Daddys, Slutstriden har börjat....

Lät självupplevt.

Kan inte detaljerna om just ditt fall, men de flesta här erkänner problematiken du skriver.
Men om man likt ponken är nära nirvana måste man lämna det gamla och samla ihop spillrorna och likt Mandela eller som Rwanda förlåta. Endast då kan livet bli helt.

Vill du likt daddy ponken och t.ex Lucky bli bitter och hatisk så skiter man i framtiden och fastnar i det gamla.

Fast jag är en feministisk nazi Amnesty arbetare vad vet jag.

Nej, tyvärr har jag inga barn. Exakt samma slags smärta och saknad du beskriver har jag därför inte upplevt, men jag har varit med om andra avsked och gjort andra förluster och jag är en empatiker vilket gör att jag kan ta in och känna andras smärta. Det här gör att jag kan ställa mig bredvid båda, eller alla, parter i en konflikt och se det som pågår från olika håll. Jag kan verkligen se att det måste vara vedervärdigt för Daddy att inte ha kunnat ha ett fungerande umgänge med sin dotter. Och jag tror inte nån här, även bland de som kallas för Daddyhatarna och där jag vet att jag inräknas, betvivlar djupet i hans kärlek till sina båda barn.

Men går jag ett steg bort ifrån denna specifika vårdnadstvist och talar generellt så måste jag upprepa vad jag skrev när jag just hade kommit in i denna tråd. Det finns inga vinnare i ett krig. Vårdnadstvister är egentligen en anomali. Att tvista om barn är för mig onaturligt, det kan man göra om egendom och territorier men inte om levande, omyndiga och skyddslösa varelser. Och ändå går det inte alltid att undvika. Men man får inte glömma att de allra flesta separationer där barn är med i bilden kan genomföras utan att det behöver gå till tvist.

Jag är så naiv att jag tror på ett rättssamhälle, och vi lever i ett sånt även om det självklart aldrig kan vara totalt perfekt och oklanderligt skött. Här kommer jag till varför jag oroas av en clandestine organisation som Daddys-Sverige. Att man bildar en sån i frustration över vad man säkert med viss fog kan kalla för rättsosäkerhet i vårdnadstvister är begripligt men jag tror inte det kan leda till något positivt, tvärtom. Då ska människor i svåra separationer oroa sig inte bara för det omedelbara nuet utan även för att bli hemligen kartlagda. Jag upplever detta som ett hot både mot rättssäkerheten och mot den personliga integriteten. I ett mardrömsscenario ser jag människor som hellre stannar i dåliga relationer än att riskera bli föremål för personundersökning av osynliga, namnlösa människor.

Återigen, jag hyllar den relativa frihet vi lever i i Sverige. Vi har rätt att få samhällets stöd och hjälp när vi behöver det. Och när skyddsnätet har hål kan vi påpeka detta och söka få ändringar till stånd för att öka människors trygghet. Men jag hyllar också parlamentariska metoder och lobbyarbete. Tyvärr har papparättsrörelserna och enskilda företrädare i Sverige ofta haft en konfrontatorisk attityd. Alltså, ursäkta, men denna tråds rubrik är ett stridsrop, det främjar inte dialog och vilja att lyssna till den ena eller andra partens synpunkter!

Och nej, jag rekommenderar inte kriscentra för män i såna här fall, de är till för andra saker som jag ser det. Och de är sannerligen inte bara till för män som misshandlar utan precis lika mycket för män som blir misshandlade eller hotade. Lobbyarbete och kontakter med politiker och beslutsfattare på ganska hög nivå är däremot metoder som jag vet fungerar efter alla mina år i queerrörelsen. Jag kan också tycka att nåt slags sanningskommissioner borde finnas, bestående av experter inom juridik, psykologi etc, och helt neutrala, alltså inte anlitade av den ena eller andra parten. Visst finns det mycket att göra, bara man kan lämna skyttegravarna.
Vänliga hälsningar, Berengar.

Har läst dina andra inlägg med så...

Skönt att se att det finns fler som ser myntets bägge sidor och att det missgynnar barnet i synnerhet.

Vad för hem är det det rör sig om som mammsingen och pappsingen skall bli utredd?

Så djävla bra skrivet!

Trådstarten är bara en för mig osmaklig krigsförklaring. Det är samma typ av formuleringar man får se/höra i samband med att en ny skandalös såpa ska starta. Det finns inget underhållande i att få en vårdnadstvist presenterad som en laguppställning.

