Citat:
Ursprungligen postat av
Mikojan
Herr T var, vad jag minns, troende kommunist. Åt Sovjethållet. Men hans tolkning av Ferlins I folkviseton förlåter det mesta
Det är okänt för mig om han personligen uttryckte sympatier för Sovjet, men förvisso finns det spår av historisk-romantisk beundran i låtar som den nämnda
La Mano (skriven till invigningen av
monumentet med samma namn) och den inte mindre patetiska
Arbeterskan från Rudolf Nilsen-skivan. Men dessa texter är ju inte av hans egen hand utan speglar 20- och 30-talsstämningar.
Hur som, det som i positiv mening skilde visvågens och senare proggens världsbild från den senare kulturvänsterns var väl denna uppskattande syn på det svenska. Sverige var en utsatt småstat mellan två imperialistiska stormakter och de svenska artisternas uppgift var att återknyta till svenska folkliga traditioner, i kampen mot den slätstrukna och internationella musikindustrin. Som Mikael Wiehe formulerade det:
Citat:
Då menar jag att det faktiskt är så att blott Sverige svenska krusbär har, att det finns något som kan kallas svensk kultur, svensk musik och en unik svensk historia. Vem skall slå vakt om detta om inte Sveriges Radio-koncernen?
Det handlar inte minst om att bevara det svenska språket. Jag menar, lite tillspetsat, att svenskarna här har samma rätt som letterna i Sovjet.
Följaktligen tonsatte Torgny Björk en rad svenska lyriker medan hans ackompanjerande "spelmän" återanknöt till svensk folkmusik. Och vid 80-talets slut var han tillsammans med Roger Wallis drivande i kampanjen mot Sveriges Radio för att tvinga riksradion att spela ett visst mått av svensk musik, vilket ledde till "midsommarbojkotten" 1989 då radion under midsommarhelgen var förbjuden att spela svenska låtar. Visst kan det kallas ett artistiskt egenintresse lika väl som ett försvar av det svenska kulturarvet, men det tål ändå att jämföras med dagens artist-"vänsters" kärlek till ESC och motsvarande ängsliga förnekande av svensk kultur och historia.
Ser att ett gammalt nummer av Contra beskriver Torgny Björk som "känd för sina kompromisslösa sympatier för den kommunistiska ideologin" – ho vet om det är rättvisande.

Tydligen anmälde han år 2004 själv sin egen gamla tonsättning från 1971 av Frödings
Skojare till Diskrimineringsombudsmannen, för att få det avgjort om den var diskriminerande eller ej.
I Kattebohult bor det tattarepack,
i Kattebohult bort i Bo,
och där är det rackel och snatter och snack
och skojareliv, må ni tro.
Där hålla de svarte Boneckerna till,
de värsta i vårt fögderi
– vad prästen och lagen och länsman vill
det strunta Boneckerna i.
/.../
Nu sitta de hemma i Kattebohult
och sköta sitt lönnkrögeri,
och alltid är huset av rackare fullt,
det hörs, när en går där förbi.
Och pojkarne spela och skäras med kniv
och ruckla vareviga dag,
och kvinnfolken föra ett liderligt liv
med utskum av alla de slag.
Men man
vill ju tro att det var en ironisk anmälan, till följd av att dikten pekas ut som förgriplig i Bo Hazells bok
Resandefolket liksom i Christian Catomeris
Det ohyggliga arvet.