Ursprungligen postat av chockiskakaN
Det jag nu kommer skriva är uppfattningen jag fått efter att varit intresserad av detta i nästan 8 år. Allt började när jag var 14år gammal, efter att blivit brutalt dumpad av den andra tjejen i rad stod jag förvirrad och kunde inte på något vis alls förstå vad jag gjort fel. Jag hade ju funnits där för henne, pratat med henne när hon behövde det, hjälpte henne med vad då kunde tyckas som stora problem, jag köpte henne gåvor, visade min kärlek. Jag var en hopplös pojkspole till romantiker. Samtidigt började jag se ett mönster, det var alltid de populära, högljudda bråkstakarna i min klass som tjejerna drog sig till, killarna som var uppkäftiga, bråkade på rasterna, var för stöddiga för sitt eget bästa, helt galna helt enkelt. Och tro mig, jag kunde inte förstå det, jag kunde ALDRIG förstå vad som försigick. Jag undrade hur dessa killar som behandlade folk som svin, som trodde dom var bättre än vad dom egentligen var kunde få uppmärksamhet av alla snygga tjejer.
Mönstret jag började se var att snälla killar som var lugna och ville behandla tjejen bra blev hjärtekrossade, jag och de vänner jag hade som var likadana som mig, det var samma visa varje gång. \"Du känns mer som en kompis nu..\" för att dom en vecka senare var med dessa svin. Då var jag så pass ung så jag kunde egentligen inte sätta fingret på vad som försigick, men desto äldre jag blev desto mer började jag förstå, och desto mer förkrossad blev min romantiska dröm jag byggt upp under mina väldigt unga år.
Åren gick, högstadiet var förbi, dags för gymnasiet. Jag tänkte att detta kanske bara var någon vanlig högstadiegrejj, så fel jag kunde ha. Precis samma mönster artade sig under alla mina gymnasieår, jag såg killar till höger och vänster bli hjärtekrossade. Jag hade under denna tid 2 flickvänner som jag behandlade väl, båda var otrogna mot mig. Jag ville inte släppa tanken att det bara var en slump, att jag bara hade råkat ut för dåliga tjejer, att det där ute fanns en snygg, populär, fin, trevlig tjej som jag kunde behandla precis så som jag ville behandla min flickvän, utan att hon blev otrevlig mot mig. Världen var inte vad jag hade trott.
I min umgängeskrets kunde jag se samma sak, 10-15% av killarna hade sex med i princip 90% av tjejerna, resten av oss fick nöja oss om vi fick komma till någon gång ibland, vi fick lita på turen. De killar som var populära var de hårdhänta högljudda, återigen.
Under dessa år hade jag förövrigt kollat runt mycket på internet på olika relationsforum, jag hade pratat med folk över hela sverige om detta, och vi kom nästan alltid fram till samma sak, nice guys finnish last. Snygga tjejer ljuger om det dom vill ha, eller dom kanske inte ens är medvetna om vad dom blir kåt på. Varje gång jag pratade med tjejer om detta ansågs jag som bitter och sen var det inget mer med det.
Det jag dock kom fram till är att detta är ett beteende som artar sig hos de snygga populära tjejerna, dom mindre populära, kanske feta inte fullt så attraktiva tjejerna brukade nöja sig med det dom fick. En slump? Knappast.
Hur som helst, gymnasiet började närma sig slutet, jag var nu helt säker på att min världsbild var fel, kärlek och romantik var inte så som min mamma hade lärt mig. Jag hade nu haft 4 \"seriösa\" förhållanden, i alla hade jag blivit dumpade, jag hade haft sex med totalt 5st tjejer, medans jag kände folk som hade lyckats stoppa in den i 30-40-50stycken, och på något konstigt vis var detta folk som var helt olik mig i sättet, kaxiga, retsamma, dryga, tröck ner andra osv.
Jag hade fått nog, jag tyckte alltid jag sett bra ut men liksom så många av mina till utseendet rätt attraktiva vänner hade jag inte mycket framgång hos det motsatta könet. Det var dags för en förändring.
Jag satte mig på google, knappade in \"success with girls\", jag hittade en massa massa saker som lät helt bisarra, man pratade om evolution, om alpha-hannar, om betéenden som ansågs vara attraktiva, och dessa betéenden var allt annat än dom jag hade lärt mig av mina vänner, av mina föräldrar och av hela samhället. Man skulle vara stark, snabbtänkt, rapp i käften, kaxig, var man populär hos andra tjejer betydde det att andra tjejer ville ha en mer, starkt kroppsspråk, orubblig, bestämd, hård, dominerande, aldrig be om ursäkt, veta vad man ville, trycka ner andra för att höjja sig själv - ungefär som Gunvald Larsson i Beck (Framförstad till Sveriges sexigaste man flera år i rad på något konstigt vis) och när jag såg detta förstod jag, det var ju precis såhär de populära killarna i gymnasiet och högstadiet hade betett sig.
