Insider om hundaveln har jag inte sett, däremot om kattaveln. Jag måste säga att de misslyckades att göra ett bra reportage där eftersom de fick mig intresserade av nakenkatter.
Seriöst, det pratar om nakenkatter som fryser ihjäl vid minsta temperaturförändring, och uppfödaren i fråga ljög dem för och klippte dessutom en massa så det skulle låta så illa som möjligt.
http://www.sphynxkatter.se/nyheter/dementi-av-s-wrinkle-s-medverkan-i-programmet-insider.html
Däremot det om Scottish Fold tycker jag är en annan femma - jag förstår inte hur man kan avla fram sådana katter. Inte heller de mest extrema Perserkatterna - men det finns ju plattnästa sådana som andas helt utmärkt också. (Fast domaren som sade "Att de skulle ha svårt att andas för att de har korta näsor? *Tittar på katten* Nej - de lever ju!"
)
Och så har jag ju sett BBC-dokumentären "Pedigree dogs exposed" eller "Ett renrasigt helvete" som den kallades i Sverige, ett antal gånger, och kan den snart utantill.
Raserna som togs upp var ju främst Cavalier King Charles Spaniel (den vanliga - alltså inte trubbnosen, som heter King Charles Spaniel), och så Schäfer, Engelsk bulldog, Mops, Rhodesian ridgeback, Basset hound, Bullterrier, Pekingese, m.fl.
Cavaliererna (och Charliesarna, deras kortnosta släktingar) är ökända för sina hjärtproblem. DMVD (Degenerative Mitral Valve Disease) kallas det, och är ju inte något som kommit upp av kroppskonstruktionen (i motsats till t.ex andningsproblem hos mops och dåliga ryggar hos schäfer), utan har - såsom jag förstått det - uppkommit pga. inavel.
I Sverige måste man kolla efter hjärtfel hos avelshundar innan parning, de ska även ögonlysas och detsamma görs hos valpar innan leverans, men problemet med hjärtfelen är att det dyker ofta inte upp förrän hunden är kanske 5-6 år gammal, då som blåsljud på hjärtat som senare i livet utvecklas till hjärtsvikt och hunden dör i förtid.
Det var dock inte mycket om hjärtfel i dokumentären, däremot om syringomyeli (syringomyelia på engelska), ett fel på hjärnan hos Cavalierer som innebär att skallen är för liten - hjärnan för stor, och som hos vissa hundar orsakar så kraftig huvudvärk att de får avlivas. Jag har inte sett något särskilt om det i Sverige, bara en liten rad om det i en färsk Cavalierbok. Tydligen finns det hos Charlien också, fast jag misstänkte annat först iom. att Cavalieren ska ha en så flat skalle som möjligt, medan Charlien ska ha ett kupolformat huvud.
King Charles-alliansen (den svenska rasklubben för King Charles Spaniel) upplöstes nästan för ett par år sedan just pga. att folk ville göra något åt dessa sjukdomar, såsom ögonproblem och hjärtfelen. De som inte var med på det tyckte att de andra (de som ville ha bort sjukdomarna) "förstörde" för klubben, och liknande ser man om Cavaliererna i Pedigree dogs exposed. Carol Fowler som verkligen kämpar för att få bort syringomyeli och sprida vetskap om det, är väldigt illa omtyckt bland Cavalieruppfödare för att de tycker att hon lägger näsan i blöt där hon inte har något att göra.
Och om Pekingesen Danny - jag minns när han vann Crufts 2003, och tänkte bara "det ser ut som en pälsboll med apansikte". Jag tycker om rasen i allmänhet, men inte deras utseende numera. De såg mer ut som en Tibetanska spanieln för inte så länge sedan - faktum är att det t.o.m står klart och tydligt i standarden att pälsen får inte dölja kroppskonturerna - men likväl ser utställningshundarna idag ut såhär:
http://pattisonpundit.files.wordpress.com/2009/02/pekingese_04a.jpg
http://www.pups4sale.com.au/pekingese_01a.jpg
Var är kroppen egentligen?
Kommentatorn i bakgrunden (när Dannys vinst var på TV i England, vilket man får se i dokumentären) pratar om "Ja, jag vet snacket om att de skulle vara missbildade och så, men det här, för mig är absolut perfektion!"
Jag tycker förresten att det var synd att Mastino Napoletano var med så lite - allt de visar om den rasen är en riktigt "snygg" (om man frågar en raskännare) Mastino där de säger att inom rasen är man blind till det som för "outsiders" är helt uppenbart - att det där är inte sunt.
För femtio år sedan såg Mastino Napoletano ut såhär:
http://www.cane-corso.it/canestorico_tiberio.htm
http://www.cane-corso.it/canestorico_totoguaglione.htm
...men eftersom utställningsfolket bara vill ha mer och mer och
mer av de rastypiska dragen, ser rasen idag ut såhär:
http://www.drool-n-destruction.com/brutus7web.jpg
http://www.agrippinamastino.com/tavi+gasparus.jpg
http://www.drool-n-destruction.com/brut52907.jpg
(Observera att jag nu INTE tagit med de mest extrema jag kunnat hitta - snarare bara de som anses snygga idag)
Någon som har rasen påstår att den enorma skinnmängden är pga. inaveln efter andra världskriget, då man fick börja om - men det köper inte jag då det var på 60-70-talet, och då såg de fortfarande ut som
hundar. Det är främst sedan 80-talet skinnmängden och massan bara ökat och ökat. (Och enorm skinnmängd premieras fortfarande på utställningar, världen över)
Här har vi däremot en lite mer extrem jämförelse - men som ändå visar hur en del "snyggare" mastinos ser ut idag:
http://img57.imageshack.us/img57/6285/mastinoevoiihc4.png
