2009-03-17, 15:02
#1
Nordea (tidigare Nordbanken) nekar till en bankgaranti på 50miljoner kronor till en norsk affärsman som fick bankgarantin beviljad av Gotabanken 1988. När Gotabanken sedan gick i konkurs så tog Nordbanken över och nekade till att bevilja bankgarantin.
Tidigare så har även denna statliga bank knäckt privata finansmän som tex Erik Penser (http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Penser).
Hur många fler härvor har statliga banker varit inblandade i då det gäller att knäcka privata aktörer?
Och till huvudfrågan i denna tråd. Hur går det för Jan-Erik Moe i dag?
Personligen är jag skrämd över det statliga överförmynderiet som kan skönjas och hoppas innerligt att Jan-Erik Moe pengarna med väl tilltagen ränta samt skadestånd av Nordea.
http://www.va.se/magasinet/2008/04/d...liat/index.xml
http://www.bankrattsforeningen.org.se/tidning93.html
Tidigare så har även denna statliga bank knäckt privata finansmän som tex Erik Penser (http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Penser).
Hur många fler härvor har statliga banker varit inblandade i då det gäller att knäcka privata aktörer?
Citat:
Ursprungligen postat av http://www.va.se/magasinet/2008/04/david-mot-goliat/index.xml
Två inslag i den här utdragna härvan talar alldeles tydligt ett annat språk än vad Nordea och Bertil Södermark vill göra gällande. Dels godkände Gotabankens regionkontor bankgarantin som säkerhet för ett lån till Jan-Erik Moe på Banque Nordeurope i Luxemburg.
Detta har varit känt ett antal år. Men Jan-Erik Moes juridiska ombud, affärsjuristen Gabriel Donner som också skrivit en fackbok i ämnet, har nu nagelfarit hanteringen och funnit det än mer styrkt att bankgarantin faktiskt betraktades som legitim inom Gotabanken.
”Båda parter bekräftar att bankgarantin hanterades på ett fullkomligt normalt sätt. De inblandade från Banque Nordeurope kontrollerade bankgarantin. Gotabankschefen i Malmö bekräftar också hanteringen från sitt håll. Det betyder att kontorschefen i Helsingborg också måste ha lämnat en beteckning ur engagemangsboken på garantin. Engagemangsboken är själva hjärtat i en banks vardag. Den fanns inlåst hos kontorschefen. Samtidigt har han vittnat att han omedelbart förstörde bankgarantin när den dök upp”, säger Gabriel Donner.
Ytterligare ett bevis för bankgarantins giltighet är att Gotabankens chefsjurist vände sig till Wasa Försäkring för att få ut de värden som banken blivit blåsta på. Gotabankens chefsjurist Henrik von Krusenstjerna begärde utbetalning av såväl lånet på 40 miljoner kronor som garantin på 50 miljoner kronor. Något hans efterföljande släppt i processerna efter Gotabankens fall.
Detta har varit känt ett antal år. Men Jan-Erik Moes juridiska ombud, affärsjuristen Gabriel Donner som också skrivit en fackbok i ämnet, har nu nagelfarit hanteringen och funnit det än mer styrkt att bankgarantin faktiskt betraktades som legitim inom Gotabanken.
”Båda parter bekräftar att bankgarantin hanterades på ett fullkomligt normalt sätt. De inblandade från Banque Nordeurope kontrollerade bankgarantin. Gotabankschefen i Malmö bekräftar också hanteringen från sitt håll. Det betyder att kontorschefen i Helsingborg också måste ha lämnat en beteckning ur engagemangsboken på garantin. Engagemangsboken är själva hjärtat i en banks vardag. Den fanns inlåst hos kontorschefen. Samtidigt har han vittnat att han omedelbart förstörde bankgarantin när den dök upp”, säger Gabriel Donner.
Ytterligare ett bevis för bankgarantins giltighet är att Gotabankens chefsjurist vände sig till Wasa Försäkring för att få ut de värden som banken blivit blåsta på. Gotabankens chefsjurist Henrik von Krusenstjerna begärde utbetalning av såväl lånet på 40 miljoner kronor som garantin på 50 miljoner kronor. Något hans efterföljande släppt i processerna efter Gotabankens fall.
1988
Jan-Erik Moe säljer skivgrossisten Elektra för 110 miljoner kronor. Köparen betalar med 40 miljoner som han lånat genom pantbrevs- förbindelser hos Gotabanken, samt med en bankgaranti på 50 miljoner kronor, utställd av Gotabanken. Köparen lämnar aldrig in utlovade säkerheter i form av pantbrev till banken. 1989 avlider köparen.
