Strukturkriser, bubbelprevention och något om pensionsystemets buffertfonder

Någon måtta får det vara på OT-diskussionerna i FRB-tråden. Jag fortsätter därför den tidigare diskussionen här.

Det handlar inte om dumhet. Det handlar om att det är omöjligt att skaffa sig ett fullständigt beslutsunderlag för att kunna fatta rationella beslut på makronivån.

Nej, vi bör använda en kombination av insikter om strukturomvandlingens obevekliga kraft och omöjligheten i att reglera bort kriser som förklaring. Ingen kreditransonering hade kunnat förhindra varvsindustrins kollaps. Den svenska textilindustrin hade inte kunnat räddas genom högre kassakrav för affärsbanker eller ett förstatligande av bankväsendet, åtminstone inte om de statliga bankernas kreditgivning skulle vara opolitisk.

Nu blev jag nyfiken. Vad utmärker dessa "patriarkala maktstrukturer"? Vad menar du med att bristande kommunikation och handlingsförlamning skulle vara typiska för dem?

Antingen måste man försöka förbjuda ränta och privat vinst eller också får man acceptera att det inte går att avskaffa kriser genom kungörelser och påbud.

För vem är förändringen mjuk när det egna företaget måste läggas ned? För en liten bruksort är nedläggningen av bruket värre än all världens bankkriser.

Ekonomisk förändring sker hela tiden. Att banker krisar kan precis lika gärna ses som symptom på att viktiga sektorer som bankerna lånat ut pengar till inte har hängt med i den ekonomiska utvecklingen. I fråga om subprime-krisen har idiotiska statliga påbud kombinerats med undermålig reglering av delar av finansmarknaden. Det är en mycket underlig slutsats att svenska banker borde förstatligas på grund härav.

Jag förstår inte vad det är som är så ofattbart orimligt i att spara drygt 100 000 kr per svensk under en period på flera år. Alla prognoser pekar på att andelen pensionärer i befolkningen kommer att öka något våldsamt. Jag kommer spontant på fyra sätt att hantera det här:

1. Man kan säga "mañana" och höja skatterna i framtiden. Risken finns att all svensk industri måste läggas ned. På så sätt försäkrar vi oss om ett jämlikt samhälle som kan komma att överträffa alla socialistiska utopier; alla kommer nämligen att bli utfattiga.

2. Man kan uppmuntra arbetskraftsinvandring, sänka skatterna och säga åt folk att själva ta ansvar för sin framtid. Det faktum att rätt många röstar på partier som S, V och SD antyder att det finns en rätt stor opinion mot den här lösningen.

3. Man kan höja pensionsåldern ett par decennier; på så sätt blir man ju av med försörjningsbördan för 80-åringarna i den mån de inte går på socialbidrag. Jag har svårt att tro att 40-talisterna gillar konceptet. De har ju alltid krävt, och fått, allt nu. I praktiken torde resultatet bli ungefär detsamma som för alternativ 2.

4. Man kan tvångsspara en förskräcklig massa pengar för att staten med nöd och näppe skall kunna klara sina framtida åtaganden. De svenska politikerna har valt denna lösning.

Läs igenom vad jag skrev ovan, och tänk sedan själv.

Tack!
Om det är något som behöver uppmärksammas så är det hur vi skall ha råd att vara gamla i framtiden. Det vore stort om vi fick igenom en politisk överenskommelse om detta. Reinfeldt har uttryckligen sagt att ett av målet med jobbskatteavdraget var att uppmuntra äldre att fortsätta arbeta och samtidigt vänja svenskar vid att 65år ej är en av gud satt ålder för pensionering. Jag tror att vi politiskt (alla förutom Ohly) kommer dra sig lite i taget mot alternativ 3.

Vad Far gör är alltid det bästa.
Så glädjande och uppmuntrande för mänskligheten. Som en härdsmälta ungefär. Ostoppbart. Halmgubbar. Så DETTA blev du minsann nyfiken på! Ja, min vän, nyfikenhet är mycket viktigt. Fortsätt vara nyfiken i hela ditt liv, så kommer du till slut att dricka vakenhetens vin.
Har svarat på din fråga, fast i en annan tråd, i psykologiforumet. Frågan är ju OT. Skitsnack. Exakt. Men skillnaden är kvantiteten. Finanskriser är värre än marknadsanpassningar. Den intressanta frågeställningen för en ekonom borde vara huruvida det "underliggande matematiskt imperativet" till kreditexpansion för banksystemet existerar eller inte. Man får inte skygga för den frågan.
Staten har olika roller. Det går inte att göra en sådan jämförelse.
Om man betänker att den löpande finansieringen har åstadkommit största delen av detta sparande så är det orimligt stort. Den löpande finansieringen kommer att fortsätta även i framtiden. "Våldsam ökning" av andelen pensionärer är dessutom överdrivet. Och 99,99 procent av pensionärerna kommer att fortsätta konsumera varor och tjänster i Sverige. Det är inte alla artikelförfattare som känner till att kostnaden för transfereringar bör räknas netto. Många vill hellre skrämma vettet ur medborgarna. Oklart varför. En paniklösning i så fall. Det går emellertid inte att bortse från att finansmarknaderna är uppbyggda som pyramidspel. Hur kan man vara säker på att politikerna inte har tagit hänsyn till detta?

Här trampade jag visst på en öm tå.

Slänger man ur sig genusteoretiska floskler så får man också försvara dem. Har du verkligen skrivit något i psykologiforumet, så får du länka till den tråden på samma sätt som jag länkade till den här tråden.

Finanskriser är marknadsanpassningar, varken mer eller mindre. Du är naiv.

Den frågan kan vi behandla i jnilssons tråd, nu när den är flyttad till NEK-forumet.

Den som lever på transfereringar producerar ingenting som ökar konsumtionsutrymmet. Varje krona staten ger till en pensionär har staten tagit från någon som kunde ha konsumerat för den själv eller gjort en produktiv investering.

Om det är någon finansiell åtgärd som kan liknas vid ett pyramidspel så är det pensionsåtaganden som görs utan att resurser sparas på förhand.

Nej jag skrev ingenting i psykologiforumet. Har du varit där och letat?
Och nej, det var ingen öm tå, jag är så pass gammal att jag vet vad jag pratar om. Just därför tänker jag heller inte svara på frågan. Bara för att det roar mig att inte göra det.

Hmmm. Sölff, jag har läst igenom resten av ditt inlägg och skrivit färdiga svar, men jag publicerar det inte. Blev nämligen plötsligt helt less på vårt politiska käbblande. Detta är ingenting vi två skall hålla på med, i alla fall inte i inlägg efter inlägg, eller vad tycker du. Vi har fullständigt olika tolkningar av de politiska besluten och skeendena. OK so let it be.

Jag ser däremot fram mot dina synpunkter på frågan om huruvida det existerar ett underliggande matematiskt imperativ till kreditexpansion för banksystemet eller inte. I herr Nilssons tråd eller i andra trådar, det spelar ingen roll.

Nej, det räckte att ta en snabb titt i din inläggslogg för att kunna konstatera att du under pseudonymen Hmmm2 inte skrivit i någon tråd utanför nationalekonomiforumet.

OK.