Citat:
Ursprungligen postat av
fudgevalley
Jag försöker förklara svenska för nybörjare i det svenska språket, men jag har lite problem. De har förstått att svenska ofta har likheter med engelskan men när det gör meningar gör de bara fel.
Hur förklarar jag att den andra meningen är rätt?
Ibland han behöver plugga svenska.
Ibland behöver han plugga svenska.
Väsentligen är svenska ett V2-språk, dvs det finita verbet står näst först i satsen. Därför heter det
Han behöver plugga svenska, men
Ibland behöver han plugga svenska. Behöver är andra ord i båda fallen.
Citat:
Hur förklarar jag att den andra meningen är rätt?
Jag kommer att inte gilla hon.
Jag kommer inte att gilla henne.
1) Negationen inte ska inte trängas in mellan infinitivmärket
att och infinitiven
gilla, utan måste komma före båda.
2)
henne är objekt, och då ska objektsformen
henne, och inte subjektsformen
hon användas. Henne motsvarar
her och
hon motsvarar
she, så i det avseendet ska inte engelskan vara till hinders.
Citat:
Hur förklarar jag att den andra meningen är rätt?
Om du vill bo i Stockholm, du behöver pengar.
Om du vill bo I Stockholm, behöver du pengar.
Det här är en krångligare variant på det jag skrev om i det första exemplet, med svenska som ett V2-språk. För att vara mer exakt, kommer det finita verbet efter
fundamentet i svenskan. Fundamentet är oftast bara ett ord - ett substantiv, ett pronomen, ett adverb eller ett adjektiv (däremot gills inte konjunktioner som fundament) men i det här fallet, när meningen inleds med en bisats, är
hela bisatsen fundamentet. Och då kommer det finita verbet direkt efter fundamentet, och så får pronomenet
du maka på sig till tredje plats, efter verbet. (Observera att
egon2b har tänkt galet här, så för just den här meningen ska du inte lita på honom.)
Citat:
Hur förklarar jag att den andra meningen är rätt? och varför är behöva fel?
Ibland behöva jag att äta mycket.
Ibland behöver jag att äta mycket.
Normalt behöver en sats en finit verbform på de allra flesta språk. Finita verbformer i svenskan är presens
(behöver), preteritum (
behövde) eller supinum
(har behövt).
Behöva är däremot en infinitiv, som inte är en finit verbform. Men den andra meningen är också fel. Det ska inte var något infinitivmärke att efter
behöva, även om det kommer ett verb i infinitiv sedan. Korrekt svenska är alltså
Ibland behöver jag äta mycket.
Citat:
Hur förklarar jag att den andra meningen är rätt, varför behöver vi mig?
Jag vill lära svenska.
Jag vill lära mig svenska.
Det bara är så på svenska. Det är likadant på ryska, kan jag trösta dig med. Det är inte alltid det finns några bra svar på varför vi säger på det ena eller andra sättet.
Citat:
Hur förklarar jag att båda är rätt, men dålig ändras till dåligt i den andra meningen?
Ibland blir jag dålig.
Ibland mår jag dåligt.
De betyder ju olika saker, för det första. Att
vara dålig syftar för det allra mesta på ett fysiskt illabefinnande, men att
må dåligt vanligen syftar på psykiskt illabefinnande. Men för det andra blir det alltid adjektivformen (som är
dålig om den bestämmer
jag) efter
vara, bli, heta, kallas och
anses, medan det blir adverbformen
dåligt efter alla andra verb.