Jag känner inte pappan i det här fallet men i mina ögon framställer han sig själv som ett rikspucko. Han ger ett djävligt osympatiskt intryck och det är ju trist. För han är säkert precis som alla andra irl - en vanlig människa med fel och brister som alla andra. Vad som är trist är att han inte verkar haft sansade rådgivare/vänner som en motvikt till hans krishantering, en krishantering som bara har blivit mer och mer rättshaveristiskt med "avslöjande" bandupptagningar, publicering av allehanda känsliga dokument som avslöjar identiteter, anklagelser till höger och vänster av både "kollektiv" och privatpersoner mm. Och alla "vänner" hejjar och hetsar på, för vad? Mer underhållning?

Jag är övertygad om att om han hade kämpat (utan att kränka, avslöja identiteter, hota osv) istället för krigat så hade det beslutet som ligger nu förmodligen kommit mycket fortare.

Som sagt, den uppfattning jag fått är att pappan är djävligt osympatisk MEN jag hoppas att den stackars lilla tjejen får tillgång till båda sina föräldrar, att pappan får lite mer distans till sig själv och lägger ner vapnen.

Hans anhängare i den här tråden verkar bara vilja hålla igång den här eviga djävla diskussionen med allehanda "pressmeddelanden", nystartade trådar om inbillade motståndare... Lägg ner!

Är väl ett hem som ska granska interaktionen som mamman, pappan och barnet har.

Enligt daddys trupper är det enbart mamman som ska granskas, men vis av den kunskap jag påsamlat mig under åren så är det nog mest en önsketanke från deras sida.

Under tiden på hemmet kommer även personalen stödja alla tre i deras agerande runt barnet och kanske till och med mellan päronen.

En ypperlig chans, givetvis kommer ponken enligt egen mening få MVG(ler och tror inte så kommer vara fallet, han är säkert en bra farsa men inte perfekt).

Detta är min version av vad som kommer att ske.

Pang bom krasch i någon dag.
Avslöjande av lögner osv.
Sedan tystnad i tråden, andra tråder startas upp.

Vad är det som gör att ponken och kompani är så stressade?

För övrigt: hur finansieras daddy sverige? vilken kompetens har de? varför anonyma, vad döljer de(brott eller obefintlig kompetens)? vad rekommenderar de en person i kris, är det krig och spaning?

Ett utredningshem lär väl vara den sista åtgärden innan ett LVU är det enda möjliga. Rätta mig om jag har fel. Enligt vissa kommer mamman och pappan vara där samtidigt, enligt andra kommer de vara där var för sig. Hursomhelst, den här åtgärden är vidtagen på grund av vuxnas oförmåga att bete sig vuxet och innebär att barnet slits ur sin invanda miljö under (en för henne) lång tid.

Precis som darkmore skriver, båda föräldrarna kommer att synas i kanterna och få kritik, positiv och negativ. Men någon dans på rosor kommer det inte bli, vem skulle frivilligt vilja bli granskad 24/7 om det inte vore att alternativet var ett omhändertagande av ens barn? Min förhoppning är att utredningshemmet kan stötta båda föräldrarna, var för sig (och möjligen tillsammans) i deras föräldraroll. Det handlar inte om att dessa föräldrar ska bli bästisar och bundis utan bara om att de ska kunna samarbeta kring det som rör deras gemensamma barn. Jag håller tummarna.

Det är en kosmisk skillnad att lobba för politiker och att ta strid mot felaktig behandling av myndigheter. Papparättsrörelsen gör det senare, likaså Daddy. Denna tråd handlar också om en strid mot myndigheter. Jag har ännu inte sett kritik mot att journalister granskar och dömer ut felaktiga beslut. Och landets största stridsorgan mot orätta beslut och dystra förhållanden, LO, sysslar ofta med konfrontation. Om jocke inte tagit strid för sin sak så hade situation varit densamma idag som för två år sedan.

Din analys är lika nyanserad som alltid. läs de saker som jag slagit upp i din text, du är lika samarbetsvillig som vanligt.

Hans granskning av sitt eget fall har inte lett till några större framgångar mer än att onödig tid har gått åt till utredningar om arbetsmiljöproblem osv. En djupare konflikt med mamman osv. Ett sämre eget liv.
Att likställa ponken med LO, fan har ni storhetsvansinne, det är en amatör journalest med dålig förmåga till hålla sig till sanningen vi pratar om. Liksom hans medarbetare som inte vågar stå för sin kompetens och ev. brottsliga förflutna.
Ni är inga martyrer, martyrer blir man inte av egen vilja.

