Någon som sett en Myling?

Kunde man inte sätta en kniv i dörren för att hindra att mylingarna tog sig in?

Yikes! Jag hade nog behövt samtalsterapi efter något sådant. Och krävt flytt med omedelbar verkan. Jag tar för givet att du sov med lampan tänd i fortsättningen. Men du hörde alltså inga ylanden eller tassandet av små fötter? (Det som annars brukar vara ett så trevligt uttryck )

Vad säger forumets hobbypsykologer om vad som utlöst myten om mylingarna? Skuldkänslor? Ouppklarad episod från barndomen (Freuds wild card, funkar på allt )? Biologiska klockan som löper amok?

Läskiga saker är bra, kanske finns en tråd för det men eftersom tandfén här ovan postade sin upplevelse kan man väl fortsätta?

Det läskigaste jag vet är en dröm jag alltid haft och drömmer fortfarande. Det händer inte lika ofta men när det väl händer spelar det ingen roll. jag är inte speciellt feg av mig, är en människa som är ganska framåt och så där.
Den här drömmen är dock obeskrivligt kuslig, det blir ju inte värre av att jag drömmer den flera gånger och att jag alltid drömt den.

I drömmen befinner jag mig mitt i en skog. Det är ingen vanlig skog så till vida att de stigar som finns är de enda platserna man kan röra sig på eftersom träden i övrigt växer så pass tätt att man inte kan gå in mellan stammarna. Det är som en vägg bestående av träd. Jag väljer olika stigar att gå i olika versioner av drömmen och så vitt jag vet har jag redan valt alla för jag vet inte om där finns fler och det är bara återkommande val som inträffar.
En av stigarna leder till en strand, i drömmen simmar jag ut i vattnet och blir där dräpt av en tjur som följer efter ut i vattnet och ja, dödar mig. Det är då jag vaknar, när jag dör i drömmen. En annan stig leder till en stor äng, men dit ut hinner jag aldrig ta mig eftersom träden i slutet av den stigen börjar röra på sig och stryper mig. Sånna saker sker i slutet på alla stigar utom en, den leder till en gård som i verkligheten är bebodd av mina kusiner och deras familj. Jag vet inte hur det går till men de gånger jag i drömmen valt den stigen hamnar jag plötsligt inne i huset. Där ser ut exakt som det gör i verkligheten förutom en sak. Ett av rummen som förr var min kusin Oscars rum är istället ett kontor av något slag. Vid skrivbordet sitter en man och jag måste alltid krypa förbi den dörröppningen för det är en dålig sak om han ser mig. Han ser mig dock alltid. Jag har aldrig sett den mannen i verkligheten men han ser alltid likadan ut, jag orkar inte riktigt beskriva honom men det är liksom inte någon skräckfilmsfigur vi snackar om utan en helt vanlig man som ser ut som en man som sitter och jobbar på sitt kontor. Han tittar alltid upp när man är halvägs och passar på att snegla in mot honom. Man möter hans blick och sen vaknar man. Helsjukt och jävligt läskigt. Bildspråket i drömmen är inte läskigt i sig, det är mest det att den verkar full av symbolik jag inte förstår mig på och att jag drömmer den om och om igen. Det känns som om den fortsätter tills jag gör det som den vill att jag skall göra, den har trappat av på sistone så om det betyder något vet jag inte. Kan ju ha varit en varning som inte är lika stark längre, ni vet som när man leker Fågel, Fisk eller Mittemellan och när någon säger att det bränns eller så. Men jag vet inte.

Om någon är bra på drömtydande eller liknande får ni gärna höra av er, kan beskriva mycket mer ingående än så här men det kändes lite onödigt.
Ja, så är det i alla fall, min läskiga grej.

Får gåshud bara av att skriva om det...

- Shultzeman

Jag försöker dra mej till minnes vad Bengt af Klintberg skriver i förordet till Svenska folksägner. Ordet myling som är avlett från "mörda" var traditionellt benämningen på det mördade, odöpta barnet i södra Sverige. Numera är ordet känt i hela landet - åtminstone delvis är det säkert Astrid Lindgrens förtjänst, i hennes Emil-böcker talas ju om mylingar.

I Mellansverige var den motsvarande benämningen gast, i Norrland och svenska Finland talade man om utbölingar eller utbördingar. I Dalarna hade man också lokala beteckningar, som utkasting, ypping och mörklack.

Och i Norge, där hette det lilla spöket utburd. Här är en bra sammanfattning av den sociokulturella bakgrunden till fenomenet.

http://www.hf.uio.no/iks/ariadne/kulturhistorie/framesetemner.htm?emner_folketro/utburd.htm

I sägnerna brukade mylingen dansa och sjunga små verser om vem som var dess mamma eller var dess lik hade gömts, till exempel:

Jag lider stort tvång
För bytta ä trång
Och benen ä lång

Det var i den äldre traditionen som mylingen ville ha ett namn för att kunna få ro och sluta spöka. Senare hette det att den ville bli begravd i vigd jord.

Jag satt precis och läste om det här och kom på att posta det här.
Jag har läst om dom här i en Astrid Lindgren bok när jag var liten. Tror att det stod om dom i Emil i Lönneberga.
Finns det någon som har sett dessa? känner någon som har sett dessa?
eller hört om någon som sett dom?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Myling
http://www.markus-andersson.ws/mylingen.html

Går man tillbaka i tiden och frågar nån gammelfarmor/mormor eller liknande så kanske man får ett flyktigt svar. Mylingar, vättar, bortbytingar, tomtar, skogsrået och Näcken är inget annat än gamla skrönor från folksagor. Det var dåtidens versioner av vad vi idag bl.a. benämner som "urban legends".

Dessa historier tjänade säkert sin funktion när de berättades runt vedkaminen i stugan nån ruggig kväll när vinden ven runt knutarna och regnet piskade mot fönstrena; nämligen den att människor - speciellt barn - gillar att fantisera om, och till viss del bli skrämda av dito.

Nu är det ju så att mylingar är spöken eller om du vill andar efter döda barn medans vättar, bortbytingar, tomtar, skogsrån och näcken är direkt folktro. Mylingen har varit en människa däremot till skillnad från resten i din lista som är fantasier.

Sant. Men Myligen finns ju i ett antal olika skepnader och ibland är den fullt fysisk och om man slår av halva kroppen på den blir den två.

Bara som ex.

Du borde ju veta eftersom du hänvisat till dig själv som spökjägare.

Mylingen är ju dock också uppsprungen från folksägner och folktro, oavsett om den är en ande efter ett mördat barn eller inte. Således kan den också räknas in som ett fantasiväsen, eller hur?

I den här tre år gamla tråden finns lite mylingerfarenheter.

http://www.flashback.org/showthread.php?t=137260

de är väl inte riktigt detsamma som klintbergare... en modern legend är ju typ i stilen "jag hörde av min kompis vars kompis var med om...", när det gäller äldre folkloristiskt material så finns det ju både nedtecknat den typen av vandrande berättelser och rena memorat av påstådda händelser (sen spelar det ju för resonemangets skulle ingen roll om det inträffat eller ej), idag har vi ju liknande berättelser när det gäller utomjordingar etc...