Fri vilja - samlingstråd

Kaos och determinism är inte varandras motsatser. Utan kaos är rakt igenom deterministiskt. Kausaliteten i kaotiska system är dock mycket komplex och små variationer i initialvillkor kan rendera mycket stora skillnader i utfall. Förutsägelser blir praktiskt, men inte principiellt, omöjliga. Man hänvisas då till statistiska metoder.

Om man tänker efter blir det tydligt att så kallade kaotiska system är regel snarare än undantag i tillvaron. De flesta utfall går i praktiken inte att beräkna. Hur en pappersbit landar om du slänger upp den i luften exempelvis. Hur en vattendroppe man får på sig rinner ner längs kroppen. Deterministiskt kaos.

Var "där"? Bryta mönster eller cirklar är lika determinerat och bestämt av samma typ av orsakskomplex som allt annat mänskligt handlande. Eller vad är det för brott i orsakskedjan som avses?




Vet inte vems citet är, i vilket Sapolsky missförstås.

Överdriven biologisering? Mänskligt beslutsfattande är givetvis 100% biologi, vare sig mer eller mindre. Och som interagerar med omvärlden. Sapolsky igonerar icke politiska ideologier, religion och kulturella influenser utan betonar snarare dylikt inflytande på mänskliga beslut. Exempelvis hur hantering av barn varierar mellan olika kulturer som i sin tur formats av de geografiska förutsättningar som råder på de platser där de en gång uppstått. Poängen i detta är att det är bisarrt att hålla folk "ansvariga" för dylika omständigheter långt utom individens kontroll men som påverkar hennes beslut i väsentlig grad.

Varför skulle socialt engagemang och empati stå i motsättning till en deterministisk syn på människan? Det är väl snarare så att en sådan inställning påbjuder en progressiv samhällssyn. Eftersom folk hamnat där de gjort av skäl långt bortom egen kontroll. Men Sapolsky menar givetvis inte att man "själv" på något vis väljer (eller inte) att etablera ett socialt engagemang.

Det är helt egalt för saken vilka krafter Sapolsky påstås betona som främsta orsak till olycka.

Vad gäller metafysiskt "ansvar" för handlingar så har han rätt, något sådant magiskt flum finns givetvis inte. Fel har han däremot avseende att det är förkastligt att hålla individer i praktiken ansvariga för sina förehavanden. I vilken grad det bör ske är istället en praktisk fråga om nytta. Folk bör betraktas som ansvariga för sina handlingar i den mån det krävs för att upprätthålla en god samhällsordning och för att styra handlande i önskvärda riktningar. Sapolsky anammar dessvärre inte denna syn, utan förvirrar sig bort i farlig utopism.

Det var om hur det mänskliga sinnet fungerar som jag var intresserad av och det var bara en detalj
jag stötte på .
Det är bara trams och jag har passerat att ens tänka kritiskt på idéer på den nivån.

Kolla länken i min signatur. Det är lite research jag har sparat från den samtida diskussionen inom forskningen, och att de flesta har släppt att tänka i de gamla banorna som du gör, då det inte leder någon vart.

Noterar inget svar på frågan gällande ditt påstående "Där har vi vår fria vilja att kunna bryta den onda cirkeln".

Frågan:


Återkom gärna med ett (begripligt) svar när har ett.

Praktiskt men inte principiellt omöjliga förutsägelser, säger du. Men är det inte så med t.ex. en Lorenzattraktor att man kan veta att träffpunkten för en omloppsbana faller inom en given yta, men inte var; dvs. träffpunkten är inte bara praktiskt omöjlig att förutsäga utan även principiellt omöjlig att förutsäga.

Har ingen närmare insikt i detta fenomen, men som jag förstår det är "Lorenzattraktor" ett typexempel på ett kaotiskt system, det vill säga ett deterministiskt och principiellt förutsägbart sådant men som i praktiken inte kan förutsägas på grund av dess kausala komplexitet.

Så utveckla gärna saken.

Jag har tillägnat ett blogginlägg bara just för dig.
Jag hade en prompt som passade och se själv hur mitt svar blev.

https://avpixlat.xyz/salunda-talade-ai-om-fri-vilja-och-determinism/

Inlägget är uppenbarligen inte riktat till mig, och (om jag fattat rätt) även till större delen AI-genererat av någon orsak. Gissar dock att det avslutande kapitlet representerar din egen syn.

Som jag läser texten, kan den sammanfattas sålunda: "världen är deterministisk, men vi kan rädda frihetsbegreppet genom att definiera 'frihet' som 'det som känns som frihet'". Vilket väl inte är en helt orimlig inställning. "Fri" i betydelsen "ej predeterminerad" blir ett helt meningslöst begrepp i en deterministisk värld, så då kan man lika gärna omdefiniera ordet (i den mån det alls hade den betydelsen till att börja med). Man bör dock vara medveten om att detta inte utgör ett argument emot determinism i grunden, utan bara är ett språkligt finlir och ett försvar emot de konsekvenser man tänker sig ska följa av denna determinism.

Min inställning: Universum är materiellt och materia lyder under lagen om orsak och verkan. Detta inkluderar människan och hennes hjärna, eftersom det inte finns någon rimlig anledning att anta att så inte skulle vara fallet. De argument jag sett emot detta handlar om till synes slumpmässiga skeenden på kvantnivå, men om dessa är relevanta för mänskliga val, innebär det ändå bara att vår vilja till någon del är slumpmässig, vilket betyder att den är ännu mer bortom vår kontroll.

