Att dela in adverb i ordklasser?

Oregelbundna verb kan du läsa om här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Oregelbundet_verb

Min privata lilla näsvishet är att det inte finns oregelbundna verb. Men vissa
verb har sin egen regel: gå / går / gick / gått. Det underlättar med en regel.

Oregelbundna adverb känner nog ännu inte vetenskapen i form av Svenska
Akademiens språklära. I alla fall inte index. Adverbet bra / bättre / bäst
kompareras med sin egen regel enligt ovanstående resonemang. Adverbet
fort / fortare / fortast kompareras enligt en huvudregel för adjektiv och adverb.

Då är det kongruensböjning du menar.. adjektiv kongruensböjs.

Men sluta ...

Bra bättre bäst och fort fortare fortast adverb? Det är väl ändå adjektiv? Orden svarar ju på frågan "hur". Adverbet i sin tur svarar på frågan "hur" + adjektiv.

- Han sjunger bra.
- Hur bra?
- Mycket bra.

- Han springer fort.
- Hur fort?
- Jävligt fort.

Wermland

Men sluta ...

Adjektiv svarar på frågan hurudan (vilken beskaffenhet har entiteten ifråga?).

Adverb svarar på frågan när, var, hur, varför, i vilken grad etc?

felpost

Wermland

Och så är det inte i mina exempel menar du? Det börjar verka som om du satt i system att ifrågasätta och idiotförklara allt jag säger. Till och med i värmlandstråden fast du uppenbarligen inte är värmlänning och jag har bott här i snart 40 år.

Wermland

Redan Carl von Linné skrev

— Wermlenningarna äro glada, jovialiska och berätta gärna witzar.

Eller om det nu var götheborgarne...

Nej, det är inte personförföljelse, när jag skojar lite med dina vaga begrepp om
adjektiv kontra adverb. Nu påminns jag om att gränsen mellan ironi och sarkasm
kan vara svår att se i text, smilies or no smilies.

Ok, jag köper den förklaringen men jag vill fortfarande veta vad det är för fel i mina exempel. Det är så jag lärde mig i skolan en gång i tiden, att adverb svarar på "hur" + adjektiv. Då måste jag ändå få skryta med att svenska var ett av mina bättre ämnen. Geografi var det överlägset sämsta Därför håller jag inte till på ställen där något sådant avhandlas

Wermland

Kan nån säga mig varför Egon3 inte är moderator än i den här forumdelen?

Se den kortfattade kommentaren i #17 eller utförligare källa. Skulle skolregeln
hålla så skulle »jättestor« och »pytteliten« vara adverb. De är båda adjektiv
som svarar på en fråga som i följande typiska telefonkonversation:

— Jag har en finne på näsan.
— Hur stor?
— Jättestor! (adjektiv)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Adjektiv
http://sv.wikipedia.org/wiki/Adverb

Jamen snälla, nu skulle vi ju inte vara sarkastiska.

Off topic: Vid vänlig förfrågan någon gång, har jag vänligt avböjt. Jag kan inte
ta den rollen, därför att jag vill ha friheten att av och till gissla exempelvis
närighetslivet och frasmakarna.

Jag ger mig inte. I det exemplet är inte adjektivet beskrivet, bara förstärkt. Kanske är jag ute och cyklar mer än vanligt, men jag skulle vilja kalla "jättestor" för superlativ. Vad jag menar är ett ord som beskriver adjektivet; mycket, ganska, väldigt etc. Ofta kan man ju känna igen ett adverb på att det slutar på "-t", men inte alla gånger. Därför tycker jag att just den ordklassen är kul. Den luras och jävlas med en Sen var det det här med böjningar... ett adverb böjs inte vare sig det handlar om plural eller singular, bestämd eller obestämd? Ta finnen på näsan.

Finnen är mycket stor.

Finnarna är mycket stora.

En finne kan bli mycket stor.

Det (utslaget) är mycket stort.

Ordet "väldig" är vi väl överens om att det är ett adjektiv och att det kan böjas till väldiga? Men gör det till ett adverb (finnen är väldigt stor), då har du böjt färdigt.

Nu böjer jag på nacken för ikväll, för jag är jävligt trött och kommer att sova förbannat gott.

God natt Egon3 och alla andra

Wermland