Black- och Death metal: den stora rekommendationstråden

På tal om ny svensk BM så har vi ju också bandet Escumergamënt som i år släppte sin debut. Jävla skum, dimmig och knepig musik, full med villfarelse, som växer något grymt efter några lyssningar.
Folket bakom bandet är såklart anonyma, men jag är tämligen säker på att det är Pär Stille på gitarr i alla fall. Låter stundtals som Stilla (vilket jag dyrkar) men mer skumt.


https://m.youtube.com/watch?v=wUFAFkAg9XE

Även medlemmar från Setherial sägs vara med. Personligen tycker jag Escumergamënt är bättre än både Stilla och Setherial. Riktigt positiv överraskning och tillsammans med Faidra det bästa som kommit inom svensk BM de senaste åren.

Nja, jag är nog lite av samma virke som du trots allt. Bra musik är bra musik, oavsett vilken plattform den glider fram på. Oldowan Gash besitter fingertoppskänslan att blanda ingredienserna så att det inte blir utstuderat och tacky. Musiken är definitivt hård men det finns en underliggande känsla som skiljer sig från hur BM normalt brukar låta. Jag såg beteckningen USBM fladdra runt när jag googlade, misstänker starkt att genren framöver klipper banden med Europa och skapar sin egen grej oavsett vad The Old Norse Gods tycker om saken. Snubben i OG ser mer ut som en grafisk designer än en BM-musiker.

Även om jag aldrig snöat in på emo särskilt hårt kan jag uppskatta genrens förmåga att framkalla melankoli och det finns vissa sweetspots som jag gillar än idag. Vet inte om Samiam kan kallas emo, men deras tonkoll är untouchable när det via melodierna gäller att skapa en regnig grå jävla skitdag. Om jag förstått poängen med ”Depressive Suicidal Black Metal” rätt är det inte hur det låter, utan hur lyssnaren påverkas som är avgörande. Vän av ordning vet att självmordskandidaten sällan skriker och sparkar sig själv till Nangijala utan uppträder oftast lugnt och sansat innan det är dags. Tvätta håret, stryk skjortan, betala räkningarna, svälj en kula.

Med det i åtanke skulle det inte förvåna mig om Samiam oftare varit ljudkuliss än t.ex. Abruptum när folk plockat fram repet. Du har säkert hört dessa pop-pärlor men jag länkar ändå. (Genrepoliserna får ursäkta, detta är en engångshändelse. Jag lovar.)

Samiam - Capsized https://youtu.be/HC01LW54sNI
Samiam - Stepson https://youtu.be/SEiWHRzJy4Q

Nu är detta en metaltråd så jag ska inte gå allt för mycket o-t, men punkens inverkan på all hård metall är odiskutabel så varför inte avrunda med lite skabb som får många metalband att se ut som Army of Lovers? Visserligen inte det hårdaste som finns men bakteriehärden i deras hår och kläder lär vara dödligare än en norsk stridsyxa.

Extreme Noise Terror - Raping The Earth https://youtu.be/HHgmVaDX3WY

Vetefan om det ens behövs några lyssningar för att få det att växa, jag är smått hooked redan under första varvet. Det som tilltalar mig mest är just det oväntade, man har inte en susning om vad som händer runt nästa hörn. Massor av tvära kast men feelingen är hela tiden intakt oavsett om det spelas sorgsen gitarrplink eller full groda i hushållsmixer. Jag kan föreställa mig att det skulle låta så här om progghjonen i Morte Macabre eller Anima Morte spelade BM. Idel svenska initiativ, är därför inte så jätteförvånad över att det låter bra. T.o.m. jävligt bra!

Tur att skivaffärer tillhör det förgångna. Föreställ dig att kliva in butiken och haspla ur sig: ”Tjena ba. Har ni fått in ”ni degu fazentz escumergamënt e mesorga”?

