Arbeta med språk

Om man INTE vill arbeta med översättning eller som tolk, vad finns det för möjligheter att arbeta med språk annars? Vilka språk är mest efterfrågade i Sverige? Nån som har erfarenhet?

Eller motgång, enligt folk i branschen jag talat med. Somliga författare, om än få, tror att de behärskar även målspråket och lägger sig ibland i översättningen, vilket naturligtvis kan få förödande konsekvenser.

Med andra ord att "bara" kunna ett antal språk bra tex 2st väldigt bra även gramatiskt och 2st på medelnivå (skriva och tala bra), så måste man ändå upp på en väldigt hög akademisk nivå (se 5år) för att kunna arbeta med detta?

Eller hur skall man på bästa sätt nyttja sina språkkunskaper på bästa sätt... ge tips och råd?

Ps
Måste bara tillägga att jag har tolk stundtals i mitt yrke och att de inte kan tala mer flytande än vad de gör (efter vad jag nu förstått 5 år studier) i sitt språk är ju skrämmande...
Ds

Ska man arbeta som översättare är nog bildningsnivån viktigare än utbildningsnivån. Litterär översättning rymmer en konstnärlig komponent som delvis kan läras upp, men som också är talangberoende. Man bör vara klassiskt lärd, till exempel genom formella akademiska studier, men inte nödvändigtvis i översättningsteknik, utan lika gärna i andra ämnen, t ex litteraturvetenskap, filosofi, antikens historia, historia, språk, konstvetenskap eller i princip vad som helst. Det viktiga är att ha omfamnat världens och historiens vetande, att ha de stora penseldragen klara för sig så att man vet var man ska leta när de egna kunskaperna tryter.

Tolkning är annorlunda. Där gäller det att vara snabbtänkt och socialt alert, det är inget konstnärligt eller intellektuellt finlir på samma sätt som boköversättning.

Nu höjde du helt plötsligt ribban till skyarna, när du pratar i termer som att vara konstnärligt lagd, för jag har svårt att tro de som arbetar på en "översättnings firma" är så filosofiska. Känns inte så när man får prislistan på 3 SEK/ord
Men jag kan förstå delvis hur du menar, att översätta skönlitteratur är troligen något helt annat.

Jag ville mest ha tips och råd hur man bäst tar tillvara på sina språkkunskaper i form av arbete...

Nä, visst, sitter man och översätter EU-direktiv är man kanske inte så filosofisk, i alla fall inte på arbetstid, men don efter person. Olika sorters översättningar kräver olika sorters översättare med olika sorters begåvning och temperament ...

Även om detta drar i från min huvudfråga så låter det lite intressant ändå det du säger... Jag har ju trott att en översättares primära kunskap är ordförståelse och gramatik så man kan översätta till punkt och prickar vad författaren skrivit, för det handlar ju inte om att skriva om boken. Förklara?

Du får ha överseende med mig eftersom det är en ganska okänd värld för mig att arbeta med språk Som du såg det gällde det inte mig.

Som tidigare sagts är det mycket som beror på vad det är du översätter. Vetenskapliga, juridiska, tekniska, kontrakt osv. kräver mer precision i korrekta översättingar av t.ex. olika termer och då krävs ofta förutom själva språkkunskaperna också en viss kunskap i själva ämnet, åtminstone så att man får terminologin rätt. Poesi däremot kan man helt enkelt inte översätta ordagrant, där gäller det mer att få fram meningen och känslan i dikten. Romaner och sånt kräver också fingertoppskänsla i hur "ordkorrekt" man vill skriva. Man kan sällan helt direkt översätta det hela ord för ord, det blir då väldigt "styltigt" eller "platt". Ibland används i originaltexterna också uttryck som inte har någon motsvarighet i det språk man översätter till och det kan också bli lite knepigt.
Då jag läser böcker översatta till svenska som jag tycker har ett fattigt, platt och uttryckslöst språk, undrar jag ibland om det beror på att författaren skrivit en dålig bok eller om det beror på en alltför korrekt och ordagrann, och därmed misslyckad, översättning. Läser man då boken på originalspråket kan man få en helt annan och mer positiv bild av boken. Men det är sällan jag bemödar mig med det, vilket kanske är synd.
Andra översättningar igen som är lite mer fria men fångar bokens innehåll och stämning och förmedlar dem på ett bra sätt med ett rikt och varierat språk, kan faktiskt höja en halvmedioker bok till något läsvärt. Ibland kan man njuta av språkbehandlingen i en text eller en bok, även om innehållet inte är så upphetsande. Så en bra översättare är faktiskt väldigt viktigt i många fall.

Jo, egentligen handlar det just om att skriva om boken. En översatt bok blir ingen exakt kopia av ett original, den blir i någon mening ett annat verk och ett verk i egen rätt. Ge samma litterära text till 10 översättare och du får 10 olika versioner. Det finns lika lite en "korrekt" översättning av en roman som det finns en "korrekt" tolkning av en Beethovensonat. Det handlar i båda fallen om att gestalta och ge ny form åt något som redan existerar i en annan form, och tillvägagångssättet är ganska snarlikt (jag har arbetat med båda dessa sorters tolkning, musikalisk och litterär, så jag sitter inte och fantiserar). Naturligtvis måste man sträva efter att vara "trogen" - vad nu detta innebär - men att översätta litterära texter är att vara medskapare till en konstartefakt, man suger in författarens idéer, för över dem till sitt eget språk så som man tolkar dessa idéer och skriver under resans gång boken på nytt. Det är inte som att lösa korsord, där det finns ett givet svar.

I alla fall är det inte nödvändigt med en högre akademisk examen för att jobba med översättningar och språk. Exempelvis de som skriver svensk text till utländska TV-program och filmer. Här brukar det endast krävas flytande praktisk kunskap i de språk man översätter emellan. Jag har en kompis som översätter engelska och amerikanska filmer till norska (ja, han är norrman) och svenska. Han behärskar de tre språken flytande, men har ingen formell examen i något av dem. Däremot är det ett slitgöra, rätt dåligt betalt och med pressade tidscheman och deadliner som skall hållas. Fördelen är fullständig flexibilitet i arbetstid och arbetsplats. Det enda uppdragsgivaren är intresserad av är att det är färdigt i tid och korrekt. När, var och hur du åstadkommer detta är egalt. Det gör det hela till ett perfekt extraknäck tycker han.

Satyricon och Zoccer

Ok då är jag mer med på vad ni menar, och inser att det inte var just denna typ av språkarbete med att översätta romaner och liknande. Det jag undrade över var mer som jag skrev språklärare, översättare åt företag av olika dokument, texter m.m eller någon typ av tolk.

Det spänner visserligen över ett brett område det inser jag (språklärare, tolk och översättare) men har dock något gemensamt och borde kunna kombineras och i så fall hur och med vilken typ av utbildning/kurser förutom språket i sig.

Universitetens översättarkurser är antagligen rätt bra för den formella grunden. Efter en sådan utbildning kan man bli t ex EU-översättare och tjäna bra med stålar, fast man får översätta tråkiga texter. Utbildningen utgör antagligen en hygglig grund även för den som vill bli litterär översättare, men där krävs dessutom en större kreativ talang som man nog får fixa själv. För den som redan är en etablerad litterär översättare finns konstnärliga fortbildningskurser på Södertörns högskola.

Vill man ha en stadig inkomst bör man bli språklärare, kanske i kombination med uppdrag för en översättningsbyrå. Söker man andens och kroppens frihet, konstnärens toppar och dalar och en lätt plånbok kan man gå in för boköversättning.

Tolkning är som jag sa tidigare något helt annat.