Citat:
Ursprungligen postat av Liberalen
Jag har skumläst igenom tråden men tycker mig inte ha funnit något svar på huruvida det finns ljus, låt oss säga 30 miljarder ljusår bort från oss, eller inte (med tanke på att universums ålder är 13,7 miljarder år och ljuset således bara kan ha färdats i så länge). Jag ställde en liknande fråga i en egen tråd för ett tag sen, men fick inte då heller ett svar som jag blev nöjd med.
Kan någon insatt förklara hur det ligger till.
Egentligen vet man inte det. Man antar att universum är isotropiskt. Om du transporterar dig 20 miljarder ljusår bort, och gör mätningar på universum så kommer du få samma resultat. Dvs. man antar inte att jorden befinner sig i något speciellt, eller händelserik, centrum i universum.
Det är väl ett ganska vettigt antagande?
Citat:
Ursprungligen postat av Liberalen
Sedan kan jag köpa att det finns mycket som människan inte är skapt för att begripa, bl.a. hur universum inte kan ha en mittpunkt, hur universum kan vara ändligt stort men ändå vara utan ände, att det inte finns något utanför universum etc. Vad jag har svårare att köpa är hur människan kan ha dragit dessa slutsatser. Visst, med matematikens hjälp vill några svara, men då kan vi ju föra frågan längre och undra om matematiken bara är ett mänskligt påfund eller något naturen skänkte oss. Uppfann eller upptäckte vi matematiken? Helt plötsligt är vi inne på filosofiska grubblerier och vi kommer ingen vart. Det kanske är det som är hela grejen - vi kommer ingen vart, varken i universum eller i människans intellekt, eller för den delen i något annat avseende heller.

Allt, precis allt, är krökt och vi hamnar bara där vi började igen, oavsett hur långt vi färdats.

Det är nog ingen kosmolog som skulle gå ut med ett bensäkert postulat att "så här ligger det till". Så länge inga starka observationer eller bevis framkommer, kommer vi leva i ovisshet, med flera olika hypoteser att "filosofera" kring.