Citat:
Ursprungligen postat av
Swordomer
Under en middag i mina tidiga tonår läste min farfar en vers som gick ungefär så här:
Vår blick är skum och föga vi förstå. Vår fot oss blott bär dit vi måste gå, ty ännu har ingen orsakslagen rubbat och du kallar vad jag gör synd ändå.
Versen gjorde intryck på mig och jag diskuterade den efteråt med min farfar som var beläst. Han menade att viljefrihetsproblemet, som ju dikten handlade om, måste lösas genom att visa att det inte finns någon motsättning mellan fri vilja och determinism. Hans ord har följt mig genom åren, men jag har aldrig riktigt lyckats se lösningen.
Det var en fin vers. Jag tror också att vi löser viljefrihetsproblemet genom att demonstrera att motsättningen mellan viljefriheten och determinismen blott är skenbar. Om jag (t ex) dricker kaffe på grund av att jag faktiskt
vill ha kaffe, kanske detta är fullt tillräckligt.
Det faktum att någonting är förutsägbart eller ofrånkomligt betyder ju inte nödvändigtvis betyda att det inte samtidigt också är fritt. Jag dricker ju trots allt mitt kaffe
eftersom jag vill ha kaffe. Det är ju min
längtan efter kaffe som får mig att sträcka mig efter koppen på bordet.