Egoism och välfärd

Ett stort problem med givande är att det är mycket lättare att stänga av tvn när de visar fattiga barn i afrika än det är att arbeta ihop pengar och ge till dem. Visst kommer det säkert finnas försäljare som trycker upp bilder i ansiktet på en precis som det finns telenor-försäljare i varenda galleria, men i grund och botten är det något folk mest mår dåligt av. Givande fungerar bäst lokalt, om ens där, hur många ger pengar till uteliggare?

Jag hoppas jag har fel men är ganska tveksam. Människans natur är helt enkelt inte speciellt kompatibel med världsproblem. Vi fungerar bäst när vi bara behöver bry oss om oss själva och de absolut närmast.

Min förmåga/ork för altruism tog slut vid ungefär 50% skattetryck. Jag "ger" redan bort hälften av min inkommst, att kräva mer är absurt.

Mäts altruism i hurpass mycket man bidrar med till den behövande omgivningen, eller mäts det av hurpass mycket man själv förlorar? Socialisterna verkar ibland mena att altruism ska vara en ceremoni med fokus på självuppoffring snarare än på den mängd hjälp som de behövande nu får. Ungefär samma självuppoffringsmentalitet som i gamla indiankulturer, där mat, guld och tiotusentals människor offrades varje dag åt "gudar".

Ni tar båda upp frågorna om hur många som skulle skänka till välgörenhet, hur mycket de skulle ge och ifall det skulle vara tillräckligt. Från vad jag läst om hur mycket folk ger bort idag, verkar det rimligt att tro att tillräckligt många är beredda att ge bort pengar för att uppnå den här målen i ett framtida fritt samhälle.

I Sverige 2007 gavs det bort ca fem miljarder kronor i välgörenhet, vilket blir ca 1200 kr/år per arbetande person.

I USA 2007 gav de fattigaste arbetarna bort ca 450 dollar om året (eller ca 3375 kr/år . 7,5 SEK/USD). Enligt wikipedia ger de bort ca 4% av sin inkomst till välgörenhet till skillnad från de med högst inkomst som ger ca 2% (eller 10500 dollar/år).

Jag gissar att folk både i USA och Sverige skulle ge bort mer än vad de gör nu och utifrån de här siffrorna har jag svårt att se att det inte skulle finnas tillräckligt mycket pengar.

Hjälper välgörenhet till 3:e världen och hemlösa eller botar de bara symptomen och ej sjukdomen?

Alltså får det Afrika att bli beroende av bidrag istället för att utveckla lösningar?

Kanske investeringar är bättre än bidrag?

Att hjälpa till i Afrika är som att ösa vatten ur en läckande båt. Det är alldeles för oliberalt för att få bra effekt.

Det är som den där gamla devisen om att man hellre bör ge folk ett eget metspö än en fisk. Eller i det här fallet: hellre frihet än tillfällig lindring från vad ofriheten orsakar.

Nyttan är i praktiken ganska liten, men samtidigt är det inte svårt att förstå folk som vill skänka ändå. En skorpa ser inte mycket ut för en fattig värld, men det är mycket för den hungrande som får äta den.

Det finns mycket forskning som visar att "bidrag" inte bidrar till ekonomisk tillväxt, och viss som menar att den är negativ, iaf då det handlar om transfereringar från en stat till en annan. Se William Easterly (som i Den vite mannens börda) eller en föreläsning med Peter Leeson.


Det tror jag nog, men investeringar kan inte ge direkta bidrag när det råder riktig nöd. Som vid naturkatastrofer, vilka drabbar fattiga samhällen hårdare än rika, är bidrag nog bättre än investeringar. Detta är ett skäl till att jag inte tror att privata bidrag i Afrika är att likna vid att ösa vatten ur en läckande båt, som Tur-Budda menade. Gissningsvis är även FN:s katastrofhjälp positiv och för med sig mest positiva effekter för de som får hjälp. Andra positiva bidrag är nog när invandrare skickar tillbaka pengar till sina familjer; de lär nog ha både kunskap och motivation till att det ska fungera.