Varför var det fred kring år 1900?

Men kan man inte anta att också tron på den tidens vetenskapliga utveckling hade betydelse för att den var tämligen lugnt - åtminstone i västra Europa? Jag kan tänka mig att folket inte var särskilt pigga på att gå i krig, när så mycket hade förbättrats under den tiden.

Faktumet att det var fred i Västeuropa kan väl ha berott på en slags terrorbalans, eller? Alltså, vem man än anföll skulle det komma att bli mycket blodigt, oavsett om man segrade eller ej. Det var helt enkelt inte värt att anfalla.

Vet inte om detta var anledningen, men jag tycker det verkar ganska troligt. Lägg till att de flesta länder säkert var indragna i olika allianser, så man kunde inte bara köra över Belgien, för då fick man slåss mot britterna också, och då var det inte värt det längre.

Det kunde vi ju hoppats vara fallet. Dock var krigsivern stora i de breda folklagren. Det kan du se om du läser dagböcker eller ser journalfilm från 1914. Jag rekommenderar Peter Englunds senaste för lite mer läsning.

Jag är skeptisk mot den förklaringen eftersom sambandet mellan krig och materiella faktorer är svagt, oavsett vad de mest inbitna historiematerialisterna påstår. Det gäller särskilt stora krig.

Napoleonkrigen handlade inte om resurser, och inte fransk-tyska kriget eller första världskriget heller. Problemet är att politik, ideologi och andra känslobaserade aspekter är svårfångade jämfört med det materiella.

Det finns givetvis krig som handlar helt eller delvis om resurser. Japans angrepp på västmakterna 1941 är ett exempel, även om ideologin spelade stor roll där också. Men när det gäller stora krig är sambandet som sagt svagt.

Det rådde en sorts balans i Västeuropa efter fransk-tyska kriget, eftersom Frankrike var för svagt för att utmana Tyskland ensamt. Första världskrigets utbrott förklaras till stor del av den fransk-ryska alliansen, som i sin tur var en följd av Frankrikes svaghet gentemot Tyskland, och hur styrkeförhållandena höll på att utvecklas till Tysklands nackdel.

Andra faktorer som spelade in vara att energin riktades mot kolonierna, framförallt Afrika, och att det fanns en fungerande diplomati i form av kongressystemet som fungerade ungefär som FNs säkerhetsråd.

Sen ska vi inte glömma att slumpen spelar en roll också. Det var till exempel ytterst nära att det blev krig redan 1905 i samband med andra marockokrisen. Den gången stupade det på att den tyska armén ville anfalla, men inte flottan. Så små var marginalerna.

Huvudsakligen tror jag det berodde på att de europeiska stormakterna hade fullt upp med att bygga upp sina kolonier.


Antagligen hade det skett en avsevärd utveckling av krigsmaterial och försvarsmakter mellan åren 1871 och 1914. Jag vet i alla fall att modern ammunition (med röksvagt krut) och moderna spränggranater (med trotyl) hade tagits fram under den tiden. Kanske politikerna var nervösa för att motståndarna hade fler och bättre vapen och inte vågade starta ett krig.

Till slut ville dock militärerna, som inte fått slåss på 33 år, mäta sina krafter med varandra och se vem som hade de modernaste vapnen och strategierna. De måste ju ge skäl för lönen och visa att de behövs.