Hur tackla separation efter 25 år ??

För nån vecka sen togs beslutet att vi går åt varsitt håll efter 25 år, inga problem tänkte jag, vi har ju i princip bara bott i samma hus dom senaste åren, men nu börjar jag må riktigt pyton.
Som medelålders man har man liksom ingen att prata med, har en stor bekantskapskrets, men ingen jag står nära, den har man ju haft här hemma.

Vad ska man hitta på ?? ge sig ut o ragga innan stormen ens lagt sig, gräva ner sig, eller som vanligt bara bita ihop och lossas som inget hänt.
Här hemma är det ingen ide att visa hur man mår, för då mår motparten änu sämre.

Är det nån att snacka med du är ute efter?
Fråga nån av de i bekantskapskretsen, känns garanterat jobbigare för dig än det faktiskt är för dem sas.

163cm, du beskriver en mycket vanlig känsla bland män som separerar efter ett långt förhållande. Det brukar vara mannen som känner att han inte har någon att tala med om sina tankar.
Det brukar också vara mannen som är snabbast på att skaffa en ny partner. Då kan man ju fundera på om det är att han är snabb på att hitta en ny kärlek, eller om han helt enkelt vill ha en ny partner att dela vardagen med.

Har du testat att tala med någon lämplig i din bekantskapskrets?
Det kanske ger mer än du tror.
Du kan ju närma dig ämnet lite försiktigt och se hur det utvecklar sig.

Du kan också fundera på att prova att tala med någon av dina bekantas fru eller flickvän. Det kan ge en del; vanligen är ju tjejer bättre på att prata om sådant här än vad killar är.