Skitskraj för döden då jag börjat ifrågasätta.

Exakt, ingen vet, och det tyder ju väldigt på att döden är slutet för oss.

Varför skulle vi vara så speciella bland andra djur mer än att vi kan tänka i flera led?

Vi är avancerade apor bara, själen väger inte 21gram eller sånt trams folk hittat på.
Det finns ingen själ i oss helt enkelt.

Sök hjälp för fan, det finns mediciner....

get a grip man!
om du tänker sådär kommer du aldrig kunna ha kul, sluta var en sån fjolla och ta dig i kragen och förstå att det inte är meningen att man ska veta allt, tänker du på det så mycket så klart du blir tokig, fokusera på livet och nuet och lev för vad du gör nu, tänk inte på framtiden, du skrämmer bara upp dig själv i onödan

För att simplifiera:

Precis som man bör ta livet som det kommer, så bör man också ta döden som den kommer!

Eftersom vi omöjligen kan veta vad som sker efter dödsögonblicket, så är det heller ingen idé att älta detta.

Den som lever (eller rättare sagt dör) får se!

Dom har säkert någon anställd från fritidsresor som står med pilar och skyltar om var man ska osv, hoppas då jag iallafall.

Jag kanske är ensam men jag tycker att det ska bli ruskigt intressant att se var man hamnar när man dött

1. Om man dör, och hamnar någonstans, hur ska man "veta" vart man ska.
Ditt dödsögonblick finns inte. Det är en illusion. Sluta hänga upp dig på en illusion då det kommer att orsaka dig smärta.

2. Om man tänker "Jag ska komma ihåg denna sekund iallafall 5 sekunder efter att jag dör", kommer man då att minnas det eller "startas" ens minnen om?
Se svaret ovan. Detta senario som du målar upp här är bara en produkt av din tankeverksamhet. Det är inte på riktigt.
Och om det vore på riktigt. Det som hände för 5 sekunder sedan är också en illusion. Det finns inte. Det existerar bara som en illusion genom din tankeverksamhet. Du är inte dina minnen . Du är inte din tankeverksamhet. Dessa är illusioner och inte viktiga.

3. Om minnena startas om, hur ska man då känna igen de man levde med om man nu kommer till något sorts ställe om man väljer att inte stanna på jorden?
Dina minnen är illusioner. De representerar inget verkligt. De är en produkt av din tankeverksamhet i nutid. De är inte du. Dina minnen är inte viktiga för vem du är.
4. Hur kommunicerar man? Jag har ju "hela" mitt liv pratat svenska och Engelska, är det något nytt "själsligt" språk man använder när man dör då eller?
Din död och livet efter din död är illusioner. De finns inte annat än som produkter av din tankeverksamhet i nuet. Du kan inte kommunicera i någon annan verklighet än den som finns just nu omkring dig. Något annat finns inte.
Hur är det med alla andar som går lösa som pratar "människospråk" då när de vill få kontakt med oss levande?
Försöker någon död människa kommunicera med dig just nu. Inte det? Då finns inga döda människor som försöker kontakta dig.

Hittar liksom inget logiskt svar till detta, och det gör mig rädd, rädd för att sekunden man dör kanske man kommer till någon jättelik spindel som biter på en i oändlighet, eller att det tom blir "bara svart" (detta tror jag dock inte på, hur kan man bara "sluta existera" och inte veta att man finns? de som säger "Precis som innan du föddes", tänk om man bara inte minns?)
Lita inte på logiska svar. De är en produkt av din tankeverksamhet i nuet. Din tankeverksamhet är ett fint instrument till att lösa korsord med men helt värdelöst när det gäller att förstå vad som är viktigt. Du är inte ditt logiska tänkande. Du är inte din tankeverksamhet. Din tankeverksamhet är ett överlevnadsinstrument och inte användbart till något ovanför ren djurisk överlevnad, korsord och instinkter. Rädslor och känslor överhuvudtaget är din kropp som reagerar på din tankeverksamhet. Var medveten om detta. Se din tankeverksamhet fabricera en spindel. Se din kropp reagera på detta med rädsla. Inget av detta är du. Men det är underhållande. Din tankeverksamhet kan försvinna. Det gör inget för det är inte du. Dina känslor kan försvinna. Det gör ingenting för det är inte du. Du är den som iaktar din tankeverksamhet och dina känslor. Inget som är viktigt kommer någonsin att förstöras.

Energi kan aldrig förstöras, bara omvandlas och distrubieras fritt genom universum om det är någon tröst. Du som person, per definition vet ju ingen vad som händer med.

En teori föreslår ju att vid ett visst tillfälle i oändligehten så kommer universum att återgå till sitt ursprungliga stadium, all materia kommer att söka sig hem till däre den en gång fanns från början, sen kommer allt börja om, denna procedur kommer att återupprepas för alltid. Det gränsar lite till Fatalism men med en starkare vetnskaplig grund som jag inte pallar dra.

Till alla vetenskapsmän på formuet som gör stora utlägg kring varför divese paranormala ting inte funkar: Om man ser det från ett filosofiskt perspektiv så menas det ju att människan förståelse och matte kan inte förklara allt. (Jag tycker den kan det, men det är därför det kallas tro.

Det är ju sjukt spännande, du går hela livet och väntar på skiten så du bör ju bli överraskad.

Personligen så är jag rädd för döden, mest för att jag inte vet vad den innebär, och ni har ju läst mina tankar kring det hela, dvs ingen himel, inget helvete utan bara tomhet.

Folk har sagt åt mig att jag självklart inte mår bar med ett sånt tänkande.
Folk som, sagt at de tror på en omfödelse osv.

Men jag trror inget sånt, inga bevis är ens i närheten, jag är nu övertygad om att döden är slute för oss liksom som för en myra ni trampade på eller en hamster ni hade i 2 år.

Det är slut helt enkelt, vi uplever inget, allat är över, vi kan inte bli oroade eller glada för vi existerar inte längre.

Som en natt när du somnar som en stock och sen vaknar, det antar jag alla upplevt, bara det att ni aldrig vaknar igen.

Vad är det närmaste döden vi kan komma utan att dö?
Jo, medvetlöshet, nära döden upplevelser och djup sömn.

Det är som några har sagt om sömn.
Jag antar att döden är som en djup sömn.
Jag snackar inte om drömstadiet, eller nått slags halvvaket stadium utan dom nätter eller den del av sömnen då man sover som djupast och INTE DRÖMMER.

För som bekant har ju hjärnversamheten stannat efter döden så tankar och drömmar kan vi ju utesluta direkt.
Det är ju fridfullt om inte annat.
Vad man tror och vad man vill ska hända efter döden är 2 helt olika saker.

Jag vill leva förevigt i paradiset med alla mina boys, familj, brudar som matar mig med solmogna vindruvor.
Jag tror som jag skrev på ett fridfullt stadie likt en djup sömn.

Döden är antagligen ingenting eller då livet egentligen börjar.

Här finns alla svar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Book_of_the_Dead

Vart du ska, vad du ska säga, vad du ska "ha med dig" o.s.v. Boken finns att köpa lite här och var.