Brevbäraren som försvann, Bosse Jansson Stockholm 1976

Det var det som var det stora problemet gällande Bosse. Inga nära anhöriga. Antar att det berodde på att Fangohr fortfarande har f. d. hustrun boende i Halland som ursprungsartikeln skrevs.

Fast å andra sidan kan någon journalist ha uppmärksammat detta och därför ringt upp f. d. hustrun som uttalade sig. Gällande Bosse Jansson finns det inga nära anhöriga som kan göra det.

Det finns journalister som är intresserade av fallet BJ. Jag vet någon som kan tänka sig att skriva om det om hen får tid och om det kan komma fram något nytt.

Låter mycket intressant.

Då får vi hoppas att h*n får tid att skriva så att det ev. kan framkomma något nytt.

Både Bosses och Fangohrs försvinnanden är såpass märkliga och mystiska att det skulle göras en dokumentär om dem som visades på TV.

Läste idag en intressant artikel i Metro på sidan 8 med rubriken Så värvas en svensk spion.

Nu tror inte jag i första hand på att Bosse var det. Vad som gäller för detta ändamål 2018 gällde också i stort sett på samma sätt under hans tid.

I sex steg beskriver Säpo hur det kan gå till.

Analysen, målsökningen, studien, närmandet, vänskapen, värvningen.

Under studien står det bl. a.som jag citerar: "Personlighet, ekonomi, familj och svagheter som kan vara avgörande för att kunna värva personen."

Under närmandet står det bl. a.: "Det kan uppfattas som spontant, men är mycket noggrant planerat."

Min radio talar i "Godmorgon världen" på förekommen anledning om självmord. I diskussionen kommer också begreppen skam och ursäkt in i bilden.
Bosse var uppenbarligen knuten till sina föräldrar så länge de levde. Han var säkerligen uppfostrad med strikta principer där rätt och riktigt och skam och skuld ingick. Bosse var ingen frigjord människa. Jag tror att han passade in på Födings En ghasel, som beskriver en människa med ett galler inom sig. "Först då jag krossas, krossas gallret".
Det auktoritära i hans uppfostran, föräldrar som i all välmening förtryckte sin älskade son, fick Bosse att acceptera och känna sig hemma i det svartvita tänkandet i Albanien.
Det blev en ersättning för föräldrarna.
Men rigid var inte Bosse. Han hade förmåga till måttlig anpassning, men ofta behöll han sin mening för sig själv, så snart premisserna inte kunde inrymmas under 'rätt och riktigt'.
Omställning i tänkandet, klarade Bosse av det? Eller var det omöjligt genom hans inre gäller?

Mitt resonemang här ovan är byggt på min kunskap att en blyg och hämmad människa är fylld av inre spänningar, och om det inte finns någon väg ut, om ens världsbild slås i bitar vad gör man då?
Ingen av dem som vi vet om och som kände Bosse har kunnat få insyn. Han hade tystnaden som skydd. Vad som rörde sig i hans inre bakom gallret, vet vi inte.

I den fetstilsmarkerade texten tycker jag att du tar upp något intressant.

Omställning av tänkandet kunde Bosse det? Mycket svårt att uttala sig om men skall ge mig på en gissning så betvivlar jag det.

Skulle ha varit mycket intressant att få veta vad det var som Bosse ansåg som "rätt och riktigt" men tyvärr var han en tigande person?

Åke Wiberg berättade för mig om en episod som jag återger rakt av i boken ”Brevbärarens sista möte”. Det var strid om fackklubben på posten mellan SKP-arna och sossarna. När den gamle ordföranden skulle avgå ställde Åke upp. Mot sig hade han en av gråsossarna, en person som också var känd för att dricka för mycket. På årsmötet presenterade denne sig med sina fackliga meriter och frågade Åke lite hånfullt:” Vad kan du bidra med?”

”Jag kan i alla fall komma nykter till klubbmötena” svarade Åke snabbt. Jubel i lokalen och striden var i princip vunnen. Efter mötet hade Bosse och Åke sällskap. Åke var glad förstås men Bosse var allvarlig.
”Sådär gör man inte” sa han. ”Det är inte juste att vinna genom att håna motståndaren för hans alkoholproblem.”

Åke berättade det som ett exempel på Bosses känsla för rätt och fel som inte alltid var så lätt att förstå sig på.

Det finns ingen information i tråden, som anger att Bosse skulle ha uppfostrats auktoritärt! Eller att föräldrarna "förtryckt" honom? Var får du det ifrån? Bosse verkade nog inte frigjord, men det bottnade antagligen i hans omvittnade aspergerproblematik.

Verkligen intressant detta som du tar upp ang. vad Bosses känsla för vad han ansåg vara rätt och fel.

Detta exempel som du tar upp visar tydligt på vad Bosse var för en slags person. Han kan inte alltid ha haft det så lätt p. g. a. sin syn på vad som var rätt och fel.

Hans synsätt, som han säkert inte vek en tum från, kan också ha givit honom sådana problem, fast i andra sammanhang, att han till sist var tvungen att försvinna.

Denna känsla för att saker skall gå rätt till talar mot att bara fly från bort från jobb, föreningsåtaganden och lojaliteter gentemot kamrater.

Instämmer i det du skriver.

Ledorden för Bosse var "rätt och riktigt". Detta framhöll han för sina kusiner. Betedde man sig på detta sätt så behövde man inte att skämmas över sig själv.

Det finns - otroligt nog - ett par saker att gräva i fortfarande
Diplomaten Vehid Borici som var anställd på albanska ambassaden på 70-talet och mycket sannolikt då Bosse försvann finns i New York. Jag har spårat honom, hustrun och dottern. Vi träffades några gånger familjevis, så jag är säker.
BORICI är nu 71 år. Men om han vill ha kontakt med mig är en annan sak.
Det andra är föreningen Skanderbeg som var aktiv i Stockholm på Bosses tid. De provocerade på en albansk konsert och ett par medlemmar hoppade på och misshandlade Lars Erik Morin på stan ett antal år senare. Jag ville gärna veta mera om dem. Jag har å ena sidan förstäelse för människors hat mot en regim som förstört deras familjeliv, men det är sällan acceptabelt att hämnas allra minst på tredje part. H by de
Det är de två bitar jag kommit på nu.