Fri vilja - samlingstråd

Wow, jag har pratat med psykopater förut här men det här är första gången jag gör det med en med intellekt. Frågor:

(i) Identifierar du dig som en psykopat, om inte varför.
(ii) Om inte, hur ser du på ditt eget liv, väljer du dina handlingar.
(iii) Är du ett offer för omständigheter utom din kontroll.

:-)

Om fri vilja inte existerar, innebär det i praktiken att människans beteende är helt deterministiskt? Gäller även det omvända? Om fri vilja existerar, innebär det i praktiken att människans beteende är helt indeterministiskt?

Hur är detta relevant för tråden? Men ska svara dig ändå.


Nej, jag identifierar mig inte som en psykopat. Har inte gjort någon funktionell magnetresonanstomografi så kan inte ge dig ett definitivt svar. Men uppvisar inga tecken på psykopati eller annan empatistörning. Vad får dig att tro att jag skulle vara en psykopat (är genuint nyfiken)?


Nej, jag väljer inte mina egna handlingar. I alla fall inte så som man menar när man pratar om fri vilja.


Undrar du om jag skyller på ”onda andar” eller annat trams när jag gjort något som andra inte gillar? I så fall är svaret att - nej det gör jag inte.

Nja, det beror på vad man menar med fri vilja. Vi kan nämligen tänka oss en ren slumpvariabel som slumpmässigt svarar på en fråga åt oss utan att vi har något att säga till om. Att vi vrider tillbaka tiden så att allt befinner sig i exakt samma läge som förut men att utfallen blir annorlunda varje gång. Jag skulle inte anse att det rör sig om någon fri vilja men det skulle i alla fall medföra att människans beteende är helt indeterministiskt, så huruvida människans beteende är deterministiskt eller indeterministiskt beror snarare på hur universum fungerar...

Jag har tagit upp det förut, så det blir upprepningar. Båda era påståenden gör en fri vilja omöjlig, men det som är absurt är i själva verket era implicita uppfattningar om fri vilja. Vilka dessa uppfattningar är ska jag inte skriva någon på näsan, men det är vanligt att man föreställer sig den fria viljan som en metafysisk ide som är omöjlig.

När vi som försvarar den fria viljan, eller i alla fall säger att argumenten mot den är nonsens, talar om människans psyke och förmåga att välja fritt, så handlar det inte om en sådan absurd metafysik.

Det finns inget som säger att jag som handlar utifrån min fria vilja inte kan vara principfast, moralisk och förnuftig. Jag kan mycket väl göra samma val gång på gång.

Jag inte bara kan, utan måste, påverkas i mina beslut. Mognad innebär att lära sig fatta förnuftiga beslut, och att inte som t ex en tvååring vara fast i en trotsålder eller en för stark drift som kräver omedelbar behovstillfredsställelse. Den fria viljan förverkligas av en förnuftig människa som besinnar sig och inser sin egen dödlighet.

Detta synsätt har delvis sina rötter hos Hegel. Jag menar inte att man ska ta följande citat som helt rättvisande för Hegels synsätt, men det uttrycker i all korthet kärnan i att genom ett sedligt, förnuftigt och ordnat samhälle förverkliga största möjliga frihet.
" The state is an "ethical totality," in which human individuals are free precisely in as much as they recognize the universal (as embodied in the principles and laws of the State).

Hegel is careful to point out that this idea of the State as true freedom (freedom in Reason) is not the same as the "social contract" model of the state, in which individual freedom is limited in order to allow others equal freedom. The freedoms limited by the State, Hegel argues, are nothing more than "caprice," simply the careless whims of the subjective will. The State allows the "only genuine ethical life," because genuine ethics only come from freedom in Reason (rational freedom). "
http://www.sparknotes.com/philosophy/hegelphilhist/section6.rhtml

Tackar allra ödmjukast.


Självrapportering är något vi alla gör oss skyldiga till.


