2004-09-20, 15:34
  #1
Medlem
Ezzelinos avatar
Det slår mig att det mesta av det jag verkligen uppskattar när det gäller det skönlitterära skrivna ordet från det senaste seklet nog är ett slags utmattningssegrar eller ärofulla nederlag, hur man nu väljer att betrakta det...
Återvändsgränder eller ett sista appendix till ett uråldrigt palimpsestkluddigt testamente?

Jag tänker då bl.a. på Célines och Becketts utvecklingsgång mot en alltmer brusten, rämnad och liksom utmärglad text, Burroughs och Bukowskis skurrila historieberättarfragment, Bernhards repetitiva mekanisering, Pynchons romanimploderande skämtparanoia i Gravity's Rainbow, Pounds slutgiltiga uppgörelse med poesin i Cantos, Joyces alltslukande inåtvända Finnegans Wake, Wittgensteins afatiska randanmärkningar och Ciorans dystra betraktelser, men även det faktum att några av seklets i mitt tycke största berättelser aldrig avslutades, Musils Mannen utan egenskaper och Kafkas Slottet till exempel.

Naturligtvis fortgår "det traditionella berättandet, med gestalter man kan identifiera sig med" minst lika hjärtknipande enfaldigt som tidigare, och säljs i massupplagor, men i nästan samtliga fall är det från min senfödda undergångsståndpunkt betraktat konstnärligt och psykologiskt betydelselösa alster som saluförs och svärmas för.

Några frågor jag skulle kunna slunga ut här är alltså: är förstörelsen allt som återstår, jämte parodier och pastischer? Vad skulle kunna återskänka litteraturen dess avantgardiska Sturm-und Drang-berusning, förutan vilket inga imaginära stordåd kan uträttas? Borde inte skrivandet bland de yngre i dag överlag kunna vara bättre, mer vitalt och experimentellt, mer livserfaret, mer beläst och befruktat från allehanda depraverade eller oskuldssuktande källor som blivit så märkligt lättillgängliga över nätet?
Citera
2004-09-20, 15:39
  #2
Medlem
med risk för att låta lätt korkad, du frågar dig om det finns "outforskad mark" kvar att belysa?
Citera
2004-09-20, 16:01
  #3
Medlem
Ezzelinos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Henkko
med risk för att låta lätt korkad, du frågar dig om det finns "outforskad mark" kvar att belysa?


Ja, det är en aspekt på det hela, och även om orden betyder något längre eller om de liksom dränerats på innebörd i en sönderpratad civilisation?
Språk befinner sig förvisso alltid i tillblivelse, och vissa betydelsebärande skikt måste ruttna bort, men ibland känns det som om denna västerländska epok, som ser och tolkar alla tidigare kulturer, inte kommer att kunna frambringa något verkligt betydande i framtiden, just därför att den är så "medveten" och genomskådande. Än så länge har "det ursprungliga och autentiska" sin verkan i en individ som min, jag blir fortfarande ofta lite upprymd av någon zoologisk liknelse hos Homeros eller ett stiliserat levnadsöde hos Plutarchos...
Men frågan är om uttrycksmedlen kommer att existera för framtida generationer, dvs. om orden kommer att ha någon "genuin mening"?

En människa som Beckett skrev slut på fiktiva levnadsöden, mycket genom sin obarmhärtigt klara blick för människolivets tröstlösa ödslighet, och Pound såg till sist endast ett misslyckande även i Cantos och tystnade också i sitt privatliv under de sista åren i Venedig. The rest is silence-syndromet...
Citera
2004-09-20, 16:18
  #4
Medlem
Cohibas avatar
Intressant post!

Ibland tröstar jag mig med att vi är inne i en hellenistisk period, där den väsentliga litteraturen kommenterar sig själv eller förfaller till formexperiment och där de gamla formerna med ordnad berättarstruktur och gestalter stöpta av livserfarenhet bara dröjer kvar i sämre imiterande varianter - typ kriminalberättelser.

Ändå tror jag litteraturen kommer att repa sig och att den dag kommer då nya figurer tar plats i en mer traditionell form och att dessa kommer att bli odödliga och begripliga över seklerna, som Oidipus, Hamlet eller Raskolnikov inte som den där bleksiktige onanisten Ulrich eller mumlandet i Finnegans Wake, som kommer att tarva volymer av kommentarer för framtida läsare, om de skulle ha lusten att försöka.

Vad spörsmålet om den outforskade marken anbelangar kan vi ju hålla i minnet att redan Plutarchos knotade över och avundades de gamle, som skrev själva mer än de kommenterade andra.

Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Naturligtvis fortgår "det traditionella berättandet, med gestalter man kan identifiera sig med" minst lika hjärtknipande enfaldigt som tidigare, och säljs i massupplagor, men i nästan samtliga fall är det från min senfödda undergångsståndpunkt betraktat konstnärligt och psykologiskt betydelselösa alster som saluförs och svärmas för.

