Hur uttalas förhyrda parkeringsplatser?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1637&a=611168&viewAll=true

Ok, den är alltså inte hyrd före - vilket den iofs är - utan helt sonika bara (för)hyrd redan. Typ förbrukad, förgjord.

Förhyrda parkeringsplatser är för-hyrda men det det som påpekas är inte att den är hyrd före utan att den är hyrd

Innebörden är egentligen i princip densamma oavsett hur ordet betonas men det minst logiska är som vanligt det mest adekvata byråkratiskt sett.

jag skulle vilja säga att definitionen inte stämmer överens med ordet.

förhyrd för mig är en förhyrd parkeringsplats FÖR-HYRD, dvs. hyrd före någon annan, alt. hyrd före användning. känns mer som en tolkningsfråga nu efter pettssons inlägg

Okej, jag kanske inte kan vinna den här striden men då vänder jag mig istället mot att ordet förhyrd över huvud taget existerar. Om betoningen ligger på hyrd ser jag ingen anledning till att lägga till ett för framför.

Om jag gör fel när jag uttalar det föööörhyrd så gör ni ännu mera fel som skriver det på era bostadsrättsparkeringsplatser med betydelsen att det skulle vara något annat än ett simpelt hyresrättshyrd.

Din parkeringsplats är bara hyrd, oavsett vad du skriver på skylten.

Förhyrd är detsamma som uthyrd. Det är bara en ålderdomlig (och lite formellare) variant.

Jämför med ordet försåld(med kort ö) = redan såld, så blir förhyrd (med kort ö) = redan hyrd. Men för de som tvivlar, vänta på Egon3 så får vi svaret!

Av pur nyfikenhet: Ni som säger fö:rhyrd, säger ni fö:rsäljare också?

Är förhyrning motsvarigheten till försäljning?

- Vad sysslar du med då?
- Jag är förhyrare.

Ordet förhyra {förhy'ra} är en ålderdomlig variant av att hyra, men både i
meningen hyra/leja och att hyra ut något.

— Sommaren tillbringade vi på det förhyrda {förhy'rda} torpet i Småland.

Det är lurigt med sammansättningar som börjar på för-. Ett förarbete och en
förstudie syftar på förberedelser, att man gör något före, i tiden räknat.
Betoningen är förstudie {för'studie}, att föranstalta {för'anstalta} om
särskild prövning etc.

För- kan också avse före i rummet i meningen framför (fornsvenska framföre).
Med en förskärare {för'skärare} skar man bröd/kött att lägga före/framför[e]
gästerna. Det ansluter till prefixet före- som i förevisa.

Den säkraste situationen är när verbet står för en tillståndsförändring. Då är
vanligen prefixet obetonat. Vid förhyrning ändras status på det [ut]hyrda.

brev förseglas, Lots hustru förstenades, båten förankras, man förargas över
en oförrätt, pengar förskingras, tillvaron förgylles, styrelsen församlas,
förorten förslummas ...

Särskilt kan statusförändringen innebära att man blir/gör alltför mycket av
någonting:

studenten blir förläst, dråparen förlöper sig, de unga tu förlovar sig,
man förevigar bröllopet på video (och riskerar visa för fel fru om 10 år) ...

Notera alltså särskilt att föreviga har prefixet för- och inte före-. Bara i
skämtsamt syfte förevigade {för'evigade} någon brudparet före vigseln(!).

En försäljare {för'säljare} kan ringa runt och väcka kundernas aptit inför en
kommande modell av en riktigt smaskig SUV. Sen tar [för]säljaren över.

jag älskar när språkpoliser samlas såhär...

... och inte skräpar ner trådar om dataspel, filosofi och politik. Kantänka ...

hähä.

hursomhelst, borde inte denna fråga vara löst iom. pettssons inlägg?

Även om frågan var mer eller mindre löst redan innan så verkar Egon3 verkar vara rikspolischef. En stor tillgång på Flashback. Hatten av.