Riktig vänskap?

Är riktig vänskap att veta vad den andra personen har gjort eller att bry sig om vad den tänker/känner?

Riktigt så skulle jag inte tycka det är.
För mig så är en riktig vän en som aldrig skulle svika en, och på samma sätt så skulle en riktig vän aldrig sätta sin vän i en sits där han måste svika vännen.
Alltså en blandning mellan respekt, tycke och för en riktig vän så borde det också vara ett känslomässigt band.
Folk brukar säga att det låter homosexuellt men jag har inga problem med att säga till mina killvänner att de är viktiga för mig, och de säger ofta samma till mig.
En av mina vänner t.ex, jag kan lita på honom 100% i vilken situation som helst, och vi har delat en del väldigt känslomässiga stunder, ibland blir det en kram om vi inte träffats på en vecka eller nåt sånt.
En av mina barndomsvänner var en likadan vän, jag var den första han ringde efter han hade fått reda på att hans far hade hängt sig på julafton, jag gick ner till honom och spenderade resten av veckan med han.
En riktig vän ställer alltid upp.

Känslomässigt band och ställa upp. Det är väl det som gör mänskliga kontakter värdefulla överlag.

Finns det oriktig vänskap också?
Jag tror inte att det behöver vara någon motsättning
mellan att veta vännen vad gjort
och att bry sig om dennes åsikter,
men jag tror inte någon av dom sakerna
är ett måste i en vänskap.

Det är ett klassiskt test på dagis/lågstadiet
att fråga barnen vad en vän är.
Alla svarar olika saker, för det är olika saker för olika människor.

Själv skiljer jag på bekanta, kompisar, och vänner.
Jag har flera hundra bekanta, ett tiotal kompisar, och knappt någon vän.
Det finns en kvalitet i ett vänskapsband
som man inte har till vemsomhelst på gatan.

Samtidigt finns det ett buddhistiskt ideal om att älska alla som om dom vore ens mamma,
men det har heller ingen motsättning mot att ha nära vänner och löst bekanta.
Det är som att man kan älska ens flickvän/pojkvän utan att ha den som vän,
fastän det inte är något som säger att den personen inte kan vara ens vän också förstås.

Jag ställer mig starkt kritisk mot termer som "bästis", och "BFF".
Det är bara inte sjysst att ha något form av A-lag och B-lag,
som om vissa vänner skulle vara mindre värda.

En riktig vän för mig ställer inga villkor för vår vänskap.

Ja, det är det om du ser vänskap på det sättet.

Vänskap är, tillsammans med bland annat skönhet och lycka, ett av de där otroligt
subjektiva begreppen som det inte finns ens en ganska smal definition på.
Riktig vänskap är helt enkelt det man själv ser det som.

För mig personligen är en riktig vän en som man kan lita på, en som kan förstå hur
man tänker och tycker om saker, och som uppskattar en som person.
Någon som man känner sig bekväm i närheten av.

Jag tror att vänskapen - något som även Sokrates är inne på - har att göra med "likhet" av något slag. Man är lika helt enkelt - i denna värld som är så pass full av "brus", oförstånd, drifter och besynnerligheter finner man kanske sin like i o m att man kanske reagerar på ett liknande sätt och försvinner tillsammans i "saken", "grejen"....vänskapen är således att förstå som företablerad i själen.

[quote=ZmakiZ]Ja, det är det om du ser vänskap på det sättet.

Vänskap är, tillsammans med bland annat skönhet och lycka, ett av de där otroligt
subjektiva begreppen som det inte finns ens en ganska smal definition på.
Riktig vänskap är helt enkelt det man själv ser det som.
QUOTE]


Det var ju självklart inte hela frågeställningen men det var lite kortare än om jag skulle skriva alla attribut jag kunde komma på för vänskap. Byt gärna ut vad det står till något annat1 vs något annat2.
Det handlar om vad som definierar vänskap, vad som är det viktiga i det! På vilka olika nivåer kan man vara någons vän?
Finns det någon komponent som MÅSTE vara där för att man egentligen ska vara vänner? Kan man säga att man är någons vän om man tex inte respekterar den personen?

Nej. Ja.
Relationer skapas genom relation, det som finns mellan människor (och saker).
Det finns inget transcendental vänskapsobjekt utanför intersubjektiva processer.
Tar man bort människorna så försvinner vänskap.
Precis som makt och identitet är vänskap något som skapas, en process.
Hela tiden pågående, och beroende av kontexter.
Vänskap för mig är inte vänskap för dig,
en person jag inte bryr mig om idag kan vara en vän imorrn.
Man kan inte hitta en formel som beskriver en universell vän för alla människor genom all tid.

Jag tror att hela "ideologin" om riktig äkta vänskap är lite luddig och varierar från person till person, dock tror jag att en "äkta, riktig, ren" (ja ni fattar vinkeln) vänskap faktiskt inte existerar. Faktum är endå att ALLA har sitt pris. Folk som säger nej vet bör faktiskt tänka igen för dom har helt enkelt inte fått ett bud högt nog. Alla har även en "agenda/motiv" enligt mig. Liksom för att göra någon glad så läggs det ned kraft/tid/energi på just den handlingen. Detta förväntar man sig tillbaka som en vän då och därför har ett motiv etablerat.

Jag tror fortfarande på att det finns otroligt absurt nära kära vänner som man känner bättre än en själv, men någon form av "soulmate" ultimate friendship tror jag inte på. Jag kanske har varit oklar i stycket ovan så ifall det är några funderingar kring det så utvecklar jag mer än gärna.