SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

… IT-konsult … it-konsult … (det senare nämnt pliktskyldigast)

Det var en intressant tolkning. Detta var ett tag sedan, men nu dök ännu ett praktexempel upp där användningen av ordet retorik är konstig. Vad menar de med ordet?

"Den säkerhetspolitiska retoriken har svängt 180 grader. I veckan lanserade alliansen höjda anslag till försvaret på 1,3 miljarder kronor. Regeringen ska även gå vidare med utvecklingen av ”Super-Jas” på egen hand sedan Schweiz drog sig ur affären. Försvaret höjer också stabs- och underättelseberedskapen och flyttar två Jas Gripen till Gotland."
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vagen-mot-nato-en-risk-for-sverige/

I det här fallet är det ju snarast så att "retorik" likställs med "tomt prat":


Med andra ord är "retoriken" här definierad som att "vända kappan efter vinden".

Jag skulle tro att de menar den offentliga kommunikationen kring säkerhetspolitiken, i synnerhet till den del den innehåller taktiska element eller rena dimridåer.

I dagligt tal betyder retorik allt från "argumentation" till "uppsåtligt vilseledande". I akademiska sammanhang betyder retorik däremot allt från "konsten att övertyga" till "kommunikation". Det är inte ovanligt att namn på discipliner lånas för att beskriva något alldeles oakademiskt; det ödet har, förutom "retorik", bl.a. drabbat orden "etik" och "estetik".

Det är först på senare år som retorikens ställning har stärkts. Det är kanske i detta ljus man får tolka användningen.

Vad menar du nu, stärkts i förhållande till vad då?

När ska man använda "båda" och när är "bägge" det korrekta? Jag har för mig att jag i en disig forntid fick lära mig skillnaden i skolan, men lärdomen är sedan länge glömd.

De två orden »bägge« och »båda« nämns ibland som exempel på perfekta synonymer. Samtidigt är det en stilskillnad. Ordet »bägge« används numera mest i ledig stil och talspråk.

Det finns både ett verb »båda« och ett substantiv »båda/både« men det är en annan historia.

Har jag på något sätt antytt att det har stärkts i förhållande till något annat, eller vad menar du?

Jag ställde frågan om vad du menar och du svarar med en motfråga. Om något har stärkts så måste man ju kunna mäta det på något sätt. Min fråga var alltså hur du kan slå fast att "retorikens ställning har stärkts" och vad det innebär i konkreta ordalag.

Jo men i din fråga skrev du "i förhållande till". Det fanns inget i mitt inlägg som påstod att det har stärkts i förhållande till något annat – därav motfrågan.

En snabb googling gav följande. Citat från "Mellan retoriken och skoluppsatsen: Läroverkens skrivundervisning under 1800-talets andra hälft" (Lena Lötmarker 2001 s. 6).

Cassirer (1996 s. 3) skriver att retoriken föll i vanrykte under upplysningstiden och enligt Hansson (1989 s. 18) uppstår "den övergripande kritik mot retoriken som ledde till dess död" vid 1700-talets slut. Rydstedt (1993 s. 19) talar om den "branta nedgången efter 1700-talet" och även Johannesson (1988 s. 9) och Strömquist (1988 s. 15) förlägger nedgångs-perioden till 1800-talet.

Jag tänkte mig att retorikens ställning försvagades i och med 1800-tals-romantiken . Om du har något att anföra däremot så är jag idel öra.

Fast om något stärks så sker det ju alltid i förhållande till något. Det är implicit. Det är lätt att påstå att något har stärkts, men tämligen tandlöst om man inte kan påvisa själva effekten.


Jag förstår fortfarande inte hur detta på något sätt ger svar på frågan om ett eventuellt mer slentrianmässigt användande av själva ordet i nutid.