Tänkte dela med mej lite om en väldigt intensiv DXM som jag har starka minnen från, själva tillfället var kanske ca 2 år sedan.
Det jag minns mest utspelar sej när jag lyssnade på en viss låt med Sigur Rós som heter Popp lagið eller untitled 8 från albumet ( ).
För att förstå trippen bättre rekomenderar jag att ni laddar ner och lyssnar på den. http://sigur-ros.mistur.org/sigur_ros_untitled8.mp3
Jag är inte helt säker på hur mycke DXM jag tog just den gången men gissar på 750-1000mg vilket brukade vara min normala dos under rätt lång tid.
Samtidigt som jag lyssna på låten hamna jag i en dxm-dröm där jag var ombord på en båt påväg till island (gruppen som gjort låten kommer därifrån)
Det var just de verkligt intensiva känslorna jag fick mot slutet av låten som gjorde trippen rätt speciell.
Det började sakta blåsa upp till storm runt omkring mej, allt i takt med att låten blir intensivare. (spola fram till ungefär 6-7 minuter in)
Vågorna på havet blev allt starkare, vinden tilltog och regnet öste.
Allt kändes så verkligt att jag verkligen tycktes kunna känna det iskalla regnet och blåsten i ansiktet.
Ombord på båten förutom jag var en del isländska sjömän som skrek till varann på isländska.
vid ungefär 9 minuter in i låten började stormen öka kraftigt i styrka i takt med musiken. Vågorna runt båten var nu meterhöga och sköljde över båten med massiv styrka.
Vågorna slog emot hårda som klippväggar och den var nu i sån kraftig gungning att jag var tvungen att hålla fast mej allt jag kunde för att inte spolas med dem ner i havet.
Regnet öste med och blåsten ryckte tag i mej med enorm kraft. Sjömännen på båten börja skrika, det var en ren kamp för att överleva!
Notera att även om låten "bara" är 11.43 kändes det som om detta utspelades under flera timmar.
För varje sekund verkade stormen öka i styrka.
Eftersom jag inte kunde språket och sjömännen gjorde allt för att rädda sej själva från stormens enorma kraft hade jag ingen som kunde rädda mej.
Allt jag kunde göra var att försöka hålla fast i något ute på däck.
Samtidigt som låten närmade sej slutet verkade stormen plötsligt minska i styrka för att plötsligt dö bort helt. På en gång var den borta lika fort som den kom
Solen började titta fram när molnen skingrades och det kändes som jag klarat mej ur nåt episkt. (likt tsunamin i thailand ett par år sen)
Båten gick i land vid Reykaviks hamn och jag kände fast mark under fötterna.
Där slutar väl ungefär det jag mindes av trippen, det kan låta som en form av snetripp men ist var känslan att ha kommit levande ur stormen oerhört fantastisk!
Tycker förövrigt att det e nästan omöjligt att snea på dxm på sånt sätt att man blir rädd för trippen.
Ni får ursäkta om rapporten kändes för kort men just denna bit utspelades bara under de 11 minuter låten pågick.
Det jag minns mest utspelar sej när jag lyssnade på en viss låt med Sigur Rós som heter Popp lagið eller untitled 8 från albumet ( ).
För att förstå trippen bättre rekomenderar jag att ni laddar ner och lyssnar på den. http://sigur-ros.mistur.org/sigur_ros_untitled8.mp3
Jag är inte helt säker på hur mycke DXM jag tog just den gången men gissar på 750-1000mg vilket brukade vara min normala dos under rätt lång tid.
Samtidigt som jag lyssna på låten hamna jag i en dxm-dröm där jag var ombord på en båt påväg till island (gruppen som gjort låten kommer därifrån)
Det var just de verkligt intensiva känslorna jag fick mot slutet av låten som gjorde trippen rätt speciell.
Det började sakta blåsa upp till storm runt omkring mej, allt i takt med att låten blir intensivare. (spola fram till ungefär 6-7 minuter in)
Vågorna på havet blev allt starkare, vinden tilltog och regnet öste.
Allt kändes så verkligt att jag verkligen tycktes kunna känna det iskalla regnet och blåsten i ansiktet.
Ombord på båten förutom jag var en del isländska sjömän som skrek till varann på isländska.
vid ungefär 9 minuter in i låten började stormen öka kraftigt i styrka i takt med musiken. Vågorna runt båten var nu meterhöga och sköljde över båten med massiv styrka.
Vågorna slog emot hårda som klippväggar och den var nu i sån kraftig gungning att jag var tvungen att hålla fast mej allt jag kunde för att inte spolas med dem ner i havet.
Regnet öste med och blåsten ryckte tag i mej med enorm kraft. Sjömännen på båten börja skrika, det var en ren kamp för att överleva!
Notera att även om låten "bara" är 11.43 kändes det som om detta utspelades under flera timmar.
För varje sekund verkade stormen öka i styrka.
Eftersom jag inte kunde språket och sjömännen gjorde allt för att rädda sej själva från stormens enorma kraft hade jag ingen som kunde rädda mej.
Allt jag kunde göra var att försöka hålla fast i något ute på däck.
Samtidigt som låten närmade sej slutet verkade stormen plötsligt minska i styrka för att plötsligt dö bort helt. På en gång var den borta lika fort som den kom
Solen började titta fram när molnen skingrades och det kändes som jag klarat mej ur nåt episkt. (likt tsunamin i thailand ett par år sen)
Båten gick i land vid Reykaviks hamn och jag kände fast mark under fötterna.
Där slutar väl ungefär det jag mindes av trippen, det kan låta som en form av snetripp men ist var känslan att ha kommit levande ur stormen oerhört fantastisk!
Tycker förövrigt att det e nästan omöjligt att snea på dxm på sånt sätt att man blir rädd för trippen.
Ni får ursäkta om rapporten kändes för kort men just denna bit utspelades bara under de 11 minuter låten pågick.
__________________
Senast redigerad av Bullsquid 2009-05-31 kl. 23:21.
Senast redigerad av Bullsquid 2009-05-31 kl. 23:21.
Exakt vilka känslor hade du när stormen avtog och solen kom fram?