Detta innebär att viljan inte kan vara fri i bemärkelsen att det skulle finnas någon sorts orörd rörare inuti våra huvuden, som agerar oberoende av naturens lagar. Vi lever dock våra liv som om en sådan fri vilja existerade, och det är inget fel med det, eftersom det funkar. Vi kan inte i praktiken förutse framtiden, eftersom det skulle kräva kunskap om varenda molekyls läge, riktning och hastighet inom en radie som växer för varje sekund av framtid man vill förutse. Men om våra barn gör något fel, tillrättavisar vi dem. Det spelar ingen roll att både deras fel och vårt tillrättavisande var predeterminerade, eftersom tillrättavisandet (förhoppningsvis) har en positiv effekt.

Detta sagt med brasklappen att jag bara är en jävla lallare som inte vet ett piss.

Gällande maskintexten, kan man kort och gott säga att tillståndet ofrihet blir inte tillståndet frihet för att man omdefinierar de beskrivande begreppen. Ofrihet blir inte motsatsen när man beslutar att det i själva verket betyder frihet. Vilket är den populära kompatibilismens exakta innebörd.

Kapaciteten att verka i enlighet med sin konstitution och sina önskningar innebär inte frihet i någon mening. Vår person, våra önskningar, våra läggningar, våra begär, intentioner och impulser formas av obeveklig och obruten kausalitet fullständigt bortom vår kontroll.

Att illusionen av att vara en sammanhållen person med medveten fri vilja, agens och direktkontakt med omvärlden är mycket påtaglig är i sammanhanget irrelevant.

Det finns förvisso relevant kompatibilism, den som betonar att evolutionen försett oss med sofistikerade neurala verktyg som innebär att vi med tiden har kunnat navigera i den deterministiska omvärlden på ett alltmer förfinat och ändamålsenligt vis. Ty, så är det. Men det innebär inte ett uns av frihet.

Det är riktigt att determinism innebär att metafysiskt personligt "ansvar" inte finns. Vilket dock inte innebär att samhällsordningen bör kullkastas. Den bör fortsatt upprätthållas, men av funktionella skäl, av nyttoskäl.

Ett praktiskt exempel jag nämnt här förr på hur en individ formas. En moders stressnivå under graviditeten påverkar utvecklingen av fostrets prefrontalcortex, på så vis att höggradig exponering för stresshormoner i moderlivet kan innebära sämre förmåga till impulskontroll hos den vuxna individen. Frågan blir, är det rimligt att betrakta en sådan individ som ansvarig för sin moders pressade situation under graviditeten?

Eller kalla det på makronivå för determinism och det i vårt vardagsliv för kausalitet.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kausalitet

Allting rör sig, men inte alla rörelser måste påverka precis allting.

Jordens bana runt solen är ca 94 miljoner mil och vi färdas med 108 000 km/h samtidigt som vi snurrar runt vår egen axel med 1 600 km/h. (Detta är ungefär farten vid ekvatorn men hos oss är farten bara hälften så stor och vid polerna är farten noll.) Hur kommer det sig att vi inte känner något alls av detta?
https://www.uu.se/institution/fysik-och-astronomi/samverkan/fraga-en-forskare/arkiv/2021-07-24-varfor-kanner-vi-inte-av-jordens-hastighet

Jag ser att det finns många åsikter här – vissa säger att allt är förutbestämt, andra att vi har total frihet, och några är osäkra. Jag vill dela min syn och utveckla den i förhållande till era: fri vilja existerar, men inte som något mystiskt. Det handlar om hur vi använder vår styrka på mänsklig nivå, trots orsaker som gener och miljö.

Min poäng är att kausalitet är selektiv. Visst, universum är fullt av orsaker – mörk energi driver galaxer isär, kvantmekanik styr partiklar. Men dessa påverkar inte våra beslut. Det som spelar roll är lokala orsaker: våra gener, vår uppväxt, våra tankar. Kompatibilism, som Daniel Dennett argumenterar för, säger att vi är fria när vi agerar enligt våra intentioner, även om de är orsakade. Om jag väljer att hjälpa en vän för att jag bryr mig, är det ett fritt val – även om mina känslor kommer från biologi eller miljö.

Neurovetenskap, som Antonio Damasio visar, stöder detta. Vår hjärna låter oss reflektera och fatta medvetna val, även om processerna är deterministiska. Emergentism tillägger att fri vilja uppstår ur hjärnans komplexitet – det är som en ny nivå där vi kan ta kontroll. Pragmatism, från William James, säger att tro på fri vilja hjälper oss ta ansvar. Till och med existentialism, som Simone de Beauvoir, betonar att vi formar oss själva genom våra val, trots begränsningar.

Till er som håller med hård determinism: jag förstår att allt kan ses som orsakat, men varför känns våra val så viktiga om vi bara är robotar? Moraliskt ansvar blir meningslöst då. Till libertarianerna: slump, som kvantmekanik, ger ingen frihet – det är bara kaos, inte kontroll. För er som är osäkra: tänk på ett val du gjort, som att stå emot en impuls. Det är vad jag kallar individuell styrka – fri vilja i praktiken.

Så, min ståndpunkt är att fri vilja finns i balansen. Kosmiska lagar som mörk energi påverkar inte oss. På mänsklig nivå använder vi vår styrka för att navigera orsaker – gener, miljö – och göra val som betyder något.

Konstigt att magkänslan finns om det inte finns någon fri vilja. Den är ju totalt onödig isåfall eftersom det redan är bestämt hur man ska välja.