avlidnas kläder inte ärvs utan bränns.

Klansystemet är strikt hierarkiskt och könsrollerna klart utmejslade. Männen är kvinnornas övervakare och förmyndare. Men klanmödrarna har också en stark social ställning. Barnen är klanens gemensamma ansvar och omhuldas av alla. Men armodet och de stora barnaskarorna får ibland till följd att barn överges. Det hävdas att en stor del av Rumäniens gatubarn är övergivna zigenska barn. De unga flickorna gifts normalt bort vid 9–10-årsåldern, helst inom den egna klanen. De flyttar till sin man ett par tre år senare. Livet i storfamiljen är glatt och högljutt och ger inget som helst utrymme för en privat sfär. Allt sker under sträng kontroll av klanen.

På grund av den utbredda analfabetismen är uppfattningen av omvärlden ofta bristfällig. Man känner till det närmaste grannskapet, men knappast några fakta om det land man bor i, för att inte tala om grannländer eller världen i stort. Den ”nedärvda” analfabetismen visar sig i att romani saknar egna ord både för ”läsa” och ”skriva”. De ansträngningar som gjorts i många länder att erbjuda skolgång åt både barn och vuxna har gett blygsamma resultat. Ett problem har varit att ett romskt skriftspråk inte började utvecklas förrän under senare delen av 1800-talet. Den stora språksplittringen har därvid skapat problem. Bara i Europa finns ett 60-tal olika romska dialekter. Trots denna splittring har man lyckats bevara ett gemensamt centralt ordförråd av huvudsakligen ”hushållsord”. För att hålla obehöriga utanför klanens hemligheter har de utvecklat ett komplicerat kodspråk. ”Du kommer aldrig att kunna lära dig vårt språk. För varje ord du skriver i din lilla bok har vi ett annat – en synonym, som vi använder och som du aldrig kan få veta. Du kanske lär dig dem, men du kommer inte att få reda på hur man använder dem eller vilka nyanser de förmedlar. Vi vill inte att du ska få veta. Du skulle ha fötts som zigenska, chei.”3

Den stolte och dominerande ”zigenarhövdingen” är en välkänd kliché som fortfarande har stor relevans. Men stolthet är något som karaktäriserar varje roms attityd till andra folk, stolthet över den egna traditionen och stolthet över att inte ta efter andras seder och bruk. I mycket påminner det om de attityder till det omgivande samhället som man finner bland t.ex. Afrikas masajer och ortodoxa judar. Relationerna mellan de olika romska klanerna kan ofta vara spänt. Samtidigt finns det en skyldighet att ta sig an resande zigenare och visa dem full gästfrihet under ett fastställt antal dagar.

De avvikande levnadsmönstren och annorlunda moraliska värderingarna fortsätter att skapa konflikter med majoritetssamhället. Känslan för vad som är mitt och ditt är inte särskilt utvecklad i den kollektivistiska klankulturen. Att lura en gadje betraktas som en merit. Modern skattelagstiftning och andra regleringar gör att en romsk analfabets kvittolösa affärsverksamhet oftast klassas som kriminell. Ett fängelsestraff för ett brott mot statens lagar och regler tas solidariskt av klanen. Det spelar ingen roll om det är den skyldige eller någon annan i klanen som tar på sig straffet. Att ha suttit i fängelse räknas ofta som en merit bland unga manliga romer.

Romerna saknar egen religiös tradition. De accepterar majoritetens religion i det land där de bor. Men religionens betydelse inskränker sig för de flesta till de riter som är knutna till avgörande skeden i livet. Man är noga med att präster eller imamer inte fuskar med de religiösa formerna och ceremonierna. Ändå har de begränsad betydelse i jämförelse med deras egna mer eller mindre magiska riter i samband med giftermål, födelse och död. Den magiska traditionen visar sig också i den betydelse man tillmäter olika slags omen och spådom.