Citat:
Ursprungligen postat av
Clay Allison
Jag begriper ju varför du och din polare ständigt måste hitta ett annat land som eventuellt har gjort fel, och att det då ska ge Nordkorea rätt att bete sig som de vill. Du lägger ut dina ordmattor i ett försök att få tråden att skifta fokus och att få den att ta ständiga irrvägar (som detta jag skriver nu). Din polare med att aldrig ens försöka svara på en enda fråga.
Ingen av oss har ju förstahandsinformation från den Nordkoreanska rättsapparaten, så ingen av oss kan ju 'påvisa' ett skit utan är hänvisade till att värdera den information som påstås handla om landet.
Bara det att du menar att Nordkorea är världens perfektaste land, som inte kan göra något fel gör ju att man drar öronen åt sig. Mitt hela begrepp om vad som är rimligt säger stopp. Det samma med påseendet att exakt alla Nordkoreas invånare tycker att landets ledning agerar perfekt i varje beslut de tar låter j också helt befängt. Det finns helt enkelt inget du kan säga som skulle få mig att tro att 25 000 000 människor är helt överens om allting. Och med det kommer ju att de som tycker annorlunda inte hörs. Det borde ju finnas en opposition i landet. Några som tycker att något kunde göras på ett annat sätt. Men det finns ingen opposition, för landet påstår att ingen behövs.
Att inte tillåta opposition är i sig ett förtryck.
Den opposition vars handlingar som jag har skäl misstänka att du syftar på är förbjudna även i Sverige. Se mer nedan.
Jag vet inte vilken ”polare” du talar om. Jag föreslår att du kopplar bort personfrågorna och ser till sakfrågorna.
Nu har jag inte påstått att 100% är eniga. Det fattar ju alla att exakt 100% är helt osannolikt. Men folket är enigt, vilket är en relativ termer i relation till vad oenighet skulle kunna vara. Om detta vet vi en hel del. Vi vet t ex att den politiska situationen i USA kännetecknas av stor oenighet. Folket är mycket splittrat. Alla mätbara, samt kvalitativa bedömningar, indikerar detta.
På samma sätt vet vi att folket i DFR Korea är mycket enigt. Även om detta finns indikatorer, främst kvalitativa. Dels förekommer inga rapporter om uppror eller oenighet, vilket förvisso kan mätas och här blir siffran NOLL. Dels säger avhoppare att landet är mycket enade bakom den politiska ledningen, vilket också kan mätas i termer av hur många avhoppare som säger detta, men jag tror ingen systematisk och omfattande studie om detta har gjorts över tid. Dels har avhoppen minskat kraftigt under de senare åren, faktiskt en utveckling som startade med att Kim Jong Un valdes till ledare.
Om en skala om enighet skulle vara tiogradig, där 10 motsvarar total enighet och 0 motsvarar total oenighet, skulle DFRK hamna strax under 10.00. USA skulle hamna ned mot 2-3. Sverige skulle troligen hamna nånstans i mitten. Detta är förstås en ren gissning, men inte helt oinformerad, då jag är en politisk person som tar del av vad som händer.
Vad menar du med ”opposition”? Är det sådan som vill störta konstitutionen/grundlagen med hjälp av stöd från utlandet och med våldamma metoder? Nej, sådan är nog inte tillåten i DFRK – men den är också förbjuden i ett land som Sverige, samt i alla kända länder (se nedan).
Finns det ingen opposition mot det politiska systemet? Det finns det nog helt säkert. Kan denna uttrycka sig? Det tror jag, givet att den är konstitutionell. Det finns ju en massa olika organisationer och partier i DFRK som samlar folk och där folket tar del av vad som sker i samhället samt därmed är med och påverkar utvecklingen.
Brottsbalken
18 kap. Om högmålsbrott:
1 § "Den som, med uppsåt att statsskicket ska med vapenmakt eller annars med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten på så sätt ska framtvingas eller hindras, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döms, om det inte är högförräderi, för
uppror till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängelse i lägst fyra och högst tio år."
19 kap. Om brott mot Sveriges säkerhet
1 § "Den som, med uppsåt att riket eller del därav ska, med våldsamma eller annars lagstridiga medel eller
med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket på så sätt ska lösryckas, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döms för högförräderi till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängelse i lägst fyra och högst tio år."