Bloggen/bloggarna innehåller ju så mycket genomskinligt bullshit och så mycket självgodhet att man undrar hur någon ens kan ta något hon skriver på allvar. Ett axplock:
20 mars 2017
Citat:
Många frågar mig hur det gick till. När ögonblicket blev det. Det ögonblick som blev en vändpunkt. Som blev början av vägen som ledde fram till det liv jag har idag. Jag vet aldrig hur jag ska svara på det. För det är inte ett ögonblick, det är ett skeende. Många ögonblick som växer inuti dig själv, som blir till en insikt och en vilja. Som blir en startbana som du tar sats ifrån. För att orka våga flyga rakt in i det okända landskapet. Som kan bli riktigt bra. Men som kommer göra förbannat ont om du störtar. Men en del av den här insikten består av själva valet. För mig blev det en resa in i ett landskap som är underbart, ett liv som jag aldrig ens kunde drömma om.
Vem frågar och vem förstår ens det där sluddriga “finding your inner landscape”-svaret? Antingen är det alkoholen som talar eller den grandiosa “jag är så djup”-självbilden eller kanske både och.
Citat:
En psykopats dotter, boken som jag skrev under nästan tio år. Jag har delat upp den boken i tre böcker. I samma stund som jag valde att göra så släppte skrivkrampen. Första utkastet till första boken börjar bli klar. Det återstår cirka tio kapitel. Jag skriver om hemlösheten. För ungefär sex år sedan tog min tid som uteliggare slut. Jag fick visserligen inget eget hem förrän 2013 men åren efter hemlösheten hade jag tak över huvudet. Idag kan jag fortfarande börja gråta när det slår mig att jag faktiskt kastar överbliven mat rakt ner i soporna. Att jag har ett eget hem i Bunkeflostrand. Jag har så mycket kläder att jag regelbundet måste rensa garderoben för att få plats. Jag har en underbar säng. Vackra möbler och nylagda golv och noga utvalda tapeter. Min kaffebryggare kostade tvåtusen kr. Jag saknar ingenting materiellt.
Vänta nu. Boken hon ska ha skrivit på i 10 års tid (som ska bli tre böcker, luktar det keso här?) är första utkastet inte ens klart på. Inte ens i närheten om det är ca 10 kapitel kvar. Sist skulle väl boken handla om hennes pappa och Opus Dei och om påtvingat bajsätande fastsurrad i källaren? Eller är böckerna tänkt att vara uppdelade som en Tarantinofilm, med lite påhittat barndomstrauma i mitten, glimtarna vi skulle läst mellan raderna i Vingklippt ängel?
Skulle hon inte sluta dra familjen i smutsen förresten? Då kanske ändring av boktitel kan vara på sin plats.
Lite roligt att ödmjukheten kring den ständigt ökande hemlösheten inte ens håller i sig i ett enda blogginlägg. Vad fan, inte ens stycket ut.
Vi går vidare till 21 mars 2017:
Citat:
Sitter mitt i natten. Har skrivit på boken. Nu hinkar jag i mig juice och tänkte passa på att blogga. Jag är riktigt förkyld. Har nästan ingen röst. Tanken är att vi ska åka till Stockholm imorgon (onsdag) bo på ett femstjärnigt hotell i Lidingö en natt för att på torsdagen vara med i Malou efter tio. Dels är ju första utkastet på boken klar. Och Daniel Fridell ska filmatisera mina tidigare böcker. Min make var också medbjuden till Malou. Men jag måste nog ställa in. Jag har nästan tappat rösten. När jag försöker tala så blir det mest som kraxande. Men det kommer säkert fler tillfällen.
Lidingö har inte så många hotell, det lyxigaste är Scandic Foresta och är dessutom fyrstjärnigt. Skulle ett femstjärnigt hotell inte existera på Google? Så.jävla.pinsamt.
Medverkan i Malou har nog dessvärre varit bullshit från första början. Inte hade en liten förkylning hindrat Berny från att synas i tv. Hon verkar dessutom ha en enorm tilltro till att mediasverige och folk utanför hennes fanbase för 10+ år sedan skulle minnas henne, hennes namn/historia eller hennes böcker.
Nu råkar ju fyran vara kanalen som står på här på morgonen, gästerna den dagen (23 mars) var knappast inringda efter Berny påstått sig ställa in och temat för dagen hade ingenting med något Berny ens ljugit om så hennes medverkan skulle vara ytterst ologisk. (Datumet var alltså bara något Berny drog till med för att låta trovärdig.)
På tal om böcker, de 10 resterande kapitlen skrevs på en natt och nu är första utkastet klart! Jippi!
Citat:
Avbokat medverkan i malou efter tio. Jag kan bara inte sitta i rutan utan röst och snor som rinner. Men dom var förstående och ska försöka få in mig inom kort.
Resten av dagen har jag pratat med olika författagenter. Jag har haft samtal med Daniel Fridell gällande filmen och med producenten Cyril. Gått med på att börja skriva krönikor.
Författaragenter? Tillåt mig skratta. Man kan ju kanske säga att Berny bränt sina broar att bli publicerad av ett större förlag efter den knarkiga hotellscamen med Nicklas. Folk i den branschen pratar ju med varandra och till skillnad från Berny glöms det inte lika lätt när man ställer en hotellnota på förlaget och svinar på det sättet hon gjorde. “Publiken” har troligen glömt Bernys namn sen länge, men inte förlagen. En andra chans där existerar inte, är du svartlistad så är du. Men visst ska väl en så begåvad författare/hemmafru som dessutom skriver om hemlösheten medan hon dricker kaffe från en 2000-kronors kaffemaskin få en ny chans - nej förlåt - ge DOM chansen till ännu en bästsäljare? I don’t even…
Och så det eviga snacket om filmatisering...ja ja. Snark.
Jag har mer. Men nu börjar orken tryta.