Om du får tid över nån gång kan jag rekommendera att lyssna på poden Terminus (som jag nämnt tidigare). De har bra smak och de pratar om musik passionerat och på en hög nivå, som jag tror du skulle gilla. Det var där jag först stötte på Oldowan Gash via en recension här:

https://www.youtube.com/watch?v=2SyQ3fVcRrg

De pratar mycket om USBM och hur den amerikanska svartmetallen kan få en egen identitet.

De har även intervjuat personen bakom bandet:

https://www.youtube.com/watch?v=2SyQ3fVcRrg
Haha. Gott mos. Samiam lyssnade jag en del på förr. Helt klart vad jag kallar emo, och nog ett av de tydligaste exemplen på den saken. Jag gillar även svenska Fireside som också får kallas emo tycker jag. Sen var det en hel del hardcoreband som tog vissa element från emon för att piffa till HC:n, typ Shai Hulud som också var jäkligt bra.

Kan inte låta bli att spela en absolut emo-favorit när vi är inne på ämnet: Texas Is The Reason - If It's here when we get back it's ours

https://www.youtube.com/watch?v=L6BBwzJ1L_M

Lite mer driv och upptempo än standardemo (och standard-TITR). Otroligt catchy. Och sen det där jävla breakdownet 1:36... Alltid ett gåshudsmoment för mig.

En efterlysning som jag föreställer mig att någon av trådens proffs med lite tur kan besvara. Jag söker efter en låt som säkert har 10-12 år på nacken och mina ledtrådar är minst sagt vaga.

Har inte en susning om vare sig band eller låtnamn. Kan bara säga att låten gick i monoton midtempo med ett smittsamt malande gitarriff, gissar att det möjligtvis kan ha varit ett enmansprojekt från Tyskland (?). Hederlig Black Metal utan krusiduller var det dock.

Min enda riktiga ledtråd är själva videon, någon hade ställt upp en webbkamera som filmade ett snöfall mot en skog utanför fönstret. Inga klipp, ingen redigering, inga musiker - bara grå himmel och snöfall från början till slut. Ringer det någon klocka?

Jag förstår naturligtvis att uppdraget är i klass med att hitta en hederlig politiker, men om någon sett just den videon så är vi en bit på väg. Det stör mig hårt att jag inte vet vad det var för låt eftersom jag minns att jag gillade den som fan.

Kom igen, tråden. Skäm ut mig och berätta att alla utom jag vet vad det handlar om.

Tack för tipset, ska absolut ge Terminus en ärlig chans. Brände fingrarna på metalpoddar redan i inledningen när jag började med att dra igång BangerTV med den där jävla cucken Sam Dunn. Oavsett vilka bra band de snackade om satt jag bara och ville slå snubben utan att kunna ta in några tips överhuvudtaget, skulle det vara på det här viset kunde jag lika gärna skita i hela grejen och göra nåt vettigare av min tid. Den länkade Texaslåten är exakt min kopp té när det gäller hela den genren, jag kan absolut se potentialen om jänkarna väljer att gå åt t.ex. emohållet med USBM och varför inte, polsk slaktarblack kommer fortfarande att existera även om jänkarna kör emo och ryssarna rappar. Jag har inga problem med etiketterna så länge det finns en känsla i musiken.

Jag är inget proffs på BM, men har ett tips. Vi ska se:

Monoton midtempo - check
malande gitarriff - check
Snö framför skog - check
tyskt enmannaband - check
cirkus 10 år sen - check

hederlig bm utan krusiduller - hrm... syntar, atmosfär etc. kanske inte vad jag skulle kalla utan krusiduller men ändå:

ColdWorld - Suicide (tänkte att du just skrev om självmord gällande emo kontra BM också...)

https://www.youtube.com/watch?v=tUJot7uZQF8

Fy fan, you da man! Prickar in det på första försöket.
Visserligen var det inte just ”Suicide” den gången utan ”Tortured by Solitude” som någon gjort en snövideo till, men det är oväsentligt nu när jag äntligen vet bandnamnet. ”Suicide” är minst lika skön och du har en poäng med krusidullerna, jag hade helt glömt bort syntharna och fick för mig att atmosfären enbart skapades av det monotona malandet i kombination med snöfallet (uppenbart att minnet kommer ihåg vad det vill, inte vad som egentligen var). Whatever, ColdWorld är definitivt staylist fr.o.m. nu. Tack som fan, bror!

