Lärare vi minns...

På gymnasiet hade vi möjligheten att välja trafikkunskap då ingick teori och 5 gratis körlektioner+halk/stadskörning.

Läraren i detta ämnet var extremt bög och hade på sig kläder minst 2 storlekar mindre än rekommenderat.

Skortan och jeansen höll fan på att spricka så tajt var det

Sminkad som en gris och brun som en neger efter allt solariesolande var han med

Han adresserade eleverna som lilla gubben och lilla gumman om man frågade något.

Vi hade även en lärare i CAD som aldrig bytte kläder, samma gamla gröna tröja och beiga byxor varje dag.

Det värsta som kunde hända var att man fastnade och man behövde hjälp vilket hände ytterst sällan för man fick riktigt förbereda sig och hålla andan under tiden han idiotförklarade en och hukade sig över en för att kolla på datorskärmen. Luktade som en gris.

Vi hade en jävla svettig idrottslärare som kliade på pungen varannan sekund och sedan hade han bögporr på datorn. Sjukt äcklig var han.

Vi hade en sjuuukt högerinriktad mattelärare med sidbena och mustasch..ni kan ju tänka er vem han liknade och hade som förebild, när jag frågade om han hade pennvässare tar han fram en fällkniv och börjar skala av den, en i min klass hette kamal och var av utländsk bakgrund, han sågade honom heeela tiden och en dag när han va borta kläcker läraren:

-Var är kamelen? är han ute och rider Galopp GALOPP

När no läraren kom tillbaka till klassrummet med sin dotters navelsträng på burk. Den hade tydligen legat i skolans kylskåp ett tag.

:S creepy

Har två favoriter sedan högstadiet.

Den ena var en norrlänning med släpigt tal som serverade ordvitsar av nedanstående typ lite då och då:

-Brukar ni ha föräldramöten i det här klassrummet?
-Ja, jag antar det..
-Får mammorna också komma då?
-Eh ja, vadådå?
-Jo för om du tittar på den där lådan där borta så står det "endast papper"

En dag hade kom han till skolan iklädd en hawaii-skjorta, varpå en av klassens tjejer utbrister:
-Käck skjorta du har!
-Nej, den är svensk.

Den andra fick efter ett tag sluta på grund av sitt lite säregna sätt att hantera "obs-barnen" med lite väl hårda nypor och tilltal.
Följande eskapad är en klassiker:
En elev, som vi kan kalla Hugo, satt och eldade på en penna i klassrummet, under en lektion med denna lärare (som vi kan kalla bengt).

-Sluta elda på pennan.
Hugo slutar för en stund, men fem minuter senare är han där med tändaren igen.
-Hugo, sluta elda på pennan sa jag!
Hugo slutar. Bengt är dock inte nöjd.
-Hugo, kom här ska jag visa varför man inte ska elda på pennor, och går och öppnar dörren till klassrummet, och liksom demonsterar med sitt kroppsspråk att de ska gå någonstans. Hugo, som är en god vän till mig, har sedan berättat att han trodde att han skulle få sätta sig i ett litet rum och titta på någon idiotisk film om nån stackare som råkat elda upp ett hus eller något av misstag. Icke.
När Hugo kommer fram till dörren, som Bengt fortfarande håller i, säger Bengt:
-Gå först du.
Hugo går ut genom dörröppningen, men när han kommit precis igenom öppningen smäller Bengt igen dörren i huvudet på Hugo!
Sedan säger han lugnt:
-Förstår du nu varför du inte ska elda på pennor?

Han körde för övrigt taxi senare i livet.

Kom även på nu en gympalärare som jag hade. Till skillnad från historierna om andra gympalärare här så är denna lärare helt annorlunda.

Till saken var att min klass var inte bra på att dyka upp på lektionerna, många kom oftast sent eller inte alls. Så ni kan ju tänka er att gympalektionerna vi hade på morgonen som inte ens var i skolans lokaler var inte så besökta. Men där stod läraren lika glad som vanligt och berömde de tre eller fyra som var där att vi var där med sin silkeslena stämma.

Jag har aldrig sett denna lärare arg, alltid ett leende på läpparna och verkade överlycklig över livet i sig. Minns en gång när vi skulle promenera i någon skog, och denna vandring skulle ta tre timmar och man fick bara gå i små grupper tre och tre. När man var framme med promenaden så stod läraren där, lika glad som vanligt medans man själv var arg och irriterad över att det hade tagit så lång tid att gå. Så berättade han att han hade varit där tidigt på morgonen och sprungit hela sträckan.

