[quote=Skaraborg2|49592163]
Här är ett utdrag från Myrdals bok (min fetning):
" Jag minns för övrigt när vi kom till Herat första
gången. Det var 1958. Det var året efter hon Gunnel Gummesson
hade kommit bort. Den tyske läkare hon och hennes vän Peter
Winant varit på väg till från Kabul hade just tagit livet av sig. Han
hade skjutit sig i bakhuvudet från badrumsfönstret. Tre meter bort.
En långarmad läkare alltså. Det skrevs en hel del om hennes
försvinnande. Mindre om Peter Winants vänner i Delhi. The
friends som sådant underrättelsefolk då kallades. Med det
umgänget kommer man lätt bort. Inte bara i Afghanistan och inte
bara i gränstrakter och inte bara på femtiotalet.
Eller vännen Bosse Jansson från Clarté, den stillsamme och
musikaliske marxist-leninisten som intresserade sig för språk och
hade studerat i Kossova. Han gick ut i vinterkylan och sågs aldrig
mer. Många minns det nog. Vi har skrivit om det. Vi försökte den
gången på olika sätt tvinga myndigheterna agera. Polisen gjorde
därför de allra största ansträngningar. Att förhindra en utredning
alltså. Att söka se till att vi ingenting kunde få veta och att ingenting
kunde göras. Att se till att ingen släkting underrättades. Sedan
skingrade polisen snabbast möjligt boet. Utplånade alla spår. Det
blev — då släktingarna inte underrättades — också möjligt insätta
en polis som god man. Polisdottern fick lägenheten och varje spår
av Bosse Jansson utplånades. Jan Stolpe hittade på den tiden
plötsligt hans papper i en lumpbod på Söder.
Men något större intresse från massmedias sida visades det aldrig
i det fallet. Det var ju ett riktigt kriminalfall. Ett som polisen inte
ville det skulle skrivas om. "
Citat:
Denna Second Hand-butik, vilken kallades för lumpbod i media, hette Barkhedens och låg på Hornsgatan. Här kom mycket av Bosses personliga ägodelar att hamna.
Ja Bosse var även medlem i Clarté. Han var mycket aktiv inom föreningslivet helt klart.
Han kan mycket väl varit av intresse för SÄPO. Det är nog bäst att återigen skriva följande: Ingen kan säga att SÄPO inte tyckte att Bosse var en intressant person med säkerhet! Precis samma sak tvärtom! Ingen vet vad SÄPO tyckte?
Mycket av det Stubbstock skriver passar till stora delar in på mina egna teorier.
SÄK har ju inom vissa områden vad det gäller vänsterrörelsen släppt på sekretessen och låtit de berörda läsa sina mappar. Många inom det tidigare KPML(r) har gjort så vet jag då SÄPO numera anser dom harmlösa. Om Bosse helt enkelt hade varit en kommunist i mängden så borde det inte vara något problem för SÄK eller MUST etc. att visa sina filer. Om han däremot jobbade för väst mot öst eller möjligtvis var dubbelagent osv. så måste ju mappen antingen förbli konfidentiell eller "försvinna". Denna Second Hand-butik, vilken kallades för lumpbod i media, hette Barkhedens och låg på Hornsgatan. Här kom mycket av Bosses personliga ägodelar att hamna.
Ja Bosse var även medlem i Clarté. Han var mycket aktiv inom föreningslivet helt klart.
Han kan mycket väl varit av intresse för SÄPO. Det är nog bäst att återigen skriva följande: Ingen kan säga att SÄPO inte tyckte att Bosse var en intressant person med säkerhet! Precis samma sak tvärtom! Ingen vet vad SÄPO tyckte?
Mycket av det Stubbstock skriver passar till stora delar in på mina egna teorier.
Här är ett utdrag från Myrdals bok (min fetning):
" Jag minns för övrigt när vi kom till Herat första
gången. Det var 1958. Det var året efter hon Gunnel Gummesson
hade kommit bort. Den tyske läkare hon och hennes vän Peter
Winant varit på väg till från Kabul hade just tagit livet av sig. Han
hade skjutit sig i bakhuvudet från badrumsfönstret. Tre meter bort.
En långarmad läkare alltså. Det skrevs en hel del om hennes
försvinnande. Mindre om Peter Winants vänner i Delhi. The
friends som sådant underrättelsefolk då kallades. Med det
umgänget kommer man lätt bort. Inte bara i Afghanistan och inte
bara i gränstrakter och inte bara på femtiotalet.
Eller vännen Bosse Jansson från Clarté, den stillsamme och
musikaliske marxist-leninisten som intresserade sig för språk och
hade studerat i Kossova. Han gick ut i vinterkylan och sågs aldrig
mer. Många minns det nog. Vi har skrivit om det. Vi försökte den
gången på olika sätt tvinga myndigheterna agera. Polisen gjorde
därför de allra största ansträngningar. Att förhindra en utredning
alltså. Att söka se till att vi ingenting kunde få veta och att ingenting
kunde göras. Att se till att ingen släkting underrättades. Sedan
skingrade polisen snabbast möjligt boet. Utplånade alla spår. Det
blev — då släktingarna inte underrättades — också möjligt insätta
en polis som god man. Polisdottern fick lägenheten och varje spår
av Bosse Jansson utplånades. Jan Stolpe hittade på den tiden
plötsligt hans papper i en lumpbod på Söder.
Men något större intresse från massmedias sida visades det aldrig
i det fallet. Det var ju ett riktigt kriminalfall. Ett som polisen inte
ville det skulle skrivas om. "