Här är det ju bara att hålla med. Vad har de traditionella 1900-talsromanerna att komma med jämfört med de geniala 1800-talsromanerna? Vad är ens en utmärkt 1900-talsberättare som Graham Greene mot en Stendhal eller en Tolstoj?
Citera
2004-09-20, 16:25
  #5
Medlem
Tafkafs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Ja, det är en aspekt på det hela, och även om orden betyder något längre eller om de liksom dränerats på innebörd i en sönderpratad civilisation?
Språk befinner sig förvisso alltid i tillblivelse, och vissa betydelsebärande skikt måste ruttna bort, men ibland känns det som om denna västerländska epok, som ser och tolkar alla tidigare kulturer, inte kommer att kunna frambringa något verkligt betydande i framtiden, just därför att den är så "medveten" och genomskådande...

Det är alltid vanskligt att ställa sig upp och säga "-Det finns ingenting kvar att upptäcka". Du minns säkert att den Brittiska vetenskapsakademine redan i slutet på 1800 talet proklamerade att "-Alla betydande uppfinningar är redan gjorda" Dom tog ju litet fel.

Sedan så kan man ju se hur den fragmenterade "förstörda" stilen som du nämde ibland på ett frukstamt sätt kan utveckla skönliteraturen. Se tex. Claude Simone's "Vägen till Flandern" eller, kanske mer förvånande, James Elroys geniala agentdystopi "American Tabloid".

Så jag tror inte att vi behöver vara oroliga. Vare sig litteraturen, konsten eller vår kultur är på långa vägar död.
Citera
2004-09-20, 16:33
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Ja, det är en aspekt på det hela, och även om orden betyder något längre eller om de liksom dränerats på innebörd i en sönderpratad civilisation?
Språk befinner sig förvisso alltid i tillblivelse, och vissa betydelsebärande skikt måste ruttna bort, men ibland känns det som om denna västerländska epok, som ser och tolkar alla tidigare kulturer, inte kommer att kunna frambringa något verkligt betydande i framtiden, just därför att den är så "medveten" och genomskådande. Än så länge har "det ursprungliga och autentiska" sin verkan i en individ som min, jag blir fortfarande ofta lite upprymd av någon zoologisk liknelse hos Homeros eller ett stiliserat levnadsöde hos Plutarchos...
Men frågan är om uttrycksmedlen kommer att existera för framtida generationer, dvs. om orden kommer att ha någon "genuin mening"?

En människa som Beckett skrev slut på fiktiva levnadsöden, mycket genom sin obarmhärtigt klara blick för människolivets tröstlösa ödslighet, och Pound såg till sist endast ett misslyckande även i Cantos och tystnade också i sitt privatliv under de sista åren i Venedig. The rest is silence-syndromet...

jag tror att vi går mot en utveckling där vi själva upplyser oss om omvärlden. världen var, för inte speciellt länge sedan en mycket mer "tillsluten". både lag och norm-mässigt men även geografiskt, globalt.
författarna ansågs väl lite som upplysare i sin samtid. och det var kanske därför lättare för dem att nå fram, de hade en mer framskjuten roll, både som samhällskritiker och samtidsskildrare. idag får vi allt serverat, obearbetade "objektiva" fakta i knät. varje dag, vi tvingas i större utsträckning bli våra egna vägledare.
sen håller inte författarna monopel på orden längre, alla kan skriva idag (även om långt ifrån alla skriver bra). det har nog lett till en mer allmängiltig, vardaglig och kanske lite andefattig litteratur. de ensamma geniernas tid är på något sätt över känns det som. väldigt trist..nya teman och moraliska dilemman kommer väl dock alltid att finnas att skriva om, allteftersom gamla värden omvärderas och gränser flyttas framåt.
hur världen hanterar "gudlösheten", vad tar dess plats och hur klarar vi oss på "egen hand" etc, vad kommer kloning och genmanipulering leda till?
men som sagt, i en upplyst värld, tror jag mycket rent av försvinner i mediebruset och folk värdesätter lättillgänglighet alltmer, väjer för det tunga och svåra.

att mästerligt hantera ord med variation och känsla kommer nog alltid vara få förunnat. så, jag är inte så oroad för att ordens mening ska vattnas ur. för de flesta ord är än så länge förpassade till ordböckerna och används inte i dagligen

jag håller förresten som bäst på med mitt "psykologiska", poetiska framtidsepos som jag en dag hoppas kunna få till något riktigt läsvärt
det är hursom helst en genre där jag saknar mer vuxna och djupa böcker
Citera
2004-09-20, 18:48
  #7
Medlem
Faustuss avatar
Tung tråd. Själv delar jag Ezzelinos pessimism. Visst kan man tänka sig att vi är inne i en mellanperiod, någonstans i tredje delen av en hypotetisk Decline and Fall of the Western Empire, och att efter en dyster medeltid en ny renässans ska komma... men jag tror att denna kultur i så fall kommer att vara så radikalt skild från vår egen (av en vattendelande teknologiförstörande katastrof, kanske) att den för alla praktiska ändamål förblir ett tankeexperiment.

