civilisera??

Jag har funderat en del på hur många människor som krävs för att bygga upp en ny civilisation. utan inavel!

jag formulerar problemet så här:

"Säg att jordens undergång är nära. hur många människor behöver vi ta med i ett rymdskepp för att kunna återuppbygga den mänskliga rasen på en annan planet. förutsatt att en lämplig finns inom en rimlig radie."

vilka faktorer måste vi ta med och ja hur många behöver vi va killar och tjejer?
har någon räknat på detta(de borde nån ha gjort)?

ps: kloning och dyliktr ej tillåten.

Beror väl på vad som räknas som inavel. Tre generationer bort, vore det okej? En bra bit under 100 pers skulle säkert räcka. 50 kanske?

Nånstans i bakhuvudet säger nått att jag har hört att absolut minimum är ungefär 30 personer. Som då i flera generationer måste följa ett mycket strikt avelsprogram.

Rent generellt för djurarter brukar MVP ligga på cirka 5000 individer, men då inkluderas det naturligtvis en viss marginal för fluktuationer i beteendemönster och så vidare. Som någon ovan sa kan man säkert krympa siffran en hel del förutsatt att man tar fram ett noggrant avelsprogram.

Kanske skulle passa bättre i genetikforat?

Har för mig att det ligger runt 520 personer men man ska ha runt 1000 då det finns risk att folk dör av sjukdomar.

De flesta djurarter parar sig närmast slumpmässigt med varandra, det enda de (högre stående) undviker är syskon/föräldrar...

Det lär gå att ha en avsevärt mycket mindre population människor än 500 om populationen ökar, dåliga anlag rensas ut och man "korsar" för maximal genetisk diversitet. Av dessa faktorer är troligen befolkningsökningen den viktigaste faktorn som skiljer oss människor ifrån djuren.

Djurpopulationer tenderar att vara ungefär samma antal i årtusenden så länge mijön inte ändras. Tänk er t.ex att vi har 20 personer, varje kvinna får i snitt 2.1 barn. Efter 100 år har vi fortfarande 20 personer, men nu har generna börjat krocka med sig själva och fler och fler fel accumuleras.

Får varje kvinna däremot 4.5 barn så är det däremot ~620 efter 100 år, vilket bör vara en ungefärlig siffra för mänskliga populationer som får utbreda sig utan yttre störningsmoment. Skillnaden är, att om inavelssjukdomarna drabbar 10% av alla barn födda i grupp ett såpass hårt att de inte själva kan föda livduglig avkomma så har de ingen återvändo. Nästa århundrade är genpoolen 19 personer, och så vidare... Om befolkningen däremot ökar, så är det inte samma katastrof om sjukdomar uppstår efterssom antalet friska individer fortfarande ökat. Även om hälften av dem rensas ut för "fulhet" eller dylikt så har ju ändå diversiteten ökat då man har tre gånger fler individer.

I stort sett alla ögrupper som befolkats av neolitiska kulturer har troligen haft problem med inavel, och varit långt mycket färre än 100 då de anlände.
Jag skulle tro att den nedre gränsen ligger någonstans vid 10-15 personer, förutsatt att

1. Ingen är nära släkt sedan tidigare

2. Man avlar efter genetiskt avstånd i de första generationerna, åtminstone tills "korsning" av släktingar blir oundvikligt.

3. Man ökar befolkningen så mycket man bara kan

4. Man kastar ut alla uppkommna obs-barn ifrån en klippa.

Jag undrar om kovergent-divergent avel likt det man gör med avelsdjur vore något för människor i denna situation. Strategin inom djuraveln brukar vara:

Kusin + kusin =>inavlade barn, DOCK blir inte alla sjukliga. De sjukliga kasseras och de som är friska har då troligen genom att de flesta ärtfliga sjukdomar inte är fullkomligt dominanta lyckats dra ett genetiskt turkort och sluppit de ärftliga sjukdomar föräldrarna bar på. Blandar man sen "inavlade-men-friska" barnen med andra liknande barn så har man därför paradoxalt nog vunnit i genetisk diversion jämfört med om hela tiden satsat på maximalt genetiskt avstånd.

EDIT: Är man extremt få så kanske det är lämpligt att satsa på en panmixia istället för parförhållanden. Vad är då en panmixia? Jo, förstår ni, tänk kommunism i fortplantningsform.

Härstammade inte varendaste indian från typ en handfull individer? Det gick ju relativt bra för dem i 50 000 år och civilisationer grundade de definitivt. Dock får de minus för taskigt immunförsvar.

"From each according to his ability, to each according to his needs."

Det skulle nog lida av samma problem som verklig kommunism d.v.s. väldigt mycket behov och väldigt lite förmåga.

Med en stor portion tur kan du klara det med bara två individer, men marginalerna blir väldigt små...

ja. men det är extremt riskfyllt. när man kommer ner på nivån "kommer inaveln INTE resultera i miss- eller problemfall" är man redan ute på halt klinkers.

http://en.wikipedia.org/wiki/Indigenous_peoples_of_the_Americas#Recent_genetic_ research

Där står inte så värst mycket, men detta fastnar iallafall:

mycket intressant. dock så vet man ju inte vilka som var före honom. är han en av femtio (vars farfarfarföräldrar var bröder) är han "först", men ändå troligen bara ett led i processen.

jag tror således det är omöjligt att statera att "han" är den första i ledet av en hel ras.