Tråden om Paul Austers författarskap [/Mod]

Dårskaper i Brooklyn är riktigt charmig. Den är omfattande och man har olika känslor inom sig för varje kapitel. Men ändå är den ytterst läsvärd. Självklart bör du, TS, läsa även den.

Ah, men då börjar jag med trilogin då! Grejen var den att jag läste om boken "Resor i skriptoriet" och det väckte min nyfikenhet. Ville dock inte missa några referenser och interna småskämt så därför tänkte jag försöka läsa lite mer av honom innan ger jag mig på den boken. Fan, jag kunde inte ens kolla på filmen "Serenity" utan att först plåga mig igenom alla avsnitt av "Firefly" av rädsla för att missa något!

http://www.bokrecension.se/9100111309

Slumpens musik skulle jag vilja föreslå. En av mina Auster-favoriter. Förutom trilogin är det den här boken jag tänker på när någon nämner Auster.

Håller fullständigt med. Andra trevliga är Mr Vertigo och Illusionernas bok. Även Månpalatset håller på det hela taget bra Auster-klass (kanske något ojämnt böljande i komposition)

I sista tingens land är tung, mörk och dystopisk, men förbaskat skickligt framställd. Kanske inte något att ta sig an så här under vintern. Men läs den gärna senare till våren/sommaren, efter något mer "lustfyllt" Auster-verk.

har inget positivt att säga om paul austers författarskap. tycker han är ytligt och jäkligt överskattad. däremot så tycker jag hans film "smoke" är jävligt bra.
se den om du inte sett den.

Jag tipsar om att börja med Orakelnatten. Då får du en fantastisk berättelse och en hint om huruvida du gillar Austers författarskap eller inte. Läs sedan den underbara N.Y. Triologin. Eftersom jag likt Auster fascineras av slumpens betydelse i en människas liv, kan jag rekommendera den anonyma Röda anteckningsboken. Skulle dock avvakta lite med Resor till skriptoriet om jag var ny PA-läsare. Däremot är Dårskaper i Brooklyn fantastiskt skön och rolig läsning (drag Tooles Dårarnas sammansvärjning).

Min supercoole lit-crit-kompis är dock mucho mas imponerad av PA:s fru, norsk-ättade Siri Hustvedt. Har tyvärr inte läst något av henne ännu, men ska, absolut. Har ni koll på fru Hustvedt?

Jag gillar Auster, men Hustvedt är värsta sotens pretentiösa litterära smörja. Jag började på nån bok, kommer tyvärr inte ihåg titeln, men det utspelade sig i den New yorks "intellektuella" sfärer med konstnärer och litteraturdoktorander.

Kvinnan är uppenbarligen begåvad och stilistiskt skicklig, men på något sätt skiner det personliga kravet av att vara en lika fiiin författare som maken sin och kunna name-droppa europeiska filosofer genom och får varje sund och i grunden harmonisk människa att dra öronen åt sg och börja fundera på om detta är den sortens kultur Människan behöver.

Ja, jag hade mycket svårt för Auster hona.

Av Auster tycker jag New York triologin är värd att läsa. Även Mr vertigo är..trevlig. Inget världsomvälvande men utmärkt som litterärt godis.

Intressant! "Min" knastertorra men ändå coola lit crit hävdar av Siri H är extremt begåvad och bäst. Men vi har små kontroverser om det mesta. Off T men jag gillar t. ex. inget av Monica Fagerlund, medan han älskar allt av henne. Ska nog fixa något av SH i morgon och läsa, så att jag och kompisen får bråka lite till hehe ...

OffT: Varför använder Auster sitt eget namn i t.ex. City Of Glass? Han refererar också ofta till andra författare i sina verk. Tankar och ideér?

Bra fråga, men det känns som ett ganska bra grepp. Böckerna formligen genomsyras ju av att det finns något bakom allt som man inte ser. Ungefär som om bokens huvudperson Quinn är en relativt hjälplös och oförstående marionett i en dockteater, där Auster är den som drar i trådarna. Både i boken och i verkligheten. Samtidigt som Quinn själv också är en deckarförfattare som leker gud med sina böckers huvudpersoner. Men det är bara en liten hobbyanalys.

Det var visserligen ett tag sen jag läste den. men jag gillade boken timbuktu. Huvudpersonen var en hund, lite barnslig ibland kanske.