"Obildade, manliga arbetare" - feministernas hatobjekt nr 1?

Har ni märkt hur det ofta ser ut när man diskuterar eller debatterar med s k feminister; har man åsikter som inte stämmer överens med deras kan man räkna med att ganska ovidkommande och meningslösa argument snabbt plockas fram i någon sorts desperat försök till debatteknik. Det värsta exemplet är när elitfeminister anser sig vara "bildade", många gånger enbart genom att ha någon form av akademisk examen.

Motståndare, politiska och ideologiska, anklagas ofta för att vara "obildade" eller "outbildade". Detta förekommer alltför ofta bland de röda elitefeministerna.

Exempel på kommentar till en artikel om "ojämställda löner" (e24.se):
"Modiga män? Ha, fega, svagt utbildade utan förankring i verkligheten."

Ständigt dessa påhopp om "svagt utbildad", "outbildad" etc. Tydligen är beviset på att man är "bildad" och "utbildad" en akademisk examen - en sådan måste man tydligen besitta för att ens åsikt ska vara legitim. I ett rött land - styrt av röda elitfeminister. Visst är det paradoxalt?

Vad anser ni vara grunden till detta beteende? Varför klarar vissa människor inte av att hålla sig till ämnet som debatteras, för att istället använda sig av helt ovidkommande fakta om t ex en persons formella utbildning? Hur går det ihop med att samtidigt kalla sig socialist?

Kallas härskarteknik. Något elitfeministerna studerat länge och väl.

Dessa "radikaler" är ofta från övre medelklass. Därför ser de ner på arbetare och lågutbildade. Samma fenomen med vänstern. Deras anhängare finns på högskolorna och inte bland vanligt folk.

Det där är ett fenomen som du finner hos ack så många personer som spenderat några terminer på högskola eller universitet. Vi har alla olika mognadsprocesser, och olika saker med oss i bagaget från ungdomen/arbetslivet.

Det tycks hända något med somliga personers självbild och världsuppfattning när de tillbringat en längre tid i den skyddade verkstad som akademiska studier ofta innebär. En tid då de läser mer böcker än de någonsin gjort tidigare, endast umgås med andra personer som läser och studerar för dem nya ämnen, och inte behöver oroa sig nämnvärt över försörjning, arbetsplatsen eller framtiden.

Många - med sannolikhet de flesta - klarar av att hantera den här nya miljön alldeles utmärkt. De växer som personer, vidgar sitt förstånd och återvänder till det vanliga samhället efter avslutade studier glada och lyckliga.

...men så finns det de som efter ett par veckors bläddrande i böcker plötsligt kommer till insikt. De är inte längre vaaanliga människor längre. De är akademiker. Intellektuella. Klokare än de vanliga dödliga tröga svenssons. Det blir för dem en pina att umgås med människor som inte ligger på deras höga nivå, och som inte har läst (och utan att ifrågasätta) samma studielitteratur som de har paddlat igenom.

Jag skulle vilja hävda att det inte är feminismen per se som skapar dessa individer med en tråkig människosyn. Däremot så misstänker jag att utbildningar som genusvetare dras med samma problem som diverse konstnärliga utbildningar, liksom vissa socionominriktningar.
Personerna som går på dessa utbildningar kommer att ha ett helsicke att få jobb efter examen. Deras utbildning leder mer till vidare utbildning, än möjlighet till att få jobb. Och vad är väl enklare att skylla på än "någon annan" eller "samhället" för att ens egna världsåskådning eller åsikter sakteligen har vandrat iväg på det akademiska levernets märkliga irrfärder?

Jämför konstfack, och elevernas intressanta uttalanden om obildade massans ofärståelse för skapande konst. Den obildade massan är för dum för att förstå det som de unga eleverna förstått under sin (mycket sammanslutna) utbildning. Samma sak med mången blivande genusvetare - umgås man inom slutna led där grundläggande åsikter aldrig ifrågasätts, blir konfrontationen med resten av samhället en smula gropig eller rent av hård.