Efter Proust och Henry James finns det inte mycket fullödigt. Men betrakta för ett ögonblick dessa själar och fundera på deras bakgrund. De var elitutbildade inom ett utbildningssystem som satte den litterära traditionen i centrum, de var förmögna och med unika möjligheter att röra sig i olika miljöer, försedda med betjänter och därmed besparade tvånget att arbeta, diska, laga mat... Inget av detta är nödvändigt för att göra en stor författare, men det underlättar. Det underlättar också att vara omgärdad av en levande verbal kultur (spridd genom brevskrivande och kyrkbesök och mycket annat även till mindre utbildade klasser) istället för ett bullrande dokusåpeinferno.

Den stora litteraturen är aristokratisk och därmed något som måste offras på demokratins altare? Det är en arbetshypotes, åtminstone...

Men låt oss glädjas åt det som återstår, om det så bara är några blekt barocka vanitasmotiv.
Citera
2004-09-20, 18:56
  #8
Medlem
snapcases avatar
Jag tycker ni är överdrivet pessimistiska. Visst har den moderna romanen problem men det finns fortfarande författare som levererar med en originell röst. Gräv inte ner er in mislyckanden utan gläds år Rushdie, Wolfe, Burgess, Updike. Bara för några timmar sen så började jag läsa Roy Jacobsens "Frost" och mitt hjärta jublar över att en nordisk författare vågar sig på epiken igen. Det finns alltid nåt nytt att upptäcka.
Citera
2004-09-20, 20:52
  #9
Medlem
Eremitens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
är förstörelsen allt som återstår, jämte parodier och pastischer?
Ja.
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Vad skulle kunna återskänka litteraturen dess avantgardiska Sturm-und Drang-berusning,
Inget (i det samhälle vi lever i).


Jag känner verkligen att jag är född under fel århundrade .
Citera
2004-09-20, 22:51
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Eremiten
Ja.
Inget (i det samhälle vi lever i).


Jag känner verkligen att jag är född under fel århundrade .

Jag kom att tänka på Ignatius när jag läste det där. starta ditt galna korståg mot omvärlden och skriv en egen bok om dina tankar


det är förresten något jag undrat angående er belästa, om ni har berikat oss med egna (publicerade) texter? om nej, förklara gärna varför..
Citera
2004-09-20, 23:23
  #11
Medlem
Faustuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Henkko
det är förresten något jag undrat angående er belästa, om ni har berikat oss med egna (publicerade) texter? om nej, förklara gärna varför..

Kanske det, men hela den här ivern att publicera sig är också ett förfallstecken... Som om världen verkligen var i behov av kvantitet och inte kvalitet. Flaubert, Proust, Joyce - för att nu inte gå längre tillbaka i tiden - arbetade om sina få verk i decennier innan de gav ut dem. Kafka bad, likt Vergilius, om än kanske av andra skäl, att få sina ofärdiga manus brända.

Nej, om man vet med sig att man är en andrarangsbegåvning är det större att bespara världen sina alster, om än det är högst mänskligt att inte göra det.
Citera
2004-09-21, 02:25
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Faustus
Kanske det, men hela den här ivern att publicera sig är också ett förfallstecken... Som om världen verkligen var i behov av kvantitet och inte kvalitet. Flaubert, Proust, Joyce - för att nu inte gå längre tillbaka i tiden - arbetade om sina få verk i decennier innan de gav ut dem. Kafka bad, likt Vergilius, om än kanske av andra skäl, att få sina ofärdiga manus brända.

Nej, om man vet med sig att man är en andrarangsbegåvning är det större att bespara världen sina alster, om än det är högst mänskligt att inte göra det.

det lutar lite åt elitism men jag förstår vad du menar.

jag har tänkt så själv faktiskt, att skulle man skriva något ska det vara exeptionellt bra, annars kan det gärna vara. det svåra ligger i att värdera sin egen förmåga, många stora författare har väl nedvärderat sina hyllade alster och sett dem som "plumpa"
hur vet man att man faktiskt besitter en talang utöver det vanliga? för mig känns det väldigt vanskligt. även en stor begåvning kan väl med en slags hänsynslös idé om sin egen perfektion nästan förakta sina verk? trots att omvärlden ser storheten i dem.

det där med att ord skulle avta i kraft tror jag inte på, för, vad är det egentligen för språk vi hör i media? det är ett språk som endast rör sig på ytan. som toppen av ett isberg. tvärtom tror jag att den som har en stor ordrikedom och kan använda det på rätt sätt verkligen kan stå ut ifrån det alldagliga, torftiga språket.
det tvingar författarna till en nödvändig variation av språket för att inte standardfraser staplas på varandra. just detta kanske kan leda till mer mustiga och nyskapande böcker, på grund av att författaren känner det kravet på sig (åtminstone en bra författare)
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in