ColdWorld - Tortured by Solitude https://youtu.be/LiFOpGIFlFY

Funkar även utan snöfall.

Edit: det korta gitarrsticket vid 0:32 skulle kunna vara vilket emoband som helst, lustigt hur allt går i cirklar.

Gott att det var rätt! Blev tipsad om bandet av en person i tråden för ett tag sedan och lyssnade på några låtar då, hade det där snöfallet i bakhuvudet. Det är helt klart bra, men det är på gränsen till för depressivt för mig. Tyckte nog mer om Suicide än Tortured by Solitude. Bättre malande riff.

Dhwesha - Kapala Haara

https://www.youtube.com/watch?v=JxquuX6uJfY

Ett band från Indien som beskriver sig själva så här " interest in medieval Indian warfare, history, mythology and ancient Indian rituals/magick is what they wanted to portray through their style of death metal and decided to name the band Dhwesha meaning hatred/revenge in their local language."

Låtens titel syftar på det halsband av dödskallar som gudinnan Kali har.

Curwen Rolinson, hindu och religionsforskare, skriver om Kali :

"A strange thing; but I suppose their thought process is that they cannot understand why we would hold such high regard for a Deity Whose Name literally means “Death”, and Whose most commonly known about ‘cosmic role’ is to bring about – indeed, straight-up *is* – the End of Everything, the Destruction of the Universe; Whose customary depictions show Her garlanded with a necklace of skulls, skirted with severed arms, carrying the grisly trophy of a severed head, and blood-spattered weaponry, Whose Gaze Is Akin To Lightning, and Whose Breath Is Of Fire etc.

And yes, I suppose in that ‘light’, we can see why such perplexity is held by non-Hindu audiences when it comes to the veneration of Kali."

"For just as – and I mean this quite literally – ‘motivation’ and ‘context/circumstance’ is what transforms the killing of another from “murder” into “the justified defence by a Mother of her child”, so too with Mata Kali (and not least due to the incredible feats of strength and endurance over and above her usual limits which a mother is capable of when her progeny are under threat!). Her terror-inducing appearance and supreme ferocity of visage are there because of what She must contend with – on *our* behalf.

That old quip about how “[s]he who fights monsters should see to it that he himself does not become a monster” does not apply here. For instead, She – Parvati, Uma, Durga – has become something Terrific (at least partially in the older sense of the term – a begetter of terror). Not a monster, not a demon – but rather, a being capable of besting even the mightiest of those adversarial perils arrayed against us : For what can stand against Death?

What can be more vast or overpowering than the Night? – Only Shakti, Only the Sun, and She is also both, albeit in different guises). And which is almost singularly capable of confronting ‘existential threats’ up to and including corrupted ‘existence’ itself (for such the degenerated fabric of the cosmos becomes by the end of the appointed tapestry of time), and *winning*."

"So if She is the very personification of Terror and Death to the demons whom She unveils to oppose … then what is She to us? Well, once again – a Mother, a Protector, a Champion. An Illuminator, a Liberator, a Benefactor, a ‘Care-taker’, a Guide. If we are imperilled, She will come forth – and defend us. If we are struck down, She will Avenge. And as and when we die and find ourselves transported one way or another to the Smashana – the Cremation Ground – She will be there, with open arms to welcome us ‘home’."

https://aryaakasha.com/2019/10/05/kaalratri-the-seventh-night-of-navratri-the-seventh-of-the-navadurgas-2/

Satan i gatan va gött det var. Har bara börjat lyssna men detta kommer helt klart få sina chanser...