Hur stödjer man sig på argumentet "i guds namn/vilja"?

http://www.indis.se/joomla/index.php?option=com_content&task=view&id=32&Itemi d=28
Teorin i sig är i princip en applicering av Marcel Mauss teorier om Gåvor. Han studerade Maorierna och deras Mana-begrepp. Mana betyder ungefär social status/prestige. Om man fick en gåva följde den med en viss mana, och mana kunde spåras tillbaka till hövdingen, som stod närmast Gud, varifrån hövdingen fick denna mana. Mana var hövdingens sätt att legimitera sin auktoritet. Han kunde 'ge prestige' till människor, och själv 'få resurser'. Alla tjänar något på det. Nu referar jag till maoriska hövdingar och ett verk som är väldigt gammalt, men det är fortfarande en aktuell teori inom Religionsantropologi.

Att makt är något som ges snarare än tas, är relevant för sammanhanget eftersom alla tjänar något på det här utbytet av 'Gudabenådning' eller vad man ska kalla det. Marx menade att arbetarna gav chefen rätten att bestämma, inte tvärtom. Och Foucault menade att makt är en process, snarare än något man kan inneha.

En annan modern applicering av den här teorin finns i olika former av häxeri-anklagelser världen runt. En sådan finns i Kongo, och den uppstod som en reaktion på kolonialismen (den fanns med andra ord inte innan dom blev "moderna"). Där menar man att det är äldre människors skyldighet att ge livskraft till dom yngre, och i utbyte ska dom äldre få pengar, mat och uppehälle. Det fungerar, tills det att dom yngre inte får arbete/befordran och skyller det på sina äldre, och det hela mynnar ut i en mängd häxerianklagelser (någon måste ju ha snott livskraften). Detta händer även i mer "moderna" länder, som i Sverige, idag. Det är inte ovanligt bland invandrare med häxerianklagelser, vilket man kan se när det begåtts hedersmord till exempel. Eller varför inte pedofilianklagelser eller incestanklagelser: http://www.enigma.se/info/FFI.htm

Att jag svamlar om häxerianklagelser är för att det är ett tydligt tecken på när reciprociteten brister, när strukturen bryts sönder, när uttalandet "i Guds namn/vilja" inte längre har någon bäring för att mobilisera opinion.

I wish. USA bevisar motsatsen. Religionen används som verktyg inom politiken. Det var ju helt klart rätt att anfalla Irak, Gud sade ju till Bush att det var rätt. *...och end of discussion...* Hur argumenterar man mot det? I ett land som är One nation under God? Att göra det blir nästan ett angrepp på nationen. Smart drag...
Religion är därmed i mina ögon ett kulturbetingat maktinstrument. Man kan ju roa sig men en tanke över hur det t.ex kommer sig att en majoritet av kristna även har kristna föräldrar och/eller landsmän. Skulle samma barn bli kristna om de växt upp med asatroende föräldrar i en i övrigt buddistisk kultur?
>>> Skulle någon annan religion/gud funka bättre nyttjar man den. Eller någon annan föreställning som människor vill ha/tror sig må bra av/accepterar eller har svårt att bemöta eller värja sig mot.

Mening och mål är viktigt för människor. Kan man inte skapa eget av den varan tar man det som finns till hands. Min signatur talar i övr ganska klart om var jag står i den frågan.