Meningen med livet - samlingstråd

Livet har en mening, men alla liv har olika meningar. Så hur ska jag veta vad meningen med ditt liv är när vi föds med olika förutsättningar i livet?

Problemet med mänskligheten är att vi hela tiden måste veta varför. Det skiter jag fullständigt i. Ibland vill jag kunna njuta av en bit kött utan att veta vilket land det kommer ifrån. Jag skiter i om köttet kommer från Sverige eller Pakistan. Varför måste jag veta det? Det behöver jag inte.

Jag vill kunna njuta av livet utan att tänka på varför jag lever. Står jag på startlinjen i en OS final så tänker jag inte på varför just jag står där bland de 8 finalisterna. Mina tankar är i nuet och på att göra ett så bra race som möjligt.

Livet är en lekplats. Vi vet det när vi är små men någonstans längs vägen glömmer vi bort detta.

Jag gillar det du har skrivit.

Alla har sina svåra stunder i livet då de känner att allting är meningslöst och att de inte finns någon mening med någonting. Men jag brukar tänka att man bara lever en gång. Men jag brukar dock inte använda mig av "ordet" YOLO därför jag har mer självrespekt än så.

Man måste bara hitta sin egen väg i livet och leva efter den. Uppstår det problem så gör de det. Men får man ut något lyckligt ur något är det jättebra. Jag vet inte om någon av er har hört talas om en Youtubare vid namn Shaun Hutchinson, denna killen har fått mig på glatt humör mer än jag kan räkna med sina Vlogs (videoklipp där man ser lite mer miljön och själva personen i fråga).

Tycker den här artikeln är intressant. Vad ångrar människor mest på dödsbädden?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14312905.ab



1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.
– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.
– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.
– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.
– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.

Belöningen tror jag också på, men det är inget man bara får, av Gud eller Jesus eller någon annan påhittad figur om man varit snäll, utan det är något man får kämpa sig till med blod, svett och tårar, för att vara lagom metaforiskt kryptisk.

Jo, det är onda makter som är problemet, inte det man kallar "människan". Människan i all sin enkelhet (dvs medvetande) tror jag är helt perfekt, men människan på Jorden är en tveeggad dolk.

Människan består nämligen av två medvetanden. Det ena är DU, det sanna och rena jaget, det som inte är (eller ska vara åtminstone) bundet till denna så kallade verklighet - medan det andra är vilddjuret, det falska, myglande, giriga, egoistiska, dåliga "medvetandet" som är som en slags organisk, motbjudande dator med målet att sprida sig som cancer så att det finns fler kroppar (fängelsen) som de onda jävlarna som står utanför denna verklighet kan tvångsplacera oskyldiga, godsinnade medvetanden i.

Det är detta som är av ondo. Kroppen är av ondo. Jorden är av ondo, allt i naturen är ren och skär ondska. Det är allt detta som "gudarna" har skapat.

Jag vet inte hur det är för dig, men jo visst, jag är avskärmad från allt vad andlighet heter. Det var inte alltid så, men sen jag fick veta sanningen om livet genom Astral Projection och sömnparalyser, så har de försökt hålla mig borta från att få uppleva dessa upplevelser igen. Det är extremt svårt för mig att lyckas slinka ut nu. Förr kunde jag göra det ganska enkelt, men sen kom de och sa "App app! Slut på det roliga!". Sen dess har det varit mycket problematiskt att ta sig ut.

Jag har ju dessutom anledning att tro att de kommer försöka tvångsreinkarnera en. De vill nämligen inte att vi ska få vara fria, utan vi ska vara fast här i detta organiska helvete. De vill inte att vi ska vara fria varken nu eller senare, för de HATAR oss. Jag vet inte varför de hatar oss så, men jag misstänker starkt att det beror på att vi är "gudomliga" livsformer som normalt sett lever i en alldeles fantastisk tillvaro (det man kan kalla paradiset). Detta saknar de onda och det gör dem något överjävligt avundsjuka, så de vill dra oss ner till deras låga nivå och samtidigt åsamka oss lidande. Då mår de som bäst.

Det är det som är den sanna meningen med livet här på Jorden, att vara fängslad och förslavad av biologin, berövad från ditt naturliga tillstånd av absolut lycka. Så dyster är sanningen. Det finns ingen räddning eller belöning som bara ligger och väntar, oavsett hur givmild och snäll du är i livet. Spelar ingen roll om du så är Bhudda, du kommer kidnappas och tvångsreinkarneras hit igen om du inte väljer att göra motstånd.

Jag såg inte alltid såhär dystert på livet och livet efter döden, men mina erfarenheter har lett mig till denna slutsats. Tyvärr. Livet är ett organiskt helvete. Nog fan hoppas jag att jag har fel, men man har ju så att säga fått de flesta svaren serverade.

Människan är inte skapt för att söka några svar alls.,
den söker de svar hon finner av intresse.

Jag har nedvärderat mig sälv i så stor grad att hundar äter bättre än jag själv,
och mer kliniskt med. Självförnedringen gav svar.
om det är positivt att förnedra sig själv kan inte vara sant för stunden,
men kanske sant över tid, har inte kommit dit.


Att tro något speciellt som en mainstream, är mainstream.
Stereotyper finns i modellen stereotyper, resten utanför.

Nej du gubbe lillla, man söker inte bara posetiva svar,
det är spoilade idioter som saknar fantasi som gör det.

Om människan söker de svar som hen finner av intresse, så betyder ju det att människan är skapt att söka svar. Du kan inte ha båda.
Vad som är positivt i mening är och förblir alltid relativt.

Människan söker inte några "specifika" och självklara svar.
Vi är skapade för att överleva, och för det krävs det information och kunskap för den miljö vi tror vi ska leva i.

Du har rätt, vi söker svar.
Jag missade att säga att vi letar inte svar efter något speciellt mönster.
För även om jag överlever, kan jag leta bisarra som icke bisarra svar
Det behöver inte vara av art positiv för mig, eller negativt för mig.
Frågorna skapas av funderingar, om än så massmord eller annat.
Jag behöver inte ens ha som mål att det ska bli något positivt.

Men du har rätt i viss del i det du säger.
frågorna behöver inte ens vara intressanta, man kan likgiltigt fråga sig saker.
och heller väntar man inga svar.... jag tror människan är det mest ologiska som finns.

du har bara inte hittat någon mening än

hitta en och du kommer se möjligheter att göra det meningslösa livet plötsligt lite meningsfullare.

dock råder jag dig att skynda dig om du är gammal

[Q Det är sant att man måste kämpa sig fram för att få belöningen.
Ingenting av detta är av ondo. Vilka är "gudarna"? Det finns bara en Skapare.
Du har nog hamnat i en fel organisation (eller sekt?). Sysslar de med out-of-body experience?
Det verkar så osund det du skriver, det finns halvsanningar där, men med mycket dyster syn på allt. Rekommenderar dig att snarast mögligt "slinka ut" därifrån.
Det finns många sunda andliga organisationer att ansluta sig till, t.,ex. den jag redan hämnde.
Buddhismen går också bra.
Vilka är "de"? "Tvångsreinkarnera oss" - vad är detta för idioti? Reinkarnation är en naturlig del i mänskliga själens evolution. Krångligare än så är det inte.
Sanningen är inte så dyster som du beskriver. Det finns räddningen och belöningen. Men man får visst kämpa för transformation av vår egoistiska natur. En Buddha kommer inte att reinkarneras igen.

"Gudarna" = såna som man skulle kunna kalla demoner (jag använder ofta bibliska termer för jag inbillar mig att det är lättare för västerlänningar att kunna förstå vad jag pratar om då).

Jag är inte ansluten i någon sekt eller organisation utan det här är vad jag har kommit fram till genom mina erfarenheter.

De vill få oss att tro att reinkarnation är något gott. Tyvärr är du lurad som går på lögnerna om att vi är här för att utvecklas, det finns nämligen ingen anledning för oss att utvecklas då vi redan var perfekta (PERFEKTA) innan vi satte våra "fötter" här. Detta är enkelt att inse detta när man väl lyckas ta sig ur kroppen (vilket i mitt fall typ aldrig händer mer) och inte har denna jordliga, värdelösa kropp att släpa omkring på.

Om något, så har vi nog gått bakåt i utvecklingen, traumatiserade av diverse hemska erfarenheter i detta organiska fängelse. Är det något bra tycker du? Själv tror jag vi hade mått som fisken i vattnet om "demonerna" hade låtit oss vara och aldrig börjat konspirera mot oss.

Jo, sanningen är tyvärr så dyster. Och du verkar förövrigt fortfarande tro att det är VÅR natur som är så egoistisk och dålig!? Det är ju HJÄRNAN som är egoistisk, den styrs av evolutionen, genetiken, signalsubstanser mm, och denna kropp/hjärna är skapad av ondingarna.

Jag tror inte att vi är programmerade att söka någon mening med livet alls. Endast när vi får stora svårigheter, eller har någon inre brist, så funderar vi över livets mening. Jag hörde något "filosofiskt" program på radio för kanske 10 år sedan då en massa kända människor blev utfrågade om livets mening, och väldigt få av dem kunde ge något vettigt svar.


Nej, det tror jag inte att de gör.


Om "gudarna" är imaginära skapelser, varför skylla på dem? Efter att ha svarat vad jag tror gäller i allmänhet, undrar jag litet grand vad som är din inställning:

• 1. anser du att sökandet efter livets mening är ett misstag, eller fel på något sätt?
• 2. om sökandet är rätt, finns det någon fördel med att tänka sig en negativ livets mening, som att frustration är universums grundläggande natur?
• 3. finns det övernaturligheter eller är det en fördel att tänka sig att allt är materia och naturkrafter, och att det inte finns något utöver detta?