1991
Gotabanken stämmer den anställde banktjänstemannen för trolöshet mot banken.
Banken begär ersättning från Wasa för förmögenhetsbrott: pantbrevsförbindelserna som ledde till en utbetalning av 40 miljoner och den ej utlösta bankgarantin på 50 miljoner kronor. Gotabanken är på väg mot konkurs.
1992
Banktjänstemannen döms till två år och tio månader för trolöshet, och för mutbrott kopplat till andra krediter han givit.
Banken nekar att betala Jan-Erik Moe de garanterade 50 miljonerna. Jan-Erik Moe stämmer banken.
1994
Nordbanken, som tagit över resterna av drabbade Gotabanken, vinner processen mot Wasa som de utbetalade 40 miljonerna, men driver inte kravet på ersättning för den ej utlösta bankgarantin.
1995
Stockholms tingsrätt dömer till Nordbankens fördel i tvisten med Jan-Erik Moe.
1998
Hovrätten dömer till Nordbankens fördel. Motivering; eftersom köparens bror tagit över affären gäller inte den ursprungliga uppgörelsen om bankgarantin.
Hovrätten konstaterar att praxis saknas på området.
Högsta domstolen beviljar prövning. Professor Erik Nerep blir Jan-Erik Moes ombud.
2000
Internationella handelskammarens expert på bankgarantier yttrar sig till Jan-Erik Moes fördel.
2001
Nordbanken vill göra upp i godo, men Jan-Erik Moe vill driva fallet vidare.
Målet skjuts upp en tredje gång. HD begär yttrande från Bankföreningen, som ifrågasätter behörigheten hos den banktjänsteman som utfärdade bankgarantin.
2001/2002
Målet ska avgöras i Högsta domstolen i januari.
Nordbanken riskerar att få betala 110 miljoner kronor inklusive ränta, förutom rättegångs- kostnaderna.
Jan-Erik Moe säljer skivgrossisten Elektra för 110 miljoner kronor. Köparen betalar med 40 miljoner som han lånat genom pantbrevs- förbindelser hos Gotabanken, samt med en bankgaranti på 50 miljoner kronor, utställd av Gotabanken. Köparen lämnar aldrig in utlovade säkerheter i form av pantbrev till banken. 1989 avlider köparen.
1991
Gotabanken stämmer den anställde banktjänstemannen för trolöshet mot banken.
Banken begär ersättning från Wasa för förmögenhetsbrott: pantbrevsförbindelserna som ledde till en utbetalning av 40 miljoner och den ej utlösta bankgarantin på 50 miljoner kronor. Gotabanken är på väg mot konkurs.
1992
Banktjänstemannen döms till två år och tio månader för trolöshet, och för mutbrott kopplat till andra krediter han givit.
Banken nekar att betala Jan-Erik Moe de garanterade 50 miljonerna. Jan-Erik Moe stämmer banken.
1994
Nordbanken, som tagit över resterna av drabbade Gotabanken, vinner processen mot Wasa som de utbetalade 40 miljonerna, men driver inte kravet på ersättning för den ej utlösta bankgarantin.
1995
Stockholms tingsrätt dömer till Nordbankens fördel i tvisten med Jan-Erik Moe.
1998
Hovrätten dömer till Nordbankens fördel. Motivering; eftersom köparens bror tagit över affären gäller inte den ursprungliga uppgörelsen om bankgarantin.
Hovrätten konstaterar att praxis saknas på området.
Högsta domstolen beviljar prövning. Professor Erik Nerep blir Jan-Erik Moes ombud.
2000
Internationella handelskammarens expert på bankgarantier yttrar sig till Jan-Erik Moes fördel.
2001
Nordbanken vill göra upp i godo, men Jan-Erik Moe vill driva fallet vidare.
Målet skjuts upp en tredje gång. HD begär yttrande från Bankföreningen, som ifrågasätter behörigheten hos den banktjänsteman som utfärdade bankgarantin.
2001/2002
Målet ska avgöras i Högsta domstolen i januari.
Nordbanken riskerar att få betala 110 miljoner kronor inklusive ränta, förutom rättegångs- kostnaderna.
Personligen är jag skrämd över det statliga överförmynderiet som kan skönjas och hoppas innerligt att Jan-Erik Moe pengarna med väl tilltagen ränta samt skadestånd av Nordea.
http://www.va.se/magasinet/2008/04/d...liat/index.xml
http://www.bankrattsforeningen.org.se/tidning93.html
__________________
Senast redigerad av c-d af and 2009-03-17 kl. 15:06.
Senast redigerad av c-d af and 2009-03-17 kl. 15:06.
