SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Ah! Smart att beskriva det som aspekter, det har jag inte tänkt på. Alltså ”han ska köpa soffa” beskriver ett vidöppet panorama av aspekter. Men ”han ska köpa en soffa” antyder en viss avsmalning av perspektivet; eventuellt vet han var soffan ska placeras, eventuellt har han idéer om vilken soffa som ska köpas, eventuellt har han tidigare erfarenhet av soffinnehav, osv.

Finns det några "regler" angående hur pass långa meningar man bör skriva? Det finns folk som skriver väldigt korthugget men ändå anses ha ett väldigt bra språk. Samtidigt finns det folk, författare och andra, som skriver väldigt långa och invecklade meningar. Hur bör man tänka angående längden på en mening?

Citat:

Ursprungligen postat av Stagflation

Hur bör man tänka angående längden på en mening?

Det beror på vad du har för syfte med din mening.

1968 tog Carl-Hugo Björnsson fram Läsbarhetsindex som är ett index som påstås förklara hur "avancerad" en text är och i förlängningen hur bra den passar ett givet syfte.

LIX = O/M + L x 100 / O

O = antal ord i texten
M = antal meningar i texten
L = antal långa ord (över 6 bokstäver långa)

Formeln kan alltså förstås som antal ord per mening, adderat med procentdelen av långa ord i texten. Utifrån följande skala kan man värdera läsbarheten i en text:

LIX-tal för texter av olika slag
Under 25 Barnböcker.
25 till 30 Enkla texter.
30 till 40 Normaltext / skönlitteratur.
40 till 50 Sakinformation.
50 till 60 Facktexter.
Över 60 Svåra facktexter / forskning / avhandlingar.

Du kan testa vilket LIX-tal en text har på:
http://www.lix.se

Jag tänkte mer generellt.. Känns meningslöst att räkna varje gång man skriver. Men du förstår säkert vad jag menade.

Citat:

Ursprungligen postat av Stagflation

Jag tänkte mer generellt.. Känns meningslöst att räkna varje gång man skriver. Men du förstår säkert vad jag menade.

Mer generellt än att långa meningar med långa lite krångliga ord ger svårare och en mer avancerad text och korta meningar med korta enkla ord ger en lättare text tror jag är svår att hitta.

Som sagt. Det beror ju på vad du har för syfte med din text och ditt skrivande.

Att skriva som Hemingway fungerar för vissa svenska deckarförfattare har jag förstått. Korta. Konstigt korta. Meningar.

Samtidigt som andra i samma genre skriver långa utflätade romantiserande texter om hur mördaren rör sig genom rummet längs med skuggor och dofter, känslor och färg- och språkprakt i långa meningar som aldrig verkar ta slut, men som istället är fyllda med lika många kommatecken som en sommarstugas uteplats är med sniglar en ljummen kväll i juni.

Om du skriver en journalistisk text så tänker du på vissa saker och prioriterar vissa regler, skriver du en reklam- eller säljtext prioriterar du andra, i ett kärleksbrev, ett sms eller ett affärsbrev ytterligare andra regler och riktlinjer.

Det handlar alltså helt om mottagare, syfte, metod och medie.

Stämmer nog. Tack för svaren!

Vid mitt senaste läkarbesök frågade jag om min åkomma var vanlig.

Läkaren svarade att den inte var ovanlig.

Är det någon skillnad i betydelse mellan uttrycken "vanlig" och "inte ovanlig"?

Om en läkare dribblar lite med uttrycken så kanske det är dags att räta ut kommunikationen.

Jag plockade fram en bipacksedel för att se hur läkemedelstillverkare uttrycker sig när det gäller biverkningar...

- Mycket vanliga innebär fler än 1 per 10 användare

- Vanliga innebär 1 till 10 av 100 användare

- Mindre vanliga innebär 1 till 10 av 1000 användare

- Sällsynta innebär 1 till 10 av 10000 användare

- Mycket sällsynta innebär färre än 1 på 10000 användare

Tyvärr förekommer inte uttrycket ovanlig i det här sammanhanget vilket nog borde aktualisera ett nytt samtal med din läkare.

Ja, jag anser att det är en klar distinktion mellan uttrycken.

Gör man om det till ett exempel i procent i sammanhanget, så hamnar vanlig över 50% men inte alltför långt därifrån, medan inte ovanlig hamnar under 50% men inte alltför långt därifrån.

Ok! Uppskattas!

Vad är detta för "dialekt"? Att man liksom stånkar fram vissa ord har vi hört tidigare från sportkommentatorer. Men satmelodin är besynnerlig.
"Anledningen" låter lite norrländskt medan ä-ljudet påminner om äldre stockholmare som anstränger sig att inte säga e när de menar ä.
Nuförtiden har ju e-sjukan helt försvunnit i Stockholm bland yngre personer.
http://www.di.se/artiklar/2016/7/12/kraftig-kollision-mellan-tavlingsbat-och-pressbat/

på 1, tycker jag att det ser bättre och mer ordentligt ut att ej utelämna EN , i en förståelse.
för att det visar ändå på ett slags ansvar för den man vill förklara för, att man levererar den lite korrekt lite fullständig.

på 2, är det mer ok att utelämna ett i ett annat sätt, därför att det flyter så ledigt och luftigt och när man ljudar meningen utan "ett" emellan där, så k'änns det helt ok och inte slaarvigt, men om jag skulle känna vid ljudandet att dt låter alltför slangaktigt, då lägger jag in "ett" och tar den mer fullständiga skolsvenskan, som jag lärde mig och har kvar till viss del, men jag är slarvig av andledningar och har mkt dålig ork att "skriva korrekt" , ibland kan drillandet bli en gång för mycket.