Riktigt bra rapport !
Citat:
Helt plötsligt grips jag av en känsla jag känner igen. Det är en känsla jag bara känt en gång tidigare i mitt liv och det var på syra men inte lika starkt som nu. Känslan är sjukt svår att beskriva, den är stark som fan och den hör ihop med tankar att ingenting har något värde. Det finns ingen mening med någonting. Det är omöjligt att sätta sig in i hur detta tillstånd känns om man inte själv har upplevt det. Det är ingen vag aning eller förnimmelse det är som om du kommer ihåg någonting som du glömt, det slår dig som ett baseballträ i ansiktet. Jag blir nedstämd och lite ledsen, jag vill att det ska finnas mening med min tillvaro. Det var som om jag såg världen på ett extremt objektivt sett, såg hur det egentligen är. Sett från universums perspektiv så betyder vi människor absolut ingenting. Vi är bara en del av universums bisarra oändliga spel. Vad jobbigt och intensivt allt börjar bli tänker jag för mig själv.
Jag har känt exakt samma känsla.. händer då och då men inte alls ofta.
Går inte att förklara, trodde jag var ensam om den (om det nu är den).
Allt känns hopplöst iaf.. osv så som du beskriver det.