Hehe hade bara lärare som var otrogna. Min lärarinna var otrogen med gymnastikläraren och min mattelärare var otrogen mot sin man och blev/är tillsammans med skolans rektor.

kommer nog aldrig glömma perversa Göran. Vi misstänkte att han var pedofil. Han var otroligt mysko, hade tomt ansiktsuttryck och pratade alltid misstänksamt lungt. Han var idrottslärare och gick alltid in till båda kilalrna och tjejerna (!!) och kontrollerade att alla duschade, han var dock väldigt skön, Han tilltalade oss alltid efter våra efternamn. han var som en pervers führer.

Sedan på högstadiet så hade vi en väldigt rolig svenska lärare som vi kallade för "hönan". Hon såg ut som en höna, därav namnet. Hon sa alltid "Eller?" efter allt hon sa. Tillslut blev det så upprepande att man kunde inte låta bli att le varje gång hon sa "eller?".

Sedan hade vi en väldigt läskig bibloteks tant. Hon hette Helga och var en 50-60 årig dam som var väldigt liten och läskig. Hon var fransk, saknade massa tänder och hade alltid white thrash kläder. Hon gick alltid själv men när man kom in i biblioteket var hon jättesocial och man blev nästan rädd. Det var som ett dårhus där inne, haha!

det är vel dem jag kommer på på rak arm

Jag hade en samhällslärare som till varje pris ville visa hur orasistisk han var. Han berättade högljutt hur mycket han älskade negrer, frågade alla med ett utländskt efternamn varifrån deras intressanta namn härstammade, valde att belysa alla problem i världen från Afrikas synvinkel, typ "om en vecka är det presidentval i Ryssland. Hur påverkar det Nigerias infrastruktur?" och han ställde bara frågor till de som inte såg svenska. Dessutom stoppade han potatisar i fickan i matsalen.

En annan lärare var 30 år, bodde hemma och började sin kurs med att berätta att hon varit deprimerad och att det minsann inte var något fel med att bo hemma. Hon sa en massa konstiga grejer och vi blev en problemklass med henne. Det roliga var att hon missbrukade användandet av citattecken som man gör med händerna. Hon använde det till allt. Idag kära klass ska vi prata om "Reinfeldt" och "han" är ju då "moderat" (alltså hon viftade med fingrarna i luften). Förstår än idag inte henne dolda budskap i detta viftande. Visste hon alltså att denne så kallade Reinfeldt inte är en riktig man? En dag kom hon inte till lektionen och efter en kvart kommer vår mentor och berättar att hon sjukskrivit sig för att vi hade förstört hennes liv.

Dessutom hade jag en lagom förvirrad filosofilärare som var urtypen för en flummare. Han kunde ha en monolog i 10 min för att sedan vakna upp och kolla på klassen som om han aldrig sett oss för. Så här lät de på mitt betygssamtal efter att ha läst kursen i ett halvår:

Lärare: jaha det här ser ju riktigt bra ut. riktigt bra.
jag (lite förvånat): okej...
lärare; ja du ligger ju på en klar vg nivå, men jag vet inte om det blir vg eller mvg. jättebra johanna.
jag: va?
lärare; eller vad var det du hette?
jag; Elena!!!
lärare (bläddrar bland papprena): jaha, oj då. nej du har bara g minus. förlåt.

Denna läraren, även kallad Beethoven

https://www.flashback.org/showthread.php?t=910286

Jag hade nog ganska normala lärare, med vissa undantag.

Slöjdläraren luktade illa. Det gick rykten om att han var pedofil. Dessutom var han lite lurig eftersom han brukade skylla sina sena ankomster på tunnelbanan, när han i själva verket bodde några få kvarter från skolan. Han gillade aldrig mina idéer, och jag fick bara godkänt i träslöjd.

Idrottsläraren vi hade ett tag var den hårigaste person jag någonsin sett. Han var bokstavligen talat en apa. Dessutom var han kort och biffig som bara den. Jag minns när han tyckte att vi var alldeles för långsamma med att ställa tillbaka en tjockmatta, då tog han saken i egna händer. Skrek åt alla att flytta på sig, spände musklerna och drog med ett vrål. Traumatisk upplevelse.

Sedan fanns det ju vikarier värda att minnas. Jag minns framför allt en vikare som var deltidsanställd av skolan under en termin eller så, som kallades in vid behov. Vi hade honom i svenska när vår lärare var borta av olika anledningar. Första gången vi hade honom gick vi igenom libanesisk litteraturhistoria, med fokus på 1970-talet. Han kunde även flytande arabiska, trots sitt svenska ursprung, och underhöll oss med sitt ständiga överanvändande av ordet "allihopa". Vi räknade, och han kom enkelt upp i fyrtio gånger per lektion. "Allihopa! Tyst nu, allihopa!" Så kunde det låta.

Högstadiet, vilka tider.