Sagans underbara värld.

Jag har tänkt mycket på det här med sagor på det senaste och har flera frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på.


Vad är skillnaden mellan folksagor och konstsagor?

För vem berättades sagorna från början?

När ungefär började man ge ut svenska sagosamlingar?

Vilken funktion har/hade sagorna?

Varifrån tror man Tusen och en natt härstammar ifrån?


Jag vet att detta låter "lamt" men det finns så mycket intressant historia bakom sagorna.

sagor har väl i alla tider haft som syfte att vara sedelärande..

Gör ditt skolarbete själv, eller sluta dölja din agenda och luras när du ber om hjälp. Du lär inte få hjälp nu!

Köp eller låna boken Sagorna finns överallt - Perspektiv på folksagan i samhället (red. Gun Herranen, Carlssons 1995) så får du en relativt modern forskningsöversikt ur nordiskt perspektiv där t.ex. Jan-Öjvind Swahn skriver om folksagornas ålder, Bengt Holbek om olika former av sagotolkningar och Reimund Kvideland om traditionsbärarna och deras repertoar. En annan lite äldre handbok som kanske kunde vara av intresse är den av Anna Birgitta Rooth redigerade Folkdikt och folktro (1973) som bl.a. innehåller ett kapitel om folksagor av Carl Wilhelm von Sydow.

Om den nu är så intressant varför tar du då inte och läser den litteratur du blivit tilldelad. Eller att du går till ditt närmaste bibliotek. Det finns flera intressanta bildböcker som enkelt förklarar dina frågor. Dessutom tycker jag du ska läsa Tusen och en natt eftersom den är väldigt bra och intressant

Läs gärna även nåt av Joseph Campbell eller Robert Bly´s Iron-John. Båda har intressanta saker att säga om sagans/mytens funktioner.

Visst kan dessa vara läsvärda liksom t.ex Bruno Bettelheims Sagans förtrollade värld som jämte Rollo Mays liknande alster var en stor innebok under 80-talets new age-våg - samtidigt får man hålla i minne att andra sagoforskare kan vara mer avvaktande inför hur något som kanske är en ganska tids- och kulturbunden psykoanalytisk problematik här hanteras som någonting evigt och allmänmänskligt, där ett relativt fåtal myt- och sagouppteckningar - inte sällan litterärt bearbetade - får status av ett slags heliga texter och nycklar till en förståelse av "människan". Kommer bl.a. ihåg hur någon nordisk sagoforskare var ganska sarkastisk inför föreställningen att bondesamhällets barn skulle ha behövt några omskrivningar i form av sagans symboliska element för att få en inblick i sexualitetens mysterier, det räckte med att titta ut på gården.

Absolut. Huruvida Campbell et consortes har rätt kan man ju diskutera, med intressant är det.