Jag hittade material av en kille som framhävde sig med namnet David Deangelo, en dating coach som hade hållt på med detta i ett decennium eller något. Jag läste lite av hans material och kollade på något seminarie och mina aha-upplevelser som hela tiden, precis hela tiden nämnde han beteendemönster som jag direkt kunde dra korleaktioner till de grabbar som fått tjejerna när jag växte upp.
Det var då jag bestämde mig, nog av detta, jag ska bevisa detta, om inte för andra, iallafall för mig själv. Jag började röra mig mer och mer i klubbkretsar, jag började sakta men säkert applicera detta beteenden till min personlighet, i början gick det dåligt, folk kunde se min fake, men eftersom tiden gick blev detta mer och mer av min identitet, jag började forma mig själv till mer av ett svin. Resultatet? Det första året hade jag sex med 10st, detta var dubbelt så mycket än under alla mina tidigare 18.5år, andra året åkte jag till aiya napa och utbildade mig till bartender, där hade jag sex med runt 25st. 3e året var jag tillbaka i Sverige, jag var helt omvänd. Jag var hård, jag tog ingen skit från tjejer längre, jag bjöd dom aldrig på något, jag fick dom att bjuda mig, jag var högljudd, jag var kaxigare, jag var mycket mer dominerande, jag bestämde vad som skulle göras och hakade dom inte på var det deras problem. Detta var nog året som min världsbild föralltid skulle bli förändrad.
Jag hade i runda slängar sex med 60tjejer detta år, högutbildade, lågutbildade, tjejer med bra uppväxt, dålig uppväxt, självsäkra, osäkra, 18åringar, 25åringar, ja till och med 30åringar (vissa är riktigt fräscha), personligheten åt sidan, dom hade alla en gemensamn nämnare, dom såg alla bra ut, var populära och sociala av sig. Jag krossade många hjärtan under denna tid, jag mådde psykiskt dåligt, fick depressioner, jag hade sex med otroligt många tjejer som efter sexet sa sig ha pojkvän, tjejer som ljög om att dom gick på p-piller, som blev gravida och blev tvungen att göra abort. Mitt problem med tjejer hade försvunnit, men vad som mer hade hänt var, jag hade blivit ett svin. Jag hade många tjejer som sa till mig \"jag kan inte förstå att jag är så attraherad av dig, jag kan inte förstå det, min pojkvän är så snäll, han är en sån snäll kille men jag kan inte sluta tänka på dig\".
Många gånger ringde deras pojkvän när vi knullade, efteråt ville dom inte ens prata om honom, jag hade blivit det jag en gång inte kunde förstå. Samtidigt såg jag många av mina vänner fast i samma träsk, bli hjärtekrossade till höger och vänster, bedragna, manipulerade. Jag försökte hjälpa vissa, men det var rätt omöjligt, \"jag vill bara vara mig själv och ha en tjej som tycker om mig för den jag är\" var alltid svaret.
Jag tror feminismen har för stort inflytande i vårat land, jämställdheten kan dra åt helvete, det finns så många många killar i dagens sverige som inte har en aning om hur dom får tjejer, eller hur dom håller ett förhållande bra. Jag har varit och rest runt lite i Ryssland och killarna där är helt annorlunda, dom är mer säkra på sig själv, mer dominans och ingen tycks ha några större problem med det motsatta könet.
Idag fyller jag snart 23, är i ett förhållande som är otroligt bra, jag behandlar henne väl men från en helt annan position nu, jag ser till att ha makten och min tjej verkar älska det, hon känner sig trygg med mig men väldigt ofta verkar hon även testa min psykiska styrka för att se om jag tofflar efter henne. Jag är en annan person idag, det jag en gång fejkade har blivit ett med mig, men jag vet även hur man tar fram sin snälla sida, jag tror det är mycket av denna omprogrammering som gjort att jag vuxit så mycket som person som jag gjort.
Idag har jag varken hat eller någon stor kärlek för kvinnor generellt, (Självklart för min flickvän, inget annat), jag vill inte döma någon men detta är vad jag har erfarat. Samhället uppfostrar dagens svenska män till att vara något som inte är särskilt framgångsrikt om man vill ha val med kvinnor, tyvär är det så det är.
Jag har sett exakt samma mönster i förhållanden där partnerna är 30-40år gamla, flera gånger om, så detta är inte ett fenomen som uppenbarar sig i ung ålder men nog som blir bortsuddat mer och mer desto äldre man blir, just för att kanske dölja den sanna naturen.
Mitt meddelande med detta är ungefär som min topic, kvinnor är ond, eller iallafall mer ond än vad vi idag vill inse. Vi män är nog också ond, men på vårat eget sätt.
Om det är någon som inte vill tro på min historia, på det jag har berättat, så kan jag absolut leta upp bilder med mig och många många av de tjejer jag varit med. Jag skulle aldrig varken ha orken eller fantasin att hitta på något sånt här, jag vill bara poängtera att samhället är inte som man tror, och jag vill föra mitt budskap vidare till stackars felprogrammerade killar som inte förstår vad dom gör för fel.
Tack.