Du vet vart det här leder eller hur. Du har hoppat ner i det filosofiska bottenlösa hålet. Det jag säger är att du inte ska vara så kategorisk och säga att fri vilja inte existerar. För vem väljer dina handlingar om du inte gör det. Du skrev ju alldeles nyss ett svar. Var det helt och hållet förutbestämt.

Jag tror inte att du tror det. Jag tror heller inte att du är en psykopat om du erkänner att du har en fri vilja. Vilket du har. Men om du tror att du saknar fri vilja är du en psykopat. Det är ett mycket allvarligt mentalt tillstånd.

Det är jag fullt medveten om. Har även själv påpekat detta, d.v.s. att med min definition av vad en fri vilja är för något gör att en fri vilja är omöjlig. Frågan är varför det är något absurt. Världen är beskaffad så som den är beskaffad och ens definitioner kommer antingen att vara logiskt nödvändig, möjlig eller omöjlig i den världen.


Håller med. Om vi har en fri vilja så ska vi välja det förnuftiga alternativet alla gånger. En fri vilja medför inte nödvändigtvis att man skulle ha valt annorlunda. Det faller på sin egen orimlighet.

Det här måste ändå vara den här diskussionens totala bottenpunkt, trådstarten inkluderat.

Kan du förklara varför man skulle vara en psykopat för att man inte tror på fri vilja?

Fri vilja är inkompatibel med alla kända, gångbara teorier om hur universum fungerar. Varför skulle man vara psykopat för att man inte tror att man har fri vilja?

Som sagt frågan är inte huruvida något inträffade, för det gjorde det ju onekligen, utan om jag var fri i den bemärkelse som man ofta menar när man pratar om en fri vilja. Nu måste du dessutom redogöra för varför någon måste välja att en handling ska inträffa, varför kan dom inte bara uppstå? För du kan nämligen inte bara anta att så är fallet. Det är trivialt att jag är jag, d.v.s. den här avgränsade kroppen.

Bra svar. Låt oss bygga uppåt då.


Okej, det är en bra start. Tack för det. Fri vilja inkluderar inte bara en solipsistisk ide om kosmos. Med andra ord, om jag har fri vilja som människa, har andra människor det också. Eller hur.

Och vad följer av fri vilja? Jo individuellt självbestämmande. Om människor har individuellt självbestämmande och förstår det, måste andra människor ha det också eller hur. För varför ska vi anta att vi är unika.

Det omvända, alltså antagandet att vi/du/jag/gulgul saknar fri vilja, måste betyda att alla andra saknar fri vilja om vi antar att det är symmetriskt. Verkar rimligt eller hur.

Om alla andra saknar fri vilja så är de blott schackpjäser, eller hur. Med andra ord: om du själv saknar fri vilja och agerar av någon slags förutbestämd impuls (var nu den kommer ifrån i ett deterministiskt universum) så är du inte ansvarig för vad du gör mot andra människor. Och andra människor saknar helt fri vilja enligt samma princip. Annars är det bara nonsens, eller hur.

Det är en allvarlig störning att tänka så här. Men du kommer läsa detta och förstå det och skicka ett svar så du tror inte på det egentligen eller hur.


Skrev du den här passagen ovan av din fria vilja. Jag antar att du gjorde det.

Tack för ett utmärkt och välformulerat genomtänkt svar.

Vi pratar här om huruvida fri vilja finns eller inte.

Vi pratar inte om vad du personligen tycker att det får för implikationer på vilken mängd ansvar människor har för sina handlingar.

Vi pratar inte heller om huruvida det är stört eller inte stört att tro eller inte tro på fri vilja.

De här två sakerna är nämligen inte över huvud taget relevanta för frågan om fri vilja faktiskt existerar eller ej. Det du gör kallas för argumentum ad consequentiam, och är en logisk fallasi.

Okej.


Du har helt rätt, det får andra avgöra.


Hmmm ...


Fantastiskt påstående! Du har helt rätt. Det går inte att separera fri vilja från moral. Du är alltså min allierad i frågan. Tack.

Ursäkta min syrliga kommentar, men de två går inte att separera. Du bevisade det med ditt svar.