Lätt svartsjuka, pålitlighet

Vadå, jag vet väl precis vad jag kan eller inte kan säga/berätta för min partner. Vad hon tar illa vid att höra osv. Vi kan tala om allt och om någon har raggat på mig eller på henne så tar ingen av oss illa upp. Jag vill hellre att hon berättar ifall någon har raggat på henne än att hon inte säger något. Inte för att det spelar någon roll ifall hon inte säger något heller.

Ja det är klart du vet, men frågan är _varför_ du berättar sånt. Berättar du allt för henne? Verkligen allt? Varför berättar ni för varandra om andra raggar på er? Saker och ting har en anledning.

Och varför vill du att hon ska berätta om andra raggat på henne? Det lär ju finnas en anledning. Vill du att hon berättar för dig hur många röda bilar hon sett under sin dag? Jag antar att du inte bryr dig ett skit, och du vill inte att hon hellre berättar det, än att hon inte gör det, just för att det inte finns någon anledning alls för dig att veta det.

Så varför vill du att hon ska berätta om andra raggat på henne?

För att det är ett rätt underhållande samtalsämne. Raggning på krogen är ofta rätt underhållande och inte sällan dråplig. Det blir rätt roliga historier om det.


Man kan ju hoppas vi är nog för avslappnade för att det ska vara spännande enligt många andra.

Angående att berätta om raggning och så så tror jag att man ska se till vad syftet må vara och på vilket sätt det berättas. Är det tyngdpunkt på att den som raggade var snygg så kan man ju gissa att det berättas för att framkalla svartsjuka. Berättas det lite oskyldigt att man fick uppskattning så kan det ju vara ett sätt att berätta för killen att han faktiskt har en attraktiv flickvän han kan vara stolt över. Är det ett fyllo som hänger på en så kan det ju vara en rolig historia eller en obehaglig upplevelse som vill delas.

Sättet det berättas å och vad storyn innehåller tror jag är det viktigaste inte det faktum om man berättar eller inte.

Exakt så.



TS

Vi bör respektera varandras personligheter/olikheter.
Alla tycker inte det är skitkul att höra sin partners raggningshistorier från krogen, jobbet eller vad det nu kan vara.

Har din tjej ett mer distansierat förhållningssätt till denna typ av information så är det inte konstigt att hon babblar på så länge du inte berättar hur du känner.
Det kan även vara så att hon testar dig men bakomliggande orsak är egentligen oväsentlig.

Du ska inte behöva anpassa dig efter en sådan här grej.
Varken ställa upp och lyssna eller hantera situationen utifrån ett känslomässigt spel (bemöta med samma mynt osv).

Undanbe dig bara, vänligen men bestämt, förklara lugnt varför.

Det borde hon kunna ta, i annat fall har hon tydligen ett behov av att berätta och då har hon problem - inte du.

Som snövit skrev är raggningshistorier en rätt kul grej att prata om och lyssna på - för somliga, långt ifrån alla.
Sådan info tillför dock inget till relationen och mår du kass av att lyssna är det inte för mkt begärt att du slipper.

Men om man nu är såhär känslig för att höra sådant och det gör ont etc.:
Kommer man inte då gå och vara orolig eller undra vad som hänt då hon har varit ute men inget berättar? I sitt "sårade" tillstånd kanske man kommer krypa och be henne att berätta ändå? Kanske inte allt för bra för förhållandet..

Detta var inte mot någon eller så, bara tankar hur det kan gå ifall man ber henne att inget berätta.

Vill man inte höra om sådant ska man givetvis berätta det så som Lava skriver. Går man och oroar sig ändå och vill plåga sig själv och höra ändå så tror jag inte att partnern kan göra så mycket.

Man måste nog jobba på sig sjäv mest då. Varför är man så pass svartsjuk som man är? Finns det någon orsak? Vad är då den och kan man fixa den? Tex att slippa höra eller att tjejen skicakr något sms under kvällen eller vad man nu gemensamt kan komma överens om som lindrar denna vånda.

Jag säger inte emot dig men vill tillägga att detta är ett bra exempel på att ett mynt kan ha två sidor.

Ts kanske är svartsjuk och överreagerar när flickvännen i pur glädje berättar om någon roligare raggningshändelse.
Då är det ts som har lite att jobba med.

Det kan även vara så att flickvännen berättar enkom för att hon söker bekräftelse från ts och hennes upplägg av historieredovisning kan absolut vara nog så irriterande, även för den som inte är ett dugg sotis.
Isf är det ts som har lite att jobba på och en god väg på självhjälp är då att ts ställer ned foten genom att bekräfta sig själv.

Det mesta kan sägas, om det sägs rätt.

Anser du själv att du är känslig och överreagerar.
Precis som jag skrev till Snövit handlar det mycket om stämningen och signalerna i just ert fall.
Vem äger egentligen problemet? Du? Hon? Ni?


Personligen är jag en sådan som har stor distans till historier om x och raggningsförsök.
Jag lyssnar gärna och även på detaljer.
Är det inte direkt roligt så är det ofta intressant, per min definition.
Givetvis gör detta att jag är rätt frispråkig själv.

Skulle jag nu träffa en kille som inte uttrycker svartsjuka för övrigt utan generellt är stabil med god självkänsla men han vill bara inte höra/finner intresse om x eller när mina arbetskamrater raggar på mig - han slipper!

Jag skulle inte göra det större än vad det är och då uttalar jag mig ändå som nolltolerant mot svartsjuka.

Japps om man berättar det som en historia så är det en annan sak, men att bara nämna hur många som raggade på en och sen vänta sig en reaktion, det är en form av test.
Åldern spelar roll också, ju äldre man är desto mindre test generellt. Men de finns fortfarande kvar är min uppfattning.