Så den tolkning ni gör av bloggandet är frapperande genom att priset som flickan betalat inte tas med i ekvationen. IOFS vanligt bland egocentrerade människor med en skev bild av sin egen betydelse.

Jag undrar: vilka är juristkompetensen inom daddy sverige? Jag vet daddy och en till. Ingen av dessa två herrar skulle jag be posta ett brev.
Hur finansieras detta?
Hur många kommer få råd som leder till fördärvet?

Du och jag har diskuterat detta förut, och jag blir smått förvånad över det du säger nu...

Du vet mycket väl att det fanns problematik inledningsvis som innebar att det var berättigat med övervakat umgänge, en problematik som är bekräftad av Daddy.
När den problematiken försvann, eller åtminstånde förmildrades, så fick också Daddy obevakat umgänge med samma vilkor som han hade för sonen...

Vad gäller anklagelserna kan man omöjligt bortse från vad flickan berättade, att det sedan visade sig att inget kunde bevisas betyder inte att man gjorde fel som vidtog säkerhetsåtgärder och undersökte det hela.

Jag ser absolut inga fel i det, vad jag ser är åt helvete fel är tiden...

Om man lägger in inskränkningar i umgänget så ska det vara på ett sådant sätt att det inte stör kontakten alltför mycket, i Daddys fall har allt tagit alldeles för lång tid...

Jag kan se att Daddy själv varit delaktig till att det dragits ut på tiden med anmälningar osv, men oavsett så borde umgänget prioriterats så fort polisutredningen var klar, man borde ha ökat umgänget även om man fortsatt övervaka tills soc utredning var klar...

Vad jag undrar nu är vilket du är mest upprörd över, är det att man lyft vårdnaden från Daddy eller att umgänge inskränkts?

Jag anser att du lägger för stor skuld på föräldrarna. Det är i stället socialsekreteraren som brustit i detta fall, vilket också är en av de centrala teman som TS lade fram för oss. Beakta följande vad som gäller i en vårdnadstvist:

"den socialsekreterare som gör vårdnadsutredningen svarar själv för den.

Socialnämnden frikopplas från arbetet,

nämnden får ett huvudmannaskap för utredningens verkställande,

utredaren avgör i varje enskilt ärende om utredningen skall kompletteras med utredarens egna ståndpunkter.

Det enskilda fallet avgör sedan i vad mån utredaren skall lämna förslag till lösning av vårdnadstvisten. Bedömningen görs av socialarbetaren själv. Det går inte att komma ifrån, säger man, att det kan vara av stort värde om utredaren, som är väl insatt i ärendet, redovisar sina egna ståndpunkter. Och tillägger: "I praktiken går det knappast heller att hindra att en utredare, som anser det vara befogat, på ett eller annat sätt ger uttryck för sin uppfattning"."
http://brs.skl.se/cirkular/cirkdoc.jsp?searchpage=brsbibl_cirk.htm&op1=&type= &db=CIRK&from=1&toc_length=20&currdoc=1&search1_cn r=1990:161

Alltså, det ovanstående ger således stort utrymme för godtycke. Det är just detta godtycke som möjliggör att socialen tar beslut utan att ta reda på vad som verkligen har hänt. Att detta sker ofta finns det hur många exempel på som helst. Jocke ville göra oss uppmärksamma på detta genom sitt eget fall.

Att vuxna träter om sina barn kan man tycka är sorgligt. Men det är ytterst alvarligt om myndigheter som ska värna om barn och inta en objektiv inställning gör det helt motsatta. Då är det en förbannad skyldig som förälder att protestera.

Sedan finns det något som heter lekmän utan kunskap av att bedöma vad som är korrekt eller relevant då de är färgade av sin egen tro och förmåga.

I den bästa av världar så skulle alla som uttalar sig säkert ha någon form av kompetens. Just nu är det en djungel där vem som helst får utge sig vara vad som helst.

Du anser att daddy blottlagt det du skriver ovan, visst han har vissa poänger, dock har han också blottlagt sin egen förmåga till att analysera läget och agera vad som är bäst för barnet och honom själv till att vara katastrofal. Denna tråden är ett stort exempel på detta.

Vad är dit motdrag till det rådande, lucky? problem finns det är alla ense om. Att man legitimerar titlar så inte vem som helst får göra vad som helst?