Jas 39 gripen till Schweiz?

Javisst har "active cancellation" sina brister. (Jag menade "active cancellation", jo).

Ok, stealth-nöten knäcker man nog lättare med bistatisk radar. Dvs att sändaren och mottagaren befinner sig på olika ställen. Har man bara en bra länk med bra synk mellan ett antal Gripar så kan man belysa med en radar och mäta in med tre andra. Då får man också en bra positionering av målet.

Ja det borde ju funka. Det hade då kanske varit smart om all data radarn plockar upp tidstämplas med tid från GPS på de inblandade flygplanen, sen kan datan delas sinsemellan via länk för att bygga upp en bild. Men det kanske är så man har tänkt.

Korrekt. ALLT är synligt i L-bandet. Anledningen till att man använder X-bandet är för att man får skarpare bild (bättre positionering) och att det är lite svårare att störa iom att bruset är mindre i det bandet. Använder man dock en L-bandsradar så spelar den totala storleken på objektet större roll än utformningen. Kombinerar man detta (mindre exakt radar med bättre räckvidd mot stealthplan) med robotar som har QWIP eller IR-sökare med lång räckvidd så räcker det däremot gott och väl.

Det är väl det som kallas jaktlänk? Gripen C/D http://www.militaryphotos.net/forums/showthread.php?120024-JAS-39C-D-Gripen-Cockpit-explained-by-a-testpilot
Notera kartan där alla upptäckta mål plottas ut, stämmer det med din bild? Gripen (och andra plan) som delar information från radar har synkning av datat. För att det ska fungera måste tidsstämplar och osäkerhetsfaktorer räknas in.

Ang. störningar så är det ju precis vad i princip alla nya radarsystem ska innehålla (AESA något vassare än pulse doppler dåra). Problemet är frekvenshopp för radarn (t.ex från 8,1GHz till 9,2GHz) som sker snabbare än störsändaren hinner matcha. För att skicka falska ekon så måste störsystemet snappa upp signalen, knäcka frekvenshoppens rytm, matcha impulsernas längd, matcha exakt frekvens och alltså vara både tidig och sen med störningen så att t.ex. en Gripen inte vet om planet är 10 eller 100 km bort. Riktning går dock alltid att peka ut.

Sen är det så att även Gripen har störsändare, dels lyssnar den efter all form av kommunikation och dels kan planen skicka ut falska radarekon osv. Rafails SPECTRA är inget mer än avancerade störsändare, något som alla moderna flyg har. (T.ex. var det anledningen till att Su30MKi i Red Flag fick skjutas ner med akan då radarlåsning blev utstörd (trots att planet är så stort). Nya radarsystem blir svårare att störa ut (om man inte gör som Ryssland och stoppar in en gigantisk radar i ett stort plan) vilket ger möjlighet till multibandsstörning (tack vare energitillgången/kraften som finns tillgänglig). Då kan man kosta på sig att vara mindre exakt i störningen.

Här är radarbilder som byggs upp från radarekon: http://cdn0.wn.com/pd/9e/82/b0f068edd4197be71f472bccca03_grande.jpg
Ljust innebär mer reflekterat ljus, dvs kortare avstånd. Vad tror du att störning kan göra mer än att förstärka/försvaga ljusets intensitet och marginellt förstora ekots storlek?

Jo. Det jag tänkte var en multistatisk L-bandsradar med antenner i vingarnas framkanter. Om man då har en belysare och minimum tre mottagare så borde man kunna "triangulera" (eller heter det "pyramidera" då) fram målets position genom att mäta tidläget hos reflexerna.

Det krävs då att alla mottagare är ihopsynkade samt att mottagarnas och belysarnas positioner är kända.

Den ihopsynkningen kanske inkräktar på Håkan Lanz famösa patent, dock. Det var visst vissa detaljer i en sådan synk som han fick patent på.

Notera att den dåliga upplösningen (=oskarp bild) i L-bandet kommer sig av att man inte kan göra L-bandsantennerna tillräckligt stora för att få god upplösning i spatialplanet.

Men tidlägen, lika med avstånd i radarsammanhang, kan mätas lika bra med L-band som X-band.

Så med min multistatiska L-bandare, som ju bygger på tidlägen och inte på antennutvridning, borde man kunna få högupplösta radarbilder där vilken stealthmaskin som helst syns som en fluga på en vit vägg.

Det låter som en mkt bra sammanfattning. Gällande upplösningar och antennstorlek så jobbas det på det och tar man t.ex. optisk UV-kamera så har QWIP-chippen lyckats nå mycket imponerande räckvidder (där varje modul är en pixel).

Problemet med triangulering är att reflektionerna inte är perfekta. Har fienden ökat sin signatur till tredubbla storleken så är triangulering svårt. Men man har fortfarande riktningen vilket kombinerat med t.ex IR sökande robot borde funka bra.

Vad är styrkan med IR-sensorn QWIP jämför med andra IR-sensorer?

Jag läste i senaste Jane´s (eller om det var någon annan tidning) att Britterna hade testat detta. Det var ganska framgångsrikt men inte mycket info om exakt hur framgångsrikt (hemligt).

Denna tidning var rätt intressant där man diskuterade begränsningarna med radarstealth och hur tekniken gjort framsteg så att flygplanen ändå går att hitta (lång våglängd, IR etc.).

Bra, tack då förstår jag mer. Jag är ingen radarexpert och lär mig så mycket jag bara kan!

Hmm...

PAK-FA planeras tydligen att få sådan där L-bandsradar i vingframkanterna..

... edit... där läste jag fel

Hur bra vinkelupplösning ger en L-bandsradar som passar i ett stridsplan?

om den bara ger en viss vinkelupplösning borde en IR-kamera fungera mycket bra som komplement. L-bandsradarn ger en ungefärlig riktning och ett exakt avstånd. IR-kameran med kraftig zoom (mindre synfält än vanlig IRST) kan sedan söka igenom detta mindre område och hitta exakt position. Ett problem med IRST är ju att synfältet måste vara litet för att få bra upplösning vilket kan innebära svårigheter att hitta ett mål om hela himlen måste sökas av.

Då får man ett komplett system på en enskild plattform.

L-bandsradarn kan efter hittat mål sedan slås av och enbart IR-kameran användas vilket ger ett helt passivt system. Avståndet kan sedan uppskattas med hastighetsdata eller att flera kameror från olika flygplan används.

En annan fördel är ju även att enbart en L-bandsradar behöver användas vilket innebär att alla utom den som sänder kan verka passivt.