Intressant och uttömmande analys. Du har naturligtvis en poäng i att det nödvändigtvis inte är feminismen som sådan som ger upphov till detta fenomen. Däremot är det desto lättare att kritisera just feminismen för den ihåliga ideologi som den faktiskt är - för det är just ideologi och politik vi pratar om, inte vetenskap. Ytterligare ett problem är förstås dubbelmoralen - det smått patetiska och lite äckliga i att kalla sig röd och socialist (vem gör det egentligen, om inte medelklassungar i revolt?) - och samtidigt se ner på alla som inte passar in i en snäv definition av vad man bör göra och vara för att ens åsikt ska räknas som legitim. Här pratar vi om kvalificerad mobbning på hög nivå, i tv och tidningar och i "alla mot en"-anda. Debatten handlar ju t ex inte om huruvida mord och våldtäkter ska vara olagligt - där hade jag haft en viss förståelse för att anhängare till legalisering hade ansetts besitta något tveksamma åsikter - nu handlar det om att starkt begränsa människors möjlighet till saklig debatt, genom mobbning och utfrysning. Allt i dubbelmoralens namn.

Touché!
"Jag är en god, solidarisk och informerad människa - och pöbeln skall bara hålla käft och lyssna på och göra som jag säger - för jag vet bäst!". Har vi sett det här resonemanget tidigare - både på tv-debattnivå, eller hur en stat leds?

Än mer besviken borde man väl vara på sina "artfränder" som inte följer med i de egna leden? Om man nu köper resonemanget rakt av, att "huvudfienden" är de obildade vita arbetar-männen, var placerar man då de kvinnor som vägrar spela med i den uppbjudna dansen?

Ta Empress som exempel. Verbal och med god förmåga att uttrycka sina åsikter - och glasklar med att hon inte är feminist, och inte heller delar vulgärfemismens stundals mycket märkliga analyser av samhället. Hon borde vara feminismens fiende nummer ett. En femtekolonnare som springer de korkade och obildade männes ärenden - av okunskap eller i jakten på profit.

(nu petade jag in mina egna åsikter om feminismen och somliga av dess spretiga avgreningar, och lade dem i Empress mun - se det som ett exempel och inte av gudar stiftad sanning)


Nu får ju dessa personer (kvinnor som inte sluter upp i de vulgärfeministiska leden) sina skopor med ovett i alla fall - dessa könsförrädare som sover med fienden, enligt madame Rosenberg. Men de ses väl oftare som oförstående och mindre vetande offer för patriarkatet?
Vilket ger fritt skottfält på huvudmålet igen - den vita förtryckande mannen. Som förtrycker på grund av sin inneboende ondska eller okunskap.

Parallellerna med hetsandet mot Kulakerna och Klassfienderna inom kommunist sovjet är slående - och det är inte av en händelse. Klasskamp och grov indelning i kollektiv kan inte te sig på så många sätt. Särskilt inte om dess förespråkare är de samma, men med en ny generation supporters och hangarounds att mata med retorik och mer eller mindre tvivelaktiga analyser.

Vi såg det på 60-talet. Vis åg det på 70-talet. Vi slapp nästan ifrån det på 80- och 90-talet, men nu är samma retorik tillbaka, om än i något förändrade kläder.

Intressant dock att det numera är legitimt med att vara akademiker, och att det är fult att nöja sig med att vara nöjd arbetare (ty sådana är ju ganska obildade och lättledda enligt allmänt tyckande). Beror det på att den nya vågens klasskämpar hittat sin skyddade vekstad i studentkorridorerna?

(spekulationer från min sida)

Det är bara folk med väldigt låg intelligens som först ifrågasätter generaliseringar och sedan själva generaliserar. Väldigt få av alla högskolebroilers har den verkliga förmågan att tänka själv och faktiskt inte förlora på det.

*skrock*

Mja helt ute och cyklade var du inte ändå du har noterat ganska bra om mig..
Det är en del av min vardag när man diskutera med dessa vulgärfeminister att bli kallad för obildad,okunning etc när man är en s.k femtekolonnare.
Har till och med blivit kallad för "Daddys Girl" av en vulgärfeminist (inte på FB,vad jag minns, dock utan på en annan site) ..

De får gärna tro att jag springer männens ärenden.. Men det är ju inte mitt fel att vulgärfeministerna inte vill lära sig hur männen funkar och hur man på bästa sätt får männen att lyssna på en som kvinna, utan att ens använda sex, smink, dressyr, som vapen..

vita arbetande män har ju varit hatobjektet nummer 1 ett bra tag nu.

se bara på hur så kallade rednecks behandlas i amerikansk media.