Citat:
Ursprungligen postat av MittNick
Upplevelse, är allting. Hela ditt och mitt liv formas av upplevelser och att vi resonerar kring upplevelser.
Allting vi gör, allting vi vill göra beror helt och hållet på upplevelse. Det finns inte riktig altruism, utan allting går ut på egoism och alla människor utgår från egoism. Maria Wetterstrand, jag, du, Fredrik Reinfeldt, Mona sahlin, alla är egoister, alla!
Om jag är rädd om livet för barnen i Afrika så är jag det av egoistiska skäl, jag bryr mig om barnen, för att jag bryr mig om mig. Det är helt enkelt så att jag vill få en bra upplevelse och det får jag genom att se dessa barn att må bra eller veta/tro att något bra händer med barnen.
Anledningen till att jag har sex om jag är ute efter barn är också egoism. Jag vill få en ny upplevelse och jag tror att den upplevelsen är så bra att min vilja gör att jag vill ha barn.
Om jag blir tillfångatagen så försöker jag att frigöra mig för att jag vill ha en bättre upplevelse än två pistoler riktade mot mitt huvud, den upplevelsen är dålig och därför vill jag komma ur den.
Det finns triljardtals om inte mer upplevelser människan stöter på varje dag, att ljuset riktas mot det jag beskådar i en viss vinkel i en viss stund med det objektets utseende får min hjärna att tänka. Ljuset förändras ständigt, observationerna blir annorlunda, det händer massor av saker med det jag observerar.
Man bygger sina tankar helt och hållet på upplevda upplevelser och framtida upplevelser, anledningen till att jag vill ha ett bra betyg på provet kan vara massor. Jag kanske vill att mina föräldrar ska bli glada och det gör att jag tror att det ger mig en bättre upplevelse. Jag kanske vill ha en bättre framtid och därför försöker jag justera provresultatet genom att vara bättre på frågorna så att min lärare upplever bättre svar och sätter ett bättre betyg. Vilket gör att jag får en glad upplevelse och min framtid blir en mångfald av bättre upplevelser.
Därför är förmodligen dödandet av en annan människa det värsta man kan göra mot en annan person. Den personen kommer förmodligen aldrig kunna uppleva mer saker någon gång och det är upplevelser som är så fantastiskt och gör livet till ett liv.
Meningen med livet är inte konformistisk utan individuell. Vissa lever för sin familj, andra sitt yrke, status m.m. Om meningen med livet skulle definieras som en känsla så skulle det mycket väl kunna vara euforin kring att uppleva saker.
Det du har rätt i är den självpräglande egoismen som vi alla besitter som vi gestaltar på olika sätt. Jag skulle snarare vilja säga att det är genom vår egoism som vi får möjligheten till att upptäcka meningen med våra liv eftersom alla har möjligheten att uppnå sina mål.