Människan är en övergång och en undergång?

Ur Så talade Zarathustra:

"Vad som är stort hos människan, det är att hon är en bro och
inget mål: vad som kan älskas hos människan, det är att hon är en
övergång och en undergång."

Hur skall man tolka det?

"Människan" skall ju övervinnas, till förmån för "övermänniskan". I detta kommer ju "människan" både att övergås till något annat, och undergås, dvs. upphöra att vara till.

Ah, då förstår